Möte i semestertid

Lite senare under sommaren hände det sig att två av arrangörerna befanns sig i en muromgärdad stad på en ö i Östersjön. Den tredje var tyvärr på ett flyg från Finland, men ibland får man försöka vara kreativ på två. Det gick ganska bra, både Frida och jag var lite semestersega i huvudet av värmen men kämpade på tappert ändå.

Man får göra det man kan med det man har.
Man får göra det man kan med det man har.

Den här gången handlade mötet om möjliga samarbetspartners och om att formulera en säljtext som kan förklara det vi vill göra för dem. Jag hade veckan innan mötet fått göra syn för sägen och leva upp till mitt prat om att kunna producera fluff-text, och med detta fluffiga dokument som bas arbetade vi vidare. Det fungerar ofta bra att göra så, att producera textmängderna på egen hand, i ett gemensamt google-dokument så att alla kan få fatt på dem och sedan låta nya ögon granska formuleringarna. Flera stycken stod faktiskt pall för Fridas argusögon.

Det är viktigt och svårt att formulera de tankar och visioner man har på ett sätt som kan tilltala även människor som inte blir intresserade vid blotta omnämnandet av lajv utan kanske snarare drar öronen åt sig. I ansökningsprocessen för UnderStockholm lärde vi oss att tala om deltagarkultur och medskapande. För oss lajvare är det underförstått, det är ju så man gör lajv, men de som inte varit med kan ha helt andra bilder av det vi gör – bildgoogla lite och fundera på om du skulle vilja sätta din organisations namn och dina kulturstödspengar bakom det som dyker upp. Kanske inte, för det som inte syns så bra på de där bilderna är deltagarnas kreativa engagemang, den djuplodande upplevelsen och det holistiska lärandet – och nånstans där börjar floskelbingon som man behöver argusögon för att rensa i efteråt. Sånt ägnade vi oss åt.

Vi klurade också på vilka vi vill samarbeta med och vad vi faktiskt vill ha av dem. I vissa fall är det enkelt, som att från företag X skulle vi kanske kunna få mat och/eller prylar mot att vi berättar hur bra de är. I andra fall lurigare, troligen vill ingen organisation höra att vi egentligen bara vill ha deras tuffa namn på våra ansökningar så vi har större chans att få pengar. Förmodligen finns det dessutom en anledning till att vi tycker de har ett tufft namn, och troligen beror det på att de har något mer att komma med i frågan. Sen gäller det att kommunicera tydligt vad det är, det vi vill ha, och hur det skulle göra stor skillnad för projektet. Tänkta samarbetspartners behöver veta vad de kan bidra med, på vilket sätt det skulle göra projektet bättre, och vad de kan få ut av det hela. Där ska man nog också tänka vitt och brett och våga tala om vad vi faktiskt kan ge som lajvare och i våra nyskapande, lärandeintensiva och deltagarengagerande projekt. Just nu funderar vi på om vårt spel kan skrivas om när vi kört det till att passa i en mer utbildade form. Vem skulle inte vilja ha ett sånt i utbyte mot sitt tuffa namn?

Semestertidsmöte i vacker miljö.
Semestertidsmöte i vacker miljö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s