Olika typer av rolltillsättning och deras problematik.

Arrangörstrojkan har den stora glädjen att presentera ännu ett klokt gästbloggsinlägg, den här gången är det Siri Sandquist som tänker kring rolltillsättning.

För ett par år sedan var jag med och arrangerade ett litet kvällslajv som kallades Västerbrofallet och som var placerat i Understockholms-världen. Lajvet var skrivet för 5-10 personer och föddes av en idé jag och två andra deltagare på Den flytande marknaden fick. Målet var att vi skulle få leka mer i den världen. Och vi valde att hålla det tyst och bara bjuda in personer som antingen arrangerat Den flytande marknaden eller som vi personligen kände. Så här efteråt kan jag känna att detta inte nödvändigtvis var ett genomtänkt beslut. Lajvet blev väldigt exkluderande, och en del av en elitistisk kultur jag i vanliga fall strängt motsätter mig. Resonemanget gick att det var så få platser, och att vi arrangörer i mångt och mycket gjorde det för att få återvända till en lajv-värld vi tyckte om och roller vi ville utveckla. Pretentionerna var låga, mer av ett sätt att leka ihop en kväll än ett lajv med ett syfte eller en agenda. Hade jag gjort det idag hade jag nog ändå valt att vara öppnare med det, låta alla som ville anmäla sig till de få begränsade platser vi hade. Oddsen är att samma personer hade kommit på lajvet ändå, men vi hade åtminstone öppnat för möjligheten för andra att deltaga.

Idag tillsätts platser på lajv genom flera olika metoder, dessa är oftast beroende på arrangemangens storlek och huruvida rollerna är färdigskrivna eller skapas av deltagarna själva, ibland genom workshops, ibland genom att de skrivs och skickas in till arrangörerna. Castade lajv kan lätt ge ett intryck av att deltagarnas relation till arrangörerna påverkar vilka som castas och en osäkerhet på om det är egna meriter som gör att en släpps in i en tätt knuten cirkel lajvare. Generellt har alla dessa typer av rolltillsättning problem med inkludering, nedan ser ni min subjektiva kurva.

En subjektiv graf över graden av öppenhet i olika rollsättningstekniker.
En subjektiv graf över graden av öppenhet i olika rollsättningstekniker.

Öppen tillsättning: Alla platser tillsätts efter först-till-kvarn principen, rollerna skrivs av deltagarna själva eller skapas genom workshoppande. Detta är den typ av rolltillsättning som var vanligast back-in-ancient-time när jag började lajva, men som fortfarande praktiseras inom flera olika genres.

Fri tillsättning med castade nyckelroller: Först till kvarn-principen gäller och deltagarna skriver sina egna roller, men historiebärande roller som är viktiga för historien castas av arrangörerna. Detta är idag det absolut vanligaste sättet att skapa och tillsätta roller, och har fördelen att arrangörerna kan behålla kontrollen över lajvets utveckling, och känna sig säkra på att nyckelscener sker så som de vill.

Öppen casting: Rollerna är färdigskrivna av arrangörerna och först till kvarn-principen gäller vid tillsättning. Hänsyn tas till deltagarnas önskningar i så stor mån som möjligt. Vanligare för mindre arrangemang av praktiska orsaker, som arrangör blir det oöverskådligt att skriva hur många roller som helst. Färdigskrivna roller ger dock större makt från arrangörernas sida vad gäller att styra intrigspel och ton på lajvet.

Delvis öppen casting: Rollerna är skrivna av arrangörerna, nyckelroller tillsätts av särskilt tillfrågade lajvare och resten av rollerna delas ut efter först till kvarn-principen.

Sluten casting: En relativt ovanlig rolltillsättningsform som började bli vanligare på senare år är att i princip alla roller tillsätts av arrangörerna som bjuder in ett litet antal deltagare, som de ofta känner sedan innan, och ger dem roller baserat på egen erfarenhet om deras lajvstil.

Förhoppningsvis är det inte så här jobbigt att få en roll till lajvet du vill gå på.
Förhoppningsvis är det inte så här jobbigt att få en roll till lajvet du vill gå på.

Kortfattat kan sägas att så fort ett arrangemang har ett begränsat antal platser blir det per definition exkluderande, alla kan ju helt enkelt inte få vara med då det finns en övre gräns för antal deltagare.

Rolltillsättningsmetoden speglar detta genom att öppen rolltillsättning med av deltagarna skrivna karaktärer är mycket vanligare på stora arrangemang, medan mindre arrangemang oftare har färdigskrivna roller. Det är tillsättandet av dessa färdigskrivna roller och även castade nyckelroller som lätt blir exkluderande. Att tillsätta roller med först-till-kvarn-principen är på pappret mest inkluderande, men det är bara sant om arrangörerna bemödat sig om att låta informationen om arrangemanget gå ut till så många som möjligt, annars blir följden att de som inte känner arrangörerna personligen inte ens vet om att arrangemanget existerar.  Dessutom kan det bliu svårare för arrngörerna att styra spelet åt de håll de önskar ifall rollerna är skrivna av deltagarna själva, och  kopplingar mellan olika roller intrigmässigt blir ofta mer generella. Tillsättande av nyckelroller är också knepigt eftersom det om arrangörerna inte är väldigt noga med att designa lajvet runt dessa roller lätt blir ett lajv för nyckelrollerna med ett flertal statister runt om. Ifall där lajv har färdigskrivna roller kommer en inte ifrån att de måste castas på något vis. Det kan dock leda till att arrangörer automatiskt ger intressanta roller till personer de känner personligen eftersom det är lättare att veta vad dessa individer vill få ut av ett lajv, och vad de kan tillföra dramaturgiskt. Detta blir ännu tydligare när nyckelroller castas separat. Möjligheten att få vissa roller baseras då på att en som lajvare har ett visst rykte eller känner arrangörerna personligen. Den absolut mest exkluderande formen av rolltillsättning är sluten casting, det vi använde oss av till Västerbrofallet. Denna typ av rolltillsättning används oftast till mindre arrangemang som ofta har svårare moraliska eller etiska frågor som tema. Detta ger arrangörerna tryggheten i att veta att lajvarna kommer fullfölja lajvet enligt visionen, och att risken för att personers offgränser kränks minskas då de ofta rör sig om deltagare som känner varandra sedan innan. Problemet bör vara uppenbart dock. Det blir lätt exkluderande och intressanta lajv-koncept blir reserverade för en liten skara lajvare.

Oavsett vilken typ av rolltillsättning en väljer att använda sig av som arrangör, är det viktigt att en är tydlig med att motivera varför den metoden valts, och att väga nackdelar och fördelar mot varandra på ett reflekterat vis. Enligt mig är det viktigt att arrangörer har tänkt igenom och kan motivera varför de valt en viss form av rollskapande och rolltillsättning.

2 reaktioner till “Olika typer av rolltillsättning och deras problematik.”

  1. Jättebra inlägg!
    Jag tycker det absolut viktigaste är att arrangörerna är tydliga och öppna med vilken rolltillsättningsvariant de valt, och att de diskuterat igenom för och nackdelar tillräckligt mycket för att kunna stå för det.

    Jag gillar vanligen att små blackboxlajv blivit vanligare, och att ribban för att hålla ett sånt har sjunkit. Det gör dock att jag inte tycker att små lajv med sluten casting är ett problem för sådana. På samma sätt som jag kan säga till fem kompisar: ”kom hem till mig och ät middag” eller ”kom hem till mig så ser vi en film” eller ”kom hem till mig så spelar vi Drakar och Demoner” så kan jag nu säga ”kom hem till mig ikväll så kör vi ett black box-scenario”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s