How to treat your funkis – eller vad jag lärt mig av ett år som funktionär

EDIT 20161203 (av Susanne Vejdemo): Förutom nedanstående bloggtext, så har Siri Sandquist har även hållit en videoföreläsning om funktionärer på lajvkonventet Prolog, tillsammans med Olle Nyman.

Som uppföljning på vårt förra inlägg om att ha funktionärer, skriver proffsfunktionär Siri ett gästbloggsinlägg om att vara funkis på lajv. Läs, lär och njut.

Under 2014 har jag tagit ett jättesprång ut i lajvsverige, jag har arrangerat mitt första lajv, skrivit mitt första scenario, och dessutom varit funktionär på ett antal arrangemang. Alla dessa arrangemang har varit olika och mina uppgifter som funktionär har också varit ytterst varierande. Jag har hållit i inrollnings-workshops, lagat mat i storkök och skog, matat arrangörer, försökt fixa avlopp och säkringar, eldat sopor, suttit i incheckningar, skrivit karaktärer och mycket annat. På vägen har jag lärt mig mycket om vad jag gillar hos en arrangörsgrupp som jag arbetar åt och tänkte dela med mig av denna visdom med resten av världen så att alla arrangörer lär sig knepen i hur en håller sina funktionärer glada, nöjda och peppiga innan, under och efter lajvet.

Funkis2
Två glada och praktiska funktionärer Granland III. Fotograf Matilda Hagfoss
  1. Kommunikation
    Det låter löjligt, men sant är det likväl, var tydliga med era funktionärer. Vad förväntas av dem? Hur många timmars arbete kommer funktionären förväntas lägga ned innan, under och efter arrangemanget? Är ni tydliga med det från början kommer funktionären kunna planera så att hen hinner med allt det ni behöver hjälp med. Gäller det att arbeta innan och efter lajvet men kommer funktionären vara en vanlig deltagare under arrangemanget? Eller kommer funktionären behöva komma till undsättning även under lajvet? På denna punkt har alla mina arrangörer varit exemplariska och jag har alltid vetat vad som förväntas av mig oavsett om jag stått som stand by eller arbetat konstant. Checka också av med era funktionärer att de ligger i tid med sin del av arbetet om det gäller förarbete. Det är inte funktionärens uppgift att checka in och se om lajv-planerandet faktiskt pågår som det ska i arrangörsgruppen, utan arrangörens uppgift att se att funktionärerna har de verktyg de behöver för att uppfylla sin kvot. Ett annat tips är att inte förvänta er något från era funktionärer som ni inte uttryckligen bett dem om. Som arrangör kan ni inte under några omständigheter kräva att era funktionärer ska göra mer än det som bestämts i början. Skulle en kris-situation uppstå och ni behöver mer hjälp än ni planerat måste allt omförhandlas, jag skulle bara skriva karaktärer men nu behöver ni även hjälp med matlagningen? Kommer det påverka min möjlighet att lajva lajvet som skulle vara min betalning? Ge mig då något annat i belöning. Vilket osökt för mig till nästa punkt…
  1. Belöning
    När en funktionär lägger ner själ och hjärta i ett projekt som inte är deras eget krävs belöning. Den vanligaste formen av belöning i lajvsverige är kärlek och det är en mycket effektiv belöning. En annan typ av belöning är att få komma gratis på själva lajvet om arbetet gäller innan eller efter. Kärlek ges med fördel genom applåder (också föredömligt utfört av de flesta arrangörer jag stött på) efter lajvslut. Som kökspersonal mottages tacksamt kärlek i form av energidryck och kaosiga resor till närmsta mataffär för att det oförklarligt glömts att köpa kaffe eller något annat livsnödvändigt. En annan belöning som förekommit i flera sammanhang är middagar eller fester innan eller efter arrangemanget. Det är också ett exemplariskt sätt att visa sin uppskattning, på det viset får funktionärer och arrangörer möjlighet att umgås avslappnat utan massa arrangörs-stress, och funktionärerna känner att arrangörerna ser och uppskattar dem. Belöningen behöver inte vara monetär, funktionärer är trots allt volontärer och gör det hårda arbete de gör för att de tror på ert lajvprojekt och vill hjälpa er som arrangerar. Men den måste finnas, och den måste vara tydligt presenterad innan arbetet påbörjas, se punkt 1. Som funktionär kan jag inte utgå från att jag ska få något särskilt som inte uttryckligen lovats mig i början av arbetsfasen, men det innebär även att en arrangör inte kan utgå från att funktionärer kan hoppa in och ta på sig arbetsområden de inte från början sagt sig villiga att utföra, som tidigare omtalats.
  1. Respekt
    Att respektera funktionärerna som arbetar så hårt för ert arrangemang utan att få den credd som arrangörer får är otroligt viktigt. Respekt visas genom att följa punkt 1 och 2, men även genom andra saker. Exempelvis kan ni inte kräva att era funktionärer ska arbeta mer än ni gör. Visst, ni har lagt ner 100 timmar på deltagarkontakt och dramaturgi, men när ni väl är på lajvområdet är det inte läge för arrangörerna att luta sig tillbaka och låta funktionärerna arbeta ensam. Lämna aldrig ett lajvområde innan allt arbete är klart som arrangör, först in, sist ut är en gyllene regel. Jag har varit med om att som funktionär lämnats strandad på ett lajvområde som var svårt att ta sig hem ifrån efter att arrangörerna redan åkt hem. Det var otroligt respektlöst och inte ett bra sätt att hålla sin funktionär nöjd och glad. Era funktionärer kommer villigt stanna uppe till fyra och städa den där lajvlokalen med er, om ni också är där och tar aktiv del i arbetet och kanske matar dem med choklad och kaffe. Återigen, kräv inte mer av era funktionärer än du är villig att göra själv.

Om ni kommunicerar med, belönar och respekterar era funktionärer kommer de arbeta outtröttligt för att få ert arrangemang att fungera så smärtfritt som möjligt. Och olikt gremlins kan de med fördel matas även efter mörkrets inbrott.

Funkis1
Tre matfunkisar, men vågar man verkligen mata dem? Fotograf Eva Wei

Arbetsorganisationen då?
Men, tänker ni kanske nu, ska en toppstyra sina funktionärer, eller ge dem fria tyglar? Det beror såklart på vilka arbetsuppgifter det gäller. Men jag skulle säga att fria tyglar ofta fungerar otroligt bra. Du bad ju just den här personen att bli funktionär för just den här typen av arbete för att du litar på att hen vet vad hen gör eller hur? 
Exempel, ge köksfunkis en bild av vilken typ av mat det ska vara, berätta hur många mål mat till hur många personer, ge dem en allergi-lista och en budget så löser de resten och du kan tänka på annat. Detta kan även appliceras på andra uppgifter. På Granland III blev jag ombedd i att hålla i en workshop-grupp. Även om jag så klart rapporterade in med arrangörerna med jämna mellanrum var jag den som bestämde vem som var med i gruppen, och vi i gruppen bestämde själva vilka övningar vi skulle göra och på vilket sätt. Vi uppskattade det för att vi fick göra det vi var bra på för att hjälpa lajvet, och jag tror att arrangörerna uppskattade att inte behöva ha även den biten att stressa upp sig över.

Det är också fullt möjligt att styra funktionärerna hårdare. Till Café Lusitania (som tyvärr blev uppskjutet på grund av för få anmälningar) var alla vi funktionärer som skulle hjälpa till att skriva intriger fria att använda vår egen kreativitet men arrangören hade alltid sista ordet, läste alla texter och tog på sig ansvaret att kontrollera att allt stämde med lajvets vision. Det var inte på något vis ett sämre sätt att göra det. Istället kände vi oss som funktionärer trygga med att ha en arrangör att falla tillbaka på så vi slapp ta svåra beslut. Men här kommer vi tillbaka till punkt 1, kommunikation. Så länge arrangören är tydlig med hur inblandade de tänker vara och sedan håller sig till den överenskommelsen så är båda modellerna bra. Det är när arrangörer inte ger tydliga direktiv om vems ansvar det är att bära de där dass-tunnorna eller skriva den där inlajv-tidningen eller vad det nu är som funktionärens tänder blir vassa och ögonen svartnar. Både om arrangören kommer och lägger näsan i blöt när funktionärerna uppfattat det som att de hade fritt spelrum, eller tvärtom, när arrangören plötsligt inte har varken instruerat funktionärerna kring att detta är deras eget ansvar eller tagit ansvaret själva. Och det är ju varken kärleksfullt eller respektfullt, eller hur?

funkis 4
Två kärleksfulla och respektaba köksor. Fotograf Anna-Karin Linder

Summa summarum
I slutändan är det viktigaste en rak och tydlig kommunikation så att funktionärerna känner sig säkra på vilket ansvar de har och vad som förväntas av dem. Uppmuntran och belöning behöver inte vara mer än kärleksfulla utrop så länge arrangörerna inte lovat sina funktionärer mer än det. Sedan tror jag ingen funktionär skulle misstycka betalning i form av ett gratis lajv eller en god middag och en varm applåd. Att vara funktionär är ofta ett smutsigt jobb, slitsamt för kropp och själ och utan särskilt mycket cred. Men utan funktionärer skulle Lajvsverige stanna. Ta hand om dina funktionärer så kommer de hjälpa dig om och om igen.

Annonser

Olika typer av rolltillsättning och deras problematik.

Arrangörstrojkan har den stora glädjen att presentera ännu ett klokt gästbloggsinlägg, den här gången är det Siri Sandquist som tänker kring rolltillsättning.

För ett par år sedan var jag med och arrangerade ett litet kvällslajv som kallades Västerbrofallet och som var placerat i Understockholms-världen. Lajvet var skrivet för 5-10 personer och föddes av en idé jag och två andra deltagare på Den flytande marknaden fick. Målet var att vi skulle få leka mer i den världen. Och vi valde att hålla det tyst och bara bjuda in personer som antingen arrangerat Den flytande marknaden eller som vi personligen kände. Så här efteråt kan jag känna att detta inte nödvändigtvis var ett genomtänkt beslut. Lajvet blev väldigt exkluderande, och en del av en elitistisk kultur jag i vanliga fall strängt motsätter mig. Resonemanget gick att det var så få platser, och att vi arrangörer i mångt och mycket gjorde det för att få återvända till en lajv-värld vi tyckte om och roller vi ville utveckla. Pretentionerna var låga, mer av ett sätt att leka ihop en kväll än ett lajv med ett syfte eller en agenda. Hade jag gjort det idag hade jag nog ändå valt att vara öppnare med det, låta alla som ville anmäla sig till de få begränsade platser vi hade. Oddsen är att samma personer hade kommit på lajvet ändå, men vi hade åtminstone öppnat för möjligheten för andra att deltaga.

Idag tillsätts platser på lajv genom flera olika metoder, dessa är oftast beroende på arrangemangens storlek och huruvida rollerna är färdigskrivna eller skapas av deltagarna själva, ibland genom workshops, ibland genom att de skrivs och skickas in till arrangörerna. Castade lajv kan lätt ge ett intryck av att deltagarnas relation till arrangörerna påverkar vilka som castas och en osäkerhet på om det är egna meriter som gör att en släpps in i en tätt knuten cirkel lajvare. Generellt har alla dessa typer av rolltillsättning problem med inkludering, nedan ser ni min subjektiva kurva.

En subjektiv graf över graden av öppenhet i olika rollsättningstekniker.
En subjektiv graf över graden av öppenhet i olika rollsättningstekniker.

Öppen tillsättning: Alla platser tillsätts efter först-till-kvarn principen, rollerna skrivs av deltagarna själva eller skapas genom workshoppande. Detta är den typ av rolltillsättning som var vanligast back-in-ancient-time när jag började lajva, men som fortfarande praktiseras inom flera olika genres.

Fri tillsättning med castade nyckelroller: Först till kvarn-principen gäller och deltagarna skriver sina egna roller, men historiebärande roller som är viktiga för historien castas av arrangörerna. Detta är idag det absolut vanligaste sättet att skapa och tillsätta roller, och har fördelen att arrangörerna kan behålla kontrollen över lajvets utveckling, och känna sig säkra på att nyckelscener sker så som de vill.

Öppen casting: Rollerna är färdigskrivna av arrangörerna och först till kvarn-principen gäller vid tillsättning. Hänsyn tas till deltagarnas önskningar i så stor mån som möjligt. Vanligare för mindre arrangemang av praktiska orsaker, som arrangör blir det oöverskådligt att skriva hur många roller som helst. Färdigskrivna roller ger dock större makt från arrangörernas sida vad gäller att styra intrigspel och ton på lajvet.

Delvis öppen casting: Rollerna är skrivna av arrangörerna, nyckelroller tillsätts av särskilt tillfrågade lajvare och resten av rollerna delas ut efter först till kvarn-principen.

Sluten casting: En relativt ovanlig rolltillsättningsform som började bli vanligare på senare år är att i princip alla roller tillsätts av arrangörerna som bjuder in ett litet antal deltagare, som de ofta känner sedan innan, och ger dem roller baserat på egen erfarenhet om deras lajvstil.

Förhoppningsvis är det inte så här jobbigt att få en roll till lajvet du vill gå på.
Förhoppningsvis är det inte så här jobbigt att få en roll till lajvet du vill gå på.

Kortfattat kan sägas att så fort ett arrangemang har ett begränsat antal platser blir det per definition exkluderande, alla kan ju helt enkelt inte få vara med då det finns en övre gräns för antal deltagare.

Rolltillsättningsmetoden speglar detta genom att öppen rolltillsättning med av deltagarna skrivna karaktärer är mycket vanligare på stora arrangemang, medan mindre arrangemang oftare har färdigskrivna roller. Det är tillsättandet av dessa färdigskrivna roller och även castade nyckelroller som lätt blir exkluderande. Att tillsätta roller med först-till-kvarn-principen är på pappret mest inkluderande, men det är bara sant om arrangörerna bemödat sig om att låta informationen om arrangemanget gå ut till så många som möjligt, annars blir följden att de som inte känner arrangörerna personligen inte ens vet om att arrangemanget existerar.  Dessutom kan det bliu svårare för arrngörerna att styra spelet åt de håll de önskar ifall rollerna är skrivna av deltagarna själva, och  kopplingar mellan olika roller intrigmässigt blir ofta mer generella. Tillsättande av nyckelroller är också knepigt eftersom det om arrangörerna inte är väldigt noga med att designa lajvet runt dessa roller lätt blir ett lajv för nyckelrollerna med ett flertal statister runt om. Ifall där lajv har färdigskrivna roller kommer en inte ifrån att de måste castas på något vis. Det kan dock leda till att arrangörer automatiskt ger intressanta roller till personer de känner personligen eftersom det är lättare att veta vad dessa individer vill få ut av ett lajv, och vad de kan tillföra dramaturgiskt. Detta blir ännu tydligare när nyckelroller castas separat. Möjligheten att få vissa roller baseras då på att en som lajvare har ett visst rykte eller känner arrangörerna personligen. Den absolut mest exkluderande formen av rolltillsättning är sluten casting, det vi använde oss av till Västerbrofallet. Denna typ av rolltillsättning används oftast till mindre arrangemang som ofta har svårare moraliska eller etiska frågor som tema. Detta ger arrangörerna tryggheten i att veta att lajvarna kommer fullfölja lajvet enligt visionen, och att risken för att personers offgränser kränks minskas då de ofta rör sig om deltagare som känner varandra sedan innan. Problemet bör vara uppenbart dock. Det blir lätt exkluderande och intressanta lajv-koncept blir reserverade för en liten skara lajvare.

Oavsett vilken typ av rolltillsättning en väljer att använda sig av som arrangör, är det viktigt att en är tydlig med att motivera varför den metoden valts, och att väga nackdelar och fördelar mot varandra på ett reflekterat vis. Enligt mig är det viktigt att arrangörer har tänkt igenom och kan motivera varför de valt en viss form av rollskapande och rolltillsättning.

Leta och hitta lokal

Hur ska man tänka? Vart ska man börja? Vem kan man fråga? När behöver man veta?

Och så har man den där episka idén klar, och man har pratat vitt och brett om den och vet att alla ens kompisar är aspepp. Men var ska man vara? Var finns det där slottet där vi kan ha adelslajvet, var är katakomberna där man gömmer sig för zombisarna, var är skogen som ligger inom gångavstånd från busshållplatsen men är helt utan elledningar och civilister?

Visa av alldeles egna surt förvärvade erfarenheter vet vi i arrangörstrojkan hur oumbärligt det är att ha lokalen klar innan man kan gå ut och säga att det här lajvet kommer att hända. Vi vet hur bistert det är att behöva skjuta upp sitt lajv igen, och kanske igen, för att lokalfrågan inte var löst. Räkna med att lokalfrågan kan bli en av de jobbigaste och att det tar tid att hitta en lokal som funkar med alla ens önskemål OCH med ens budget.

En av de lokaler vi övervägde till Understockholm: Den Flytande Marknanden

Har man en grundläggande vision klar för lajvet så har man troligtvis också en tanke om hur många deltagare man tänkt sig, hur långt lajvet ska vara och vad man tror att folk rimligtvis kan tänka sig att betala för detta. Med dessa uppgifter kan man lätt räkna ut ungefär vad för summa lajvet kommer ha att röra sig med. Exempelvis: vi tänker oss ca 50 deltagare, att lajvet ska pågå i en dag kanske lite mer och att vi behöver lokalen nästan en hel dag för förberedelser och pimpning samt att vi tror att folk kommer vara beredda att betala 400kr för att delta. Då kan vi tänka oss att vi kommer ha 45 betalande deltagare (kan vara värt att ha några gratisplatser i utbyte mot funktionärshjälp) á 400kr alltså en summa på ca 18,000kr att röra oss med. Troligast är att lokalhyran kommer att äta upp en stor del av detta.

Det kan vara bra att ha denna uträkning klar när man börjar kika på lokaler. Troligtvis kommer man ganska snart att få en känsla av ifall det i huvud taget är möjligt att hitta en lokal som tilltalar en för den summan. Om inte är det dags att ställa frågan “sänker vi våra krav, eller behöver vi söka bidrag?”.

Precis i den här fasen befinner sig nu vårt projekt. Vi har drömbilden klar för oss, men vet inte om den lokalen ens finns i sinnevärlden, än midre om vi kommer ha råd och möjlighet att hyra den. Nu får man försöka släppa lite på drömbilden och tänka vidare och bredare kring lokaler som kan passa. Koka ner drömbilden till de viktigaste bitarna, det som verkligen behövs för att just detta lajv ska funka. Försök tänka utanför boxen! Man har antagligen redan en bild av hur lajvet ska se ut men man måste kanske lämna den bilden och tänka på nya sätt för att hitta en lokal som funkar. Kanske ta en enkel lokal och bygga om tillfälligt? Kanske sätta upp tält istället för inomhus? Husvagnar på en camping i lågsäsong?

Första gången vi kollade på Subtopias lokaler var det fortfarande vinter, arrangemanget gick av stapeln i September senare samma år.

För vår del ser kravspecifikationen ut såhär:

Krav – Inomhus, ett större utrymme och flera mindre, toalett, pentry/kök
Önskmål – källarvåning, mörker/mörkläggningsmöjligheter, industriell/smutsig look

Några bra frågor att börja tänka utifrån:
– Inomhus eller utomhus? – Behöver man kunna sova över inlajv? Om det är inomhus måste man eventuellt höra av sig till brandförsvaret och få godkänt för tillfällig förläggning.
– Ska man laga mat? Finns kök, är det isåfall coolt nog att använda inlajv? Får man elda inomhus? Vattentillgång? Är det risk för eldningsförbud utomhus? Särskild toa till folk som lagar mat?
– Har stället man vill hyra catering (vissa festlokaler hyr bara ut om de får leverera mat och dryck) och går det isåfall att modda så att det passar spelet?
– Om inomhus, vill man ha ett enda stort rum så alla ser allt eller flera små med möjlighet till privatare spel och risk för att det händer coola saker utan att någon ser?
– Om utomhus, vem äger marken den där snygga skogen växer på? Lantmäteriet kan hjälpa till. Nummer till kundtjänst 0771-636363. På hemsidan kan man hitta lite information.
– Om ute, får man gräva gropar till eld och slask etc? Får man hugga ris och ta ved?

Mod i barm och sikta mot stjärnorna är en bra idé när man letar lokal. Fridas mod har gjort att vi har fått lajva i Uppsala Domkyrka! Och bara häromdagen blev det klart att lajvet Suffragett kommer äga rum på Hallwylska museet, hur coolt är inte det!

Studiefrämjandet och andra studieförbund kan ibland hjälpa till med lokaler som snarare är lämpliga för kortare arrangemang eller workshopytor. Olika kommuner kan ha olika vana av lajvarrangemang dock.

Subtopias lokal pimpad och lajvet i full gång.

Och glöm inte att fråga runt bland andra arrangörer! Har man letat lokal så är chansen stor att man har tips om lokaler man använt eller som man själv inte hade användning för men som kan vara perfekta till just ditt lajv istället. Just därför har Inlajv.se påbörjat en utmärkt karta över lajvområden. Den är dessutom kollaborativ, så det är bara att bidra med sina egna smultronställen.

I övrigt är det bara att googla, ändra sökord och googla igen och igen… Men det där är en konstart som inte går att lära ut, det är bara att göra och fortsätta tills man levlar 😉

De flesta andra förberedelser kan man jobba vidare med parallellt med att man letar lokal. Men eftersom man inte kan sätta en budget utan att veta vad lokalen kommer att kosta så är det inte värt att tuta i de stora basunerna eller be folk att börja betala in deltagaravgifter innan man har lokalen klar och kontraktet påskrivet. Det är därför det är så oerhört viktigt att börja leta lokal tidigt. Dessutom kan det hända att man väljer att låta lokalens utseende, form och funktion påverka settingen och historien man berättar med sitt lajv. Antingen för att man blev inspirerad eller för att man blev tvungen att kompromissa. Förhoppningsvis på grund av det förstnämnda!

Inget lajv blir perfekt, men lokalmässigt var vi verkligen nöjda med Den Flytande Marknaden!

Första mötet!

Det var kvällen innan midsommar och vi klämde in en första träff!

Först lite fördrink i solen med allmänt lajvprat (senaste lajven, vem som tyckte vad och inte). Under matlagningen kom sedan post-itlapparna fram. Post-itlappar kan vara det viktigaste redskapet i lajvarrangerande någonsin… Möjligen delad förstaplats med koffein/tein. Grundvisionen hade vi redan dragit men det gällde att både titta bakåt; varför vill vi göra det här samt vad är själva grunden och vad är mer eller mindre viktig yta som kan offras vid behov. Sen brainstorma fritt framåt, vad vill man ha om man får drömma, både vad gäller smått och stort, detaljer och övergripande teman. Alla idéer fick en liten post-it, så att man snabbt kunde bevara tanken, få översikt och gå vidare. När man har fått tänka fritt en stund är det dags att tänka rätt sen och börja bena ut hur visionen kan bli verklighet. Lokal, budget och tidsplan brukar vara viktiga grundstenar man inte kan vara utan. Vilken lokal man hittar kan komma att påverka budgeten, budgeten kan komma att påverka tidsplanen som i sin tur kan omkullkasta ens lokalplaner… Kort sagt, tänk brett och var flexibel för inget kommer bli som det ser ut på skrivbordet. Men det är viktigt att ha en plan att utgå ifrån, så att alla är med på samma tåg så att säga. Här är vi långt ifrån färdiga, snarare lite blandade uppslag och tankar som ska kollas upp till nästa gång.

Sen var vi framme vid glassdrinkarna på choklad, banan och rom… Och de riktigt bra idéerna!

Bild
Inte för att vi vill jaga fram någon slags alkoholkutur men… Sip Happens.

Innan vi drog hemåt i sommarnatten pratade vi lite om hur vi kommer sköta vår kommunikation. Man kan prata via mejl, chatt, FB, samtal, en annan mejl, sms… om man inte har en designated place är det lätt att det blir virrigt och information blir utspridd och svår att hitta. Vi beslöt att kommunicera främst genom gmails chatt (då vi alla tre har gmail), samt använda ett digitalt arbetsbord för att hålla ordning på idéer och att-göralistor. Vi valde att använda trello.com som jag använt förut och Annica träffat på. Det finns många snarlika program att välja mellan. Att det är gratis, lätt att använda och går att koppla till google docs var fördelarna som gjorde att just trello blev valet för oss.

Och så beslöt vi att vi borde göra en blogg om vårt arbete. Et voilá!

Vad är det här för blogg?

Edit: I december 2016 gick Arrtankar från att främst förvaltas av arrangörskollektivet Uttern, Bävern och Orangutangen, som då och då hade gästbloggare, till att bli en communityblogg där fokus låg på att få in så många olika röster och erfarenheter som möjligt. Den här bloggposten beskriver den gamla bloggens ursprungliga syfte.

Det här är en blogg om att arrangera lajv. Inte egentligen om just –det här lajvet- utan snarare om processen som leder fram till ett lajv, vilket som helst. Den kommer handla om vad vi gör, hur och varför. Många pusselbitar ska passa ihop för att kunna bli ett färdigt event så inläggen kommer ta upp allt från vision, skriva texter till logistik, kommunikation m.m.

Bloggen är inte tänkt som en how-to rakt av, men vi hoppas det kan bli en givande insikt i arbetet bakom ett lajv, både som inspiration till blivande arrangörer, som tips och idéer till andra i branschen och som upplysning för de som kanske åker på lajv men aldrig reflekterat över skapandeprocessen bakom.

Just det här lajvprojektet började med en fix idé. Vilket antagligen är grunden till många lajv… ”Alla har en bok inom sig” brukar det heta, men i lajvarsvängen är det kanske snarare ”alla har ett lajv inom sig”. En berättelse som behöver berättas, som vill komma ut och gå från tanke till upplevelse. Vissa visioner kan vara väldigt luddiga, andra väldigt djupt utarbetade, men de sätter sig fast och vill bli verklighet. Jag vill uppmana till att hitta den berättelsen och bejaka den, det är viktigt både för dig själv att få berätta den, men den kommer också att berika andra som får ta del av den. (När man väl har gjort det en gång inser man att det finns fler, ack så många fler berättelser där inne… Jag kan sluta när jag vill… bara en till…)

Jag hade en idé kring en miljö snarare än en handlingsdriven berättelse. Så är det ofta för mig, jag hamnar lätt i den simulationistiska hörnan av GNS. Andra tänker annorlunda och det är inget sätt som är fel men det är bra att vara medveten om hur man tänker och hur man helst spelar för att kunna prata om sin vision på ett rakt och ärligt sätt. Så väldigt många sunkiga lajvupplevelser beror på att man förväntat sig något annat än det man fått vilket är, som ungdomarna säger, ”fett ovärt”.

Jag hade lyxen att redan innan idén föddes sett ut vilka jag ville arrangera med. Sofia och Annica känner jag sedan lä(ääää)nge och under deras arbete med lajvet Understockholm fick jag lite insyn i deras arbete och kände starkt att ”jag vill arrangera lajv med de här två”.

När det gäller arrangörsgruppen så är det något av det viktigaste beslutet i hela processen (no preassure!). Här gäller det inte bara vem man trivs att umgås med, utan framförallt vem man kan jobba ihop med och vem man kan ta konflikter med utan att hela projektet faller i småbitar. Det finns gott om folk jag gillar och gärna hänger med, men inte kan tänka mig att arrangera lajv ihop med! Kanske för att man har olika syn på lajv, vad som är viktigt, man flamsar väldigt mycket när man träffas eller man har väldigt olika schema. Det är mycket som kan fela. Det är ju ett klart plus om man också kan umgås och ha roligt ihop, det blir ett lättare jobb då, men många har gått i fällan att välja sin partner bara utifrån hur skoj man har när man träffas.

Hur många man är i en arrangörsgrupp är såklart beroende på lajvets form och storlek, men rådet är att vara fler än två – så att om en faller bort pg.a. sjukdom, flytt eller whatnot så blir det inte en ensam kvar utan minst två som kan stötta varandra och dela på arbetsuppgifterna som blev över. Var inte för många heller, det blir rörigt, svårt att hålla en samlad vision och skitjobbigt att försöka få till träffar. Ha hellre ett mindre kärngäng med underordnade hjälparrangörer/gruppledare/områdesansvariga.