Presentationer, del 3: Frida

EDIT: I slutet av 2016 övergick Arrtankar från att skötas av Annica, Sofia och Frida till att bli en communityblog.

Kort om mig

Frida heter jag och är sist ut av arrangörstriaden till att presentera mig här på bloggen. Firade i dagarna min 30-årsdag! Dras med en utdragen utbildning i teologi vid Uppsala Universitet med den framtida planen att bli präst i Svenska kyrkan och jobbar lite extra som bl.a. ledsagare och sömmerska. Bor ihop med min sambo Johan, som är en väldigt förstående typ vilket är ett måste när man lägger så mycket tid och engagemang på olika projekt som jag. I familjen ingår också katterna Fröken Evert och Katten samt en irländsk varghund vid namn Boudica. Utöver lajvande lägger jag en del fritid på pilgrimsvandringar, reenactment, utflykter i 40-talsmundering och så tittar jag väldigt mycket på film.399252_10150559033394458_240094376_n

Har sysslat med lajv sen jag var 12 år, vilket är… herregud… helt sjukt länge. Gillar episk fantasy, intrigtunga lajv som vampyrlajv eller politiska möten samt smuts, blod och knutna nävar i någon postapokalyptisk värld. Jag är inte helt övertygad om blackbox-lajv, metatunga tejplajv och dylikt MEN har insett att jag inte måste arrangera sådana lajv jag själv skulle åka på. Kanske är det tillomed bättre att arrangera för en annan målgrupp? Mer om det en annan gång.

Vad jag arrangerat och vad jag lärt mig därav

Annica hade ju den tveksamma smaken att nämna våra tidiga lajv i Gävle, något jag hoppades blivit preskriberat vid det här laget… Vi hade, ska man väl erkänna, rätt kul men som arrangemang räknat var de där lajven kanske inte så speciellt bra. Sen dess har man insett att lajv behöver någon slags innehåll.

Mitt första mer seriösa lajvarrangemang var inom Thulekampanjen, där jag arrangerade ett lajv vid namn Maktens Allianser 2005 tillsammans med Linda Kjell och Jessica Ström. Där fick jag utlopp för min fäbless för blandningen mellan politik och relationer – jag gillar hur små personliga möten kan komma att påverka stora nationella beslut. Det blev på det stora hela ett rätt bra lajv i linje med vår vision. Att arrangera inom en kampanj som Thule, som pågått länge och har enormt mycket bakgrundsmaterial, är både till fördel och nackdel. Fördelen är att man inte måste börja från grunden med allt material men nackdelen är att man inte är helt fri att skapa vad som helst. Till just Maktens Allianser gick det väldigt bra eftersom vi hade ett bra samarbete med huvudarrangörerna som gav det stöd och information vi efterfrågade men överlag gav oss rätt fria tyglar. Långt sämre på just den punkten var det inför mitt andra arrangemang, Teres Ödesval, som arrangerades i Gyllene Hjortens kampanjevärld tillsammans med Karin Fonnaland och Emma Jansson Hjerdt. Där fanns en hel del bakgrundshistoria inte att tillgå och när vi skapade nytt i dess ställe fick vi kritik.. Aja. Vi sket i det och arrade ändå. Skrivna roller, intrigtätt och mycket politik vilket var min hemarena men ett väldigt annorlunda koncept för den kampanjevärlden. Det blev ett rätt bra lajv det med, men sen dess är jag alltid lite skeptisk till att gå in och försöka bygga vidare på andras skapelser.

Året efter satt jag tillsammans med Karin Fonnaland på ett café och vi beklagade oss över att det inte arrangerades några vampyrlajvskampanjer vi gillade. Där yttrades de ödesdigra orden ”Seriöst, hur svårt kan det va?” som blev startskottet för ett flerårigt lajvprojekt som kom att kallas Nox Fera. Jag ångrar inte för en stund att jag gjorde det, det blev bra och jag lärde mig mycket men det var ett enormt stort arbete som blev lite väl stort efter att min kumpan nedkom med sitt första barn och inte kunde lägga lika mycket tid på arrangerandet. I många vampyrkampanjer rullar det mesta på efter att arrangörerna satt igång kampanjen men vi ville att varje lajv skulle ha en egen stämning, handling och syfte – vilket gjorde att man mer eller mindre arrangerade ett nytt lajv varannan månad. Gnuh!

Nu senast har jag arrangerat tre mindre lajv ihop med Sara Engström och Johan Dahlberg. Under våren har vi satt upp lajv med inriktning på olika existentiella frågor i Uppsala domkyrka. Projektet har varit väldigt givande, både samarbetet med Domkyrkoförsamlingen, att arbeta med livsfrågor och de annorlunda formaten med korta, enkla lajv kändes uppfriskande och gav mersmak! Men nu tror jag att jag vill arrangera något lite större…

Mina styrkor som arrangör

Jag tror att min största styrka som arrangör är att jag är väldigt serviceinriktad. Jag arrangerar inte för att jag själv vill gå på lajven och jag arrangerar inte för att få bada i andras lovprisningar. Visst är det roligt med beröm men fokus ska ligga på att lajvaren är en kund som investerat tid och pengar för att kunna vara med på mitt lajv, om jag inte gör mitt bästa för att kunden får valuta för investeringen sviker jag det förtroende de gett mig. Jag jobbar visserligen ideellt men proffessionalitet och bra bemötande är ändå ledord jag följer.

Dessutom är jag noggrann, allt kan planeras och gärna ha en plan B och C! Jag är rak i kommunikationen med mina kollegor och driven på att starta och genomföra projekt.

Mina svagheter som arrangör

Vad jag ständigt blir påmind om är att jag är väldigt oteknisk. Allt från att bygga hemsidor till att koppla ihop apparater och få program att funka är sådant jag med varm och ivrig hand överlämnar till andra. Jag är både dålig på det och ointresserad av att lära mig! Jag inser hur användbart det är och visst, pö om pö lär jag mig vissa saker men det är inte utan tandagnissel. Allra helst står jag och pekar med hela handen hur jag vill att det ska bli i slutändan – och så utför någon snäll och kunnig människa detta!

Min andra stora nackdel är att jag är lättpåverkad periodare. Jag kan jobba intensivt och engagerat på något projekt rätt länge och sen plötsligt kommer det ett jobbigt hinder, en negativ kommentar på fel ställe, en dålig dag eller helt enkelt ett annat projekt som ligger o glänser och plötsligt tappar jag all ork, lust och engagemang för vad jag håller på med. 40_495709

Allt blir skit och jag hatar allt.

Som tur är så är jag nästan lika lätt att få tillbaka på rätt spår igen, men det krävs att det finns andra arrangörer tillgängliga som kan ge mig choklad och vifta med något färgglatt framför ögonen på mig.

Förhoppningen är såklart att även andra arrangörer (ja, typ du) blir inspirerade att tänka över vad man gjort, vad man lärt sig och framförallt vad ens styrkor och svagheter är. Det kan kommande arrangörskollegor behöva veta. Nosce te ipsum!

En tanke på “Presentationer, del 3: Frida”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s