Att arrangera lajv för barn

Eva Meunier som ofta åkt på lajv tillsammans med sina barn, skriver om goda råd och tankar till de som arrangerar lajv för barn och de som arrangerar lajv för vuxna där barn kan delta.

Att åka som familj på lajv är alldeles fantastiskt. Att få dela intensiva upplevelser, göra en resa till en annan kultur, en annan tid, en annan värld med sina barn är en otrolig erfarenhet. Mina barn har älskat själva leken och utan svårigheter glidit in och ut ur verkligheterna. Tänk bara, att få leka oavbrutet flera dagar i sträck, med inte bara mamma utan med femtio, hundra, flera hundra andra.

barn2

Vill man som arrangör öppna sitt evenemang för barn tycker jag man ska fundera på några saker för att “barn på lajv” ska bli en så bra upplevelse som möjligt.

Den centrala frågan att ställa sig är vad man vill som arrangör. Varför ska man arra för barn?

  • Vill vi arra ett barnlajv? Kanske ett kul Bardainspirerat läger där barnen är hjältar och får göra “allt”?

  • Vill vi ha barn som stämningsskapande rekvisita, på samma sätt som vi vill ha en by med halm, höns och hästgödsel? Eller vill vi öppna möjligheten att låta barn ta en aktiv del i spelet?

  • Vill vi locka lajvande föräldrar som kanske annars inte kommer att lägga tid och semesterdagar på vårt arrangemang?

Som arrangör behöver man vara tydlig med vad man förväntar sig av föräldrarna t ex kring ansvar för förberedelser och ansvar under spelet. Som förälder bör man vara klar över att man t ex förväntas lära sina barn det de behöver veta om den lajvvärld man ska spela i – vardagligheter som hur man hälsar, hur man tilltalar folk, eller tabun (“sånt talar vi inte om här”).

Ett exempel som jag och min familj upplevt som väldigt fint är Kastariakampanjen, där jag var på mina första lajv, i rollen som mina barns mamma. Under den avslutande episoden på “Till den dag jag dör”, gavs barnen möjlighet att spela en aktiv roll i viktiga scener, dels att kunna titta på scenerna från en säker utsiktsplats. Det gjorde barnen delaktiga i handlingen, samtidigt som de genom att kunna se vad som hände, slapp fantisera om det. Att höra ljuden av ondingarnas stridstrummor på långt håll, utom synhåll, upplevde min yngste som mycket mer skrämmande än att vara med i händelsernas mitt.

Tänk på att barn, liksom vuxna, är olika och reagerar olika på t ex intensiva scener. Att ge föräldrar en möjlighet att stämma av före och under spelet är ett bra verktyg för att  få det att fungera.

barn1Barnintriger då? Ja, varför inte! Ge gärna en eller flera föräldradeltagare ansvar för hitta på olika aktiviteter. En byskola kan hjälpa till att samla ihop flera barn så att de hittar varandra och ger ett bra forum för att leka lekar, berätta sagor och legender, eller lära sig om olika yrken. En barnintrig  som t ex att leta efter (och hitta) en skatt, eller en väska full med post som kan delas ut till andra deltagare kan ge väldigt mycket för barnen.

Väl hemma från ett lajv har det hittills aldrig slagit fel: det kommer igång en diskussionstråd på forum eller facebook om “Barn på lajv”. Där brukar det finnas en del positivt kring hur stämningsskapande det är (“En levande by med alla generationer”) och hur duktiga barnen är att spela, men även kritik kring hur barn har betett sig eller hur föräldrar har hanterat olika situationer. Sen finns det rösterna som säger “Kul med barn, men jag vågade aldrig spela mot dem”.

Det verkar finnas en osäkerhet om hur man ska bemöta barn i spel. Ska man våga spela mot barn? Hur gör man? Tänk om de inte vill eller blir rädda? Jag tänker att barn ofta har närmare till leken än vuxna. Barn leker mycket även när de inte är på lajv och är vana vid att skifta mellan att vara “i leken” och “utanför leken”.  Ibland tänker jag att de yngre störs mindre av offmoment än vi vuxna eftersom de är så vana vid att låtsas att en sandkaka är en läcker tårta och en skranglig trädkoja en ointaglig fästning. För barn är barriären mellan låtsas och verklighet lägre och de rör sig enklare mellan världarna än de flesta av oss vuxna.

Så här tycker jag man kan göra: Använd ditt vanliga goda lajvsinne och var uppmärksam på din yngre medspelare, på samma sätt som när du spelar med vuxna! Bejaka de barn som visar att de vill gå in i fiktionen, på fiktionens villkor.  Tänk på att lite större barn ofta både kan och vill göra saker “på riktigt”. Mina barn har varit väldigt glada över olika jobb som  t ex springschasar, “informatörer”, vedhämtare och vattenhämtare, eller spanare. I vår vardagsvärld lever barn och vuxna ofta skilda liv, barnen kanske går i skolan och de vuxna är i sin vuxenvärld. I en fiktiv lajvvärld erbjuds andra möjligheter. Jag har upplevt bykänslan när barnen drar omkring i en lekande skrattande flock, och vad det betyder för barnen att få bidra med uppgifter som är viktiga för familjen, klanen eller byn. Det har ger oss ett tillfälle att uppleva ett annat sätt att organisera ett samhälle.

Jag har mött lajvare som har hittat på egna intrigtrådar eller mysterier för att få chansen att lajva med barn. All min uppskattning till dem som så generöst bjuder barnen på riktigt spel!

Men: skräm inte barn. Det betyder inte att man ska ta bort alla spännande  och lagom läskiga moment för ett barn, men jag tycker att man ska låta bli att vara personligt hotfull mot ett barn. Det kan lätt bli olustigt, särskilt för de barn som är inne i fiktionen. Om ett barn har uppfört sig dumt, eller beter sig så att det stör dig eller andra spelare, bör du vända dig till den vuxne som har ansvaret för barnet istället för att gå på barnet för hårt. Strunta i att din roll skulle ha vrålskällt på barnet.

Vad ska man ska göra när barn har svårt att hålla sig till fiktionen då? Det är en av de frågorna som brukar tas upp på forumen. Låt era öron sålla bort enstaka missar när ett barn kanske råkar säga något som inte passar in i fiktionen – t ex använder fel namn på folk eller ber att få en glass mitt inne i den medeltida skogen. Jag brukar försöka att så långt som möjligt hålla mig kvar i rollen och t ex säga ”Sånt talar vi inte om i den här byn” om ett barn envisas med att tala om fotbolls-VM och Pokémon. Hjälper det inte får man ta upp det med föräldern.

Att åka på lajv med sina barn är en stor och oförglömlig upplevelse, en lång resa i tid och rum men också ett ganska stort praktiskt projekt. Ett tips till lajvande föräldrar är att åka tillsammans med en eller flera andra familjer så att ni kan dela på det praktiska jobbet med läger, matlagning och barnpassning.

En tanke på “Att arrangera lajv för barn”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s