Vad säger lagen om… alkoholservering på lajv?

Citerat, med tillstånd, från sektion 3.1.2 i Liljeroth, Peder. 2012. Arrangemangssäkerhet – En studie av beroenden och risker under lajv. Report 5376. Brandteknik och Riskhantering, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet: Lund. Tillgänglig för nedladdning här: https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/4157445

Om inga internlänkar finns i blogginlägget, så får du titta i orginalkällan för att hitta referenser (exv. “Bengtsson 2004”, eller “sektion 4.1).

 

De flesta lajvarrangemang räknas inte som offentlig tillställning vilket innebär att det inte finns några laghinder för deltagarna att förtära egen medhavd alkohol enligt Ordningslag (1993:1617) 2 kap. 18 §, så länge det inte arrangeras på offentlig plats (>Se kap. 3.1.1 Tillståndsansökning<). Vid det detaljstuderade arrangemanget var alkohol inte tillåtet (Eleria, 2010c) medan det var tillåtet med egen medhavd alkohol under det grovstuderade arrangemanget (KIR, 2010).

Trots att det är tillåtet att förtära egen medhavd alkohol, har arrangören rätt att bestämma vilka regler som ska gälla vid arrangemanget. Arrangemangets personal kan dessutom förbehålla sig rättan att visitera besökare som vill in. Detta kallas villkorad visitering och innebär att besökaren självmant låter sig visiteras för att få tillträde till evenemanget (Säterhed red. 2008). Personal får dock inte beslagta föremål, även om de strider mot evenemangets regler. Endast polis eller ordningsvakt får beslagta föremål, och då endast om det enligt lag är ett otillåtet föremål (Säterhed red. 2008). Före-mål som evenemanget inte vill få in, men som är tillåtet enligt lag, bör besökaren självmant få lämna ifrån sig. Alternativet är att besökaren nekas tillträde till arrangemanget. Viktigt att betona är att arrangören inte kan tvinga någon att bli visiterad om denne inte vill. För att undvika konflikter på plats bör arrangemanget tidigt informera deltagarna om vilka regler som gäller.

Enligt Alkohollag (2010:1622) 8 kap. 1 § krävs tillstånd för servering av spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker av den kommun där serveringsstället är beläget. Undantag från serve-ringstillståndet gäller om serveringen:

  1. avser ett enstaka tillfälle, för i förväg bestämda personer,
  2. sker utan vinstintresse och utan annan kostnad för deltagarna än kostnaden för inköp av dryckerna,
  3. äger rum i lokaler där det inte bedrivs yrkesmässig försäljning av alkohol- eller lättdrycker.

Observera att alla tre kriterier ovan ska vara uppfyllda för att serveringstillstånd inte ska krävas.

Kriterium 1: Lajvarrangemang kan många gånger räknas som ett ”enstaka tillfälle”. Dock kan lajv-kampanjer där arrangören arrangerar flera lajvarrangemang med jämna mellanrum knappast räknas som det. Kriteriet att det måste vara ”i förväg bestämda personer” uppfylls däremot eftersom delta-garna i förväg anmält sig till arrangemanget.

Kriterium 2: Försäljningen av alkoholdrycker (Fotnot: 5) skulle kunna göras utan vinstintresse, men då det sker under ett arrangemang så är det hela arrangemanget samt alla delar av arrangemanget, som ska vara utan vinstintresse (Magnusson red. 2009), vilket det ofta är (>Se kap. 3.1.13 Deltagarvärdering<). Dock är ett arrangemangs deltagaravgift att betrakta som en ”annan kostnad” för deltagarna (Magnusson red. 2009). Därmed måste hela arrangemanget vara gratis för att tillstånd för alkohol-servering inte ska behövas.

Kriterium 3: Lajv arrangeras sällan i lokaler där yrkesmässig försäljning av alkohol- eller lättdryck äger rum.

Av ovanstående resonemang går det att dra slutsatsen att de allra flesta lajvarrangemang kräver serveringstillstånd om de avser att servera alkoholdryck (alkoholhalt över 2,25 volymprocent). Serveringstillståndet söks av ansvarig, som avser att sköta försäljningen av alkoholdryck (Säterhed red. 2008).

Alkoholutskänkning samt förtäring får endast ske på det område som tillståndet reglerar. Den som står som tillståndshavare på serveringstillståndet har ansvar för ordningen inom försäljningsstället i enlighet med Ordningslag (1993:1617), alkohollag (2010:1622) samt kommunens egna bestämmelser.

 

FOTNÖTTER:

  1. Alkoholdryck definieras här likt alkohollagen (2010:1622) 1 kap. 5 §. ”Med alkoholdryck avses en dryck med en alkoholhalt som överstiger 2,25 volymprocent. Dryck som är alkoholfri eller som har en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent benämns lättdryck”.

 

 


 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s