Allmänna praktiska lärdomar från Last Will

Sådär, nu är det hög tid att lista vad de anonyma djuren faktiskt lärt sig, rent praktiskt, av den här resan. Från oss alla, till er alla, en blandad lista visdomar:

Mat
Mathem.se (eller liknande) levererar mat till dörren, hemma eller direkt till lokalen; herregud så praktiskt! Släpa sallad på tunnelbanan och lägga flera timmar på att storhandla är kanske inte helt värt det…

Apropå mat, be en kock eller nån sån klok att kolla matmängderna du tänkt servera om du inte själv har järnkoll på hur mycket mat det kommer gå åt.

Vi gjorde all mat vegansk och glutenfri, och i stort sett mjölkfri. Det här gjorde att det var ganska lätt att anpassa sig efter sena inhopp utan att behöva fixa helt ny meny till dem.

Stuff
En runda till IKEA tar ALDRIG mindre tid än 4 timmar. ALDRIG.

This is the "Make it work"-moment.
This is the ”Make it work”-moment.

Mängden silvertejp som krävs för att ordna ett lajv beräknas vara Mängden Du Har + 3/4 rulle.

Klura också ut var du ska göra av allt stuff efter lajvet. Spara? Ge bort? Prångla på deltagarna? Du kommer ändå ha en himla massa skräp, kolla om lokalägarna kan ta på sig att slänga sopor eller om det blir så mycket att du behöver fixa en container och hämtning.

Lokalen

Börja såklart med att fotografera lokalen i sitt ursprungsläge, för att kunna ha som facit när man försöker återskapa allt igen efter lajvet. En flyttkartong är bra att ha till att plocka ner alla saker som står i lokalen som man inte vill ha framme, för att de inte passar stilen eller för att de riskerar att gå sönder.

Se till att du vet vart proppskåpet i lokalen sitter, och kom även ihåg att vattenkokare och värmeplattor drar mycket ström och tänkte du använda flera, gör så på olika säkringar. ehrm.

När du pratar med lokalägaren skriv ner alla koder, fråga efter wifi-lösenord och kolla upp ventilationen (mycket folk i en lokal gör att luften tar slut rätt fort). Ha alltid nummer till fastighetsägaren tillgängligt för alla frågor som kan tänkas dyka upp.

Ha minst 2 extraplaner för allt tekniskt. Jodå, även om det är väldigt simpla saker som alltid funkar hemma…

NÄR det ändå ballar ur: håll huvudet kallt, använd funkisarna och le som om ni kan fixa allt. Förmodligen kan ni fixa åtminstone detta.

Och lite diverse
Sömn. Likt småbarnsföräldrar är det ofta arrangörer går på adrenalin i brist på sömn, effektiva men sällan så klipska. Det är bra om man har en utvilad arrangör/funkis som kan ta över mot slutet av lajvet, te.x. när städningen ska organiseras.

Apropå städning. Skriv tydliga städinstruktioner att dela ut till deltagarna. De vill säkert hjälpa till, men utan handledning kommer de yra omkring och ni är för få och för trötta för att informera och styra upp dem ad hoc.

gömd
Helt sjuuukt hemlig kan man vara när man spionerar på sina deltagare. Eller så är man inte det, helt ok det också.

Jo, man vill faktiskt kunna titta lite på sitt lajv. Om du inte deltar med en roll på ditt eget lajv, se till så att du ändå kan röra dig bland lajvarna utan att störa (som skuggor eller personal). Dels får du en känsla för hur lajvet går och om något inte funkar som det ska.

Det kan vara listigt att, efter lajvet, sätta sig nånstans där deltagarna kommer passera – utcheckning, matbespisning, prop-inlämning, och tvinga av dem en historia eller tre från lajvet. Tid för kärlek och pepp, och en smula insikt i hur folk haft det på ditt lajv. Ibland vill man ju veta det.

Last Will innifrån, en resa i bilder

Ja, hur ser det faktiskt ut från ett arrangörsperspektiv att arrangera ett lajv? Det här är själva lajvdygnet i bilder…

06:55 Annica tar en snabb dusch, jag tar en kopp morgonte vid diskbänken. Knappt vaken.
06:55 Annica tar en snabb dusch, jag tar en kopp morgonte vid diskbänken. Knappt vaken.
07.35 Två udda bagladies åker tunnelbana mot Stora Mossen. Ja, man måste prioritera att få på sig kläderna, så sminka sig får man göra på tuben.
07.35 Två udda bagladies åker tunnelbana mot Stora Mossen. Ja, man måste prioritera att få på sig kläderna, så sminka sig får man göra på tuben.
08.05 Frukostmöte. Ha koll är bra. Snart dyker dom upp, lajvarna. Gameface on!
08.05 Frukostmöte. Ha koll är bra. Snart dyker dom upp, lajvarna. Gameface on!
09.45 Titta, lajvare! De sitter och har förberedande workshops, bäst att inte störa för mycket.
09.45 Titta, lajvare! De sitter och har förberedande workshops, bäst att inte störa för mycket.
10.30 En workshop går ut på att tvätta sina underkläder. Ger också lite hemma-feeling till lokalen
10.30 En workshop går ut på att tvätta sina underkläder. Ger också lite hemma-feeling till lokalen
10.45 Snart är det lajv! Folk spelar coola, eller så är det bara vi som är nervvrak inombords?
10.45 Snart är det lajv! Folk spelar coola, eller så är det bara vi som är nervvrak inombords?
11.20 LAJV! Lajvet är igång en trappa ner och vi har kort freak-out i offlajvrummet
11.20 LAJV! Lajvet är igång en trappa ner och vi har kort freak-out i offlajvrummet
Lajvet igång, inget annat att göra än en liten glädjedans.
Lajvet igång, inget annat att göra än en liten glädjedans.
11.45 Shit, snart kommer det folk som ska sminkas. Bäst att öva på varandra
11.45 Shit, snart kommer det folk som ska sminkas. Bäst att öva på varandra
11.55 Hysterin har lagt sig lite. Vi tar en fika med hembakta lussebullar (sju russin hade min) och skriver inhandlingslista.
11.55 Hysterin har lagt sig lite. Vi tar en fika med hembakta lussebullar (sju russin hade min) och skriver inhandlingslista.
2015-01-03 13.02.27
Fikat består också av choklad som vi fick av vår deltagare My. Hurra! Hon vinner lajvet. 🙂
14.10 Första av våra fighters är uppe för att få sminkning medan själva fighten sänds på radio för deltagarna en trappa ner
14.10 Första av våra fighters är uppe för att få sminkning medan själva fighten sänds på radio för deltagarna en trappa ner
17.15 Ibland smyger vi ner för att spionera på våra lajvare. Och ta kort på dem. Ha!
17.15 Ibland smyger vi ner för att spionera på våra lajvare. Och ta kort på dem. Ha!
Middagen är uppäten. Omnom.
17.30 Middagen är uppäten. Omnom.
18.45 Det var en sax inblandad i lajvet. Det var inte planerat... men så länge lajvarna har kul så...
18.45 Det var en sax inblandad i lajvet. Det var inte planerat… men så länge lajvarna har kul så…
22.35 Då och då dräller det in fighters. De sminkas, sprutas ner med vatten och fotograferas. Och så får de lite te att dricka.
22.35 Då och då dräller det in fighters. De sminkas, sprutas ner med vatten och fotograferas. Och så får de lite te att dricka.
Våra fina funkisar får klä upp sig till ägare för en kortare sen innan andra sovtiden.
23.30 Våra fina funkisar får klä upp sig till ägare för en kortare scen innan andra sovtiden.
22.45 Sista omgången fighters har preppats med smink. Fejkblod överallt. Vi diskar och förbereder oss för att sova några timmar
23.45 Sista omgången fighters har preppats med smink. Fejkblod överallt. Vi diskar och förbereder oss för att sova några timmar
06.45 Alldeles strax ska vi tända ljuset för att väcka våra deltagare och servera denna finfina frukost. "Slemmigt men mättande" är devisen.
06.45 Alldeles strax ska vi tända ljuset för att väcka våra deltagare och servera denna finfina frukost. ”Slemmigt men mättande” är devisen.
09.35 Vi gör finfrukost som ska serveras efter lajvet avbrutits och går igenom gången på debriefen.
09.35 Vi gör riktig finfrukost som ska serveras efter lajvet avbrutits och går igenom debriefen.
10.40 Arr steker våfflor och lyssnar på deltagarnas historier. Vissa deltagare verkar lite... slitna
10.40 Arr steker våfflor och lyssnar på deltagarnas historier. Vissa deltagare verkar lite… slitna
12.00 En låda för att samla in props.
12.00 En låda för att samla in props.
12.20 Massa lappar med städuppgifter. Om man städar får man choklad. Fast man får choklad även om man inte städar faktiskt...
12.20 Massa lappar med städuppgifter. Om man städar får man choklad. Fast man får choklad även om man inte städar faktiskt…
12.41 Vad ÄR klockan egentligen? Ställer tillbaka alla klockor till normal tid från inlajvtiden.
12.41 Vad ÄR klockan egentligen? Ställer tillbaka alla klockor till normal tid från inlajvtiden.
12.50 Fejkblodet. Det är överallt.. ÖVERALLT
12.50 Fejkblodet. Det är överallt… ÖVERALLT
13.15 Städa, prata, gråta, städa, prata, kramas, städa.
13.15 Städa, prata, gråta, städa, prata, kramas, städa.
14.30 Koffein, fett och kolhydrater. Awesome!
14.30 Koffein, fett och kolhydrater. Awesome!
17.15 En trött men nöjd arrangör tar en selfie inne på toa. Allt är färdigt. Nu åker vi hem.
17.15 En trött men nöjd arrangör tar en selfie inne på toa. Allt är färdigt. Nu åker vi hem.

Pressad av pressen?

Det här inlägget har legat i flera månader, i princip färdigt, medan vi varit upptagna med annat inför andra uppsättningen av lajvet… Men nu; varsågoda!

Det är inte ovanligt att man som arrangör eller lajvare på ett eller annat sätt blir kontaktad av journalister som vill göra något om lajv. Ibland är dessa journalister pålästa om vad det är vi faktiskt gör men oftast går de på en blandning av fördomar om hobbyn och en ohejdad nyfikenhet på allt annorlunda (ja, vissa blir så besvikna när de inser att lajvare är helt vanligt folk att man tror de kommer börja gråta). Artiklar som utmålar lajvare som mordiska satanister med svag verklighetsuppfattning är idag ovanliga, tack och lov, men journalister kan dyka upp med tanken om ett ”scoop”, så det gäller att hålla huvudet lite kallt och inte låta sig dras med på att posera i svart mantel eller med blodig kniv – om det nu inte är vad lajvet faktiskt handlar om 😉

Journalister är ibland ute väldigt sent, kanske bara dagar/timmar innan eventet. Ta en rejäl funderare på om du orkar och har tid, det är ok att tacka nej. Be dem isåfall återkomma efter lajvet och/eller ge dem kontaktuppgifter till någon annan lajvkunnig, Sverok, en förening eller liknande som de kan ta kontakt med istället och förklara vänligt men sakligt att det inte finns tid just nu eftersom du jobbar ideellt.

Fråga vilken vinkel de är ute efter, vilka frågor de kan tänkas ta upp och så. Det handlar inte om att vara paranoid, bara helt enkelt så att om du är förberedd på ungefär vad de vill ha så kan du lättare ge dem det. Är det etidningn skriven artikel, säg att du behöver läsa den innan den går i tryck och stå på dig även om de vill hävda att det inte finns tid. Se till att du gör vad du kan för att förmedla den bild av lajv du och ditt arrangemang står för.

I våras var de anonyma djuren och vårt lajv med i en tidning som går ut till engagerade inom Studiefrämjandet, som är det studieförbund som föreningen Ursula samarbetar med. Det är ingen jättestor upplaga av Cirkeln, som tidningen heter, men åtminstone några tusen lär ha bläddrat förbi uppslaget om att arrangera lajv. Senare, strax inpå första uppsättningen av lajvet, var det radiostationen Metropol som ville göra ett inslag i deras morgonprogram om lajv, och allra helst ha ”lite lajv i direktsändning”… Våra funkisar fick rycka in och hjälpa till och kanske blev det mest halvkass radioteater av själva lajvandet, men radiopratarna verkade nöjda. Det är en möjlighet att sprida lite kunskap om vad vi håller på med inom hobbyn och det är faktiskt viktigt av flera skäl.

Radion på besök. Bjud på te så blir de lugna o glada
Radion på besök. Bjud på te så blir de lugna o glada

Dels för att allt blir så mycket lättare om folk förstår och gillar det man gör. Allt från att hyra lokaler eller skogsområden, söka tillstånd, låna utrustning… Och för att inte säga hur mycket lättare det är när någon granne ringt till polisen som dyker upp och utbrister bara glatt ”Ha ha, jasså lajv! Ja då ska vi inte störa. Ha så skoj!” Men det är en långsam process att få ut till alla att lajv inte bara är för barn, inte ger folk psykoser, inte spelar av dem alla pengar, inte är satanism och inte är något förstadie till att bli furry… Ännu efter flera årtionden möter man väldigt mycket fördomar och missuppfattningar om vad lajv och rollspel är, och det enda vi kan göra är att upplysa och informera om och om igen.

Men att sprida kunskap om vår hobby är också viktigt ur ett bredare perspektiv. Det vi gör är en fantastiskt form av medskapande kultur, som uppmuntrar empati och kreativitet! Det är något som många grupper i samhället skulle kunna ha nytta av, att använda eller inspireras av, och det är bara möjligt om de vet om att det finns och hur det funkar. Att sprida lajvkultur är helt enkelt bra både för lajvare och för alla andra, som presumtiva lajvare 😉

 

Så även om det känns lite skrämmande när någon journalist hör av sig, tänk på att det är väldigt uppskattat om ni ställer upp, det är bra för hela lajvbranchen!

framsida

Artikeln om Last Will i Studiefrämjandets tidning Cirkeln.

Inslag om Last Will i SR Metropol. Från ca 1:21.

 

 

 

Dagen efter – själsligt bakfull

Andra uppsättning av lajvet har just gått av stapeln. Projektet som varit både min bebis och min värsta fiende under mer än ett år går mot sitt slut.

Jag spenderar nästan två hela dagar i soffan med en filt över mina knän. En dator, en tekanna och en låda kokosbollar blir mina verktyg för att ta mig igenom det här. Jag älskar att ha min familj nära, min sambo, mina katter och min hund, men jag kan inte riktigt förklara det som pågår i mig för dem just nu.

Jag läser allt som skrivs på nätet om mitt lajv med nästan pervers iver. Alla statusuppdateringar, alla kommentarer, tittar på alla bilder. Vissa om och om igen. Jag vill veta hur mina deltagare mår, vad de känner och vad de tänker.

Det här lajvet var inte som något annat lajv jag arrangerat. Det här lajvet handlade om våld, missbruk, utsatthet, desperation, svek, död, rädsla, instängdhet… Allt det dåliga hos mänskligheten inklämt på 23 timmar. De få ljusglimtar som fanns i form av vänskap och kärlek gjorde bara mörkret så mycket mer kompakt. Och såhär efter lajvet måste man hantera det faktum att allt detta mörker, all denna ondska, är något som vi arrangörer skapat. Visst var det just det som deltagarna ville ha och därför de skrev upp sig för att delta och spela ut berättelserna, men det är ändå vi som ligger bakom upplevelsen.

Någon beskriver ett hemskt minne från lajvet och jag grinar. På något annat ställe stöttar folk varandra och ger kärlek i överflöd. Då grinar jag också. Hela jag är som ett öppet sår. Fysiskt är jag rätt ok (förutom ömma fötter, träningsvärk i ben och rygg, nariga läppar och trötta käkar efter att ha bitit ihop ganska konstant i ett par dagar), men själsligen behöver jag hitta tillbaka till vem jag är. Alla hemskheter jag utsatt deltagarna för måste jämkas in med min självbild. Mörkret i visionen som en gång föddes i min hjärna måste plockas fram, analyseras, och ges namn för att jag ska kunna få perspektiv på den. Det är smärtsamt. Det är jobbigt att behöva möta sin egen förmåga till ondska, lika jobbigt är det att möta det destruktiva i sin skapelse. Jag har producerat ett scenario som får folk att gråta, ha mardrömmar, ångestkänslor… Det faktum att min lajvidé skakar om folk är något jag måste kunna förhålla mig till och kunna stå för.

Den jag en gång var, är jag inte längre. Det är egentligen sant varje morgon när vi vaknar upp, för vi förändras av alla våra upplevelser, erfarenheter och nya tankar. Men ibland är det djupare förändring än vanligt. Det låter säkert väldigt drastiskt och hemskt, men det är det egentligen inte. Vi växer som människor av att öppna oss själva för nya insikter och inkorporera dem i hur vi ser oss själva. Det är något vi gör hela tiden utan att tänka på det. Men ibland händer större kliv på en gång och då kan marken under våra fötter börja skälva. Som en ålderskris, eller att förlora jobbet, eller få ett handikapp. För förändring är läskigt. Men jag har förändrats av den här upplevelsen. Och jag är ändå alltid mig själv. Jag har fått massor av nya erfarenheter genom det här projektet, lärt mig nya saker, förkastat vissa sanningar och upptäckt nya. Men framförallt har jag vuxit som människa genom att se mina deltagare i ögonen. Jag har mött mitt eget inre mörker, för jag har sett det speglas i deras ögon när de berättat om våldtäkter, misshandel, förnedring och sorg som de upplevt.  Och det är jobbigt. Som fan. Men jag skulle aldrig vilja ha det ogjort.

Arr <3 Funkisar!

Till de allra flesta lajv behöver du fler armar för riggande och fixande än vad arrangörerna själva kan producera. Då behöver man hjälp och det är smart att ha en plan för hur man löser detta i förväg. Vad man nämligen lätt missar är att det också är tidskrävande att delegera arbete! De som ska göra något måste instrueras och hjälpas så att de kommer igång och som huvudansvarig behöver man ibland komma med uppmuntran under arbetets gång så att det inte avstannar och sedan kontrollera att arbetet blivit gjort och på rätt sätt.

Nu behöver vi tyvärr krossa lite falskt positiva bilder av lajvare som många har;

1. Alla de som kommer med glada utrop i sociala medier om att de gärna ställer upp och hjälper till med vadhelst som behövs – de menar väl men nej, de kommer inte leverera. De kommer plötsligt inse att de inte har tid, råd eller ork med både hjälpinsatser OCH lajvet och då prioriterar de såklart lajvet. Se sådan utlovad hjälp som en form av moraliskt stöd, inget annat.

2. Deltagare ute på lajvområdet, före och efter lajvet, är väldigt inneffektiva arbetare. De vill såklart umgås med andra deltagare, planera spel och prata om sina karaktärer före lajvet och utbyta minnen och prata om sina karaktärer efter lajvet. Att du måste få ihop det där värnet av sandsäckar innan lajvet kan starta eller röja den där ritualplatsen innan du kan få dra hem och sova är nedprioriterat för de allra flesta lajvare. Enklast är att sätta dem på uppgifter tillsammans så att de kan prata under tiden de jobbar. Fort går det inte, men det kan bli gjort iaf.

"Hacka en väldig massa lök" Det stod inte på vår lista av funkisuppgifter, vi tänkte det var självskrivet...
”Hacka en väldig massa lök” Det stod inte på vår lista av funkisuppgifter, vi tänkte det var självskrivet…

För att faktiskt få något gjort är alltså det man behöver hellre en mindre skara engagerade funkisar istället för en hord deltagare som har noll koll och/eller väldigt lite engagemang.

Välj dina funkisar med omsorg. Allra helst ska de som person vara lagom ödmjuka att de kan lyssna på dina instruktioner och din Plan utan att ha behov av att opponera sig bara för att de skulle gjort annorlunda, men de behöver ha självförtroende nog att kunna driva saker självständigt, vara ett ansikte utåt och ta egna initiativ inom ramarna för Planen. Du har nu antagligen skalat bort 7/10 på din vänlista på FB? Dessutom får de gärna vara av sorten som inte på kort varsel kan bli intvingade att arbeta, ofta blir sjuka eller har stökiga liv som kan göra att de faller ifrån sina uppdrag när du som mest behöver dem. Det låter ju väldigt sniket att säga det här, men bra funkisar kan rädda ett arrangemang och funkisar som faller ifrån kan sänka det. Som arrangör måste man se till sitt ansvar inför alla deltagare när man väljer sina medarbetare och underhuggare.

När du sen vaskat fram de här guldkornent till människor, var tydlig med vad det är du förväntar dig av dem. Vilka tider och vilka uppifter handlar det om? Bara före lajvet? Bara under lajvet? Mest efter lajvet? Om före och efter, hur mycket? Behöver du att de håller i workshops åt dig, eller att de har körkort för att kunna hämta hyrda grejer eller att de lägger en heldag veckan innan på att sy props till lajvet? Tänk igenom detta innan, så vet du om det känns rimligt att be om, och kommunicera med funkisarna så att de kan planera sin tid.

Skriva fejkade farvälbrev är kanske inte den vanligaste funkissysslan?
Skriva fejkade farvälbrev är kanske inte den vanligaste funkissysslan?

Lajvhobbyn är ju nästan uteslutande en ideell hobby, vilket innebär att du nog inte har råd/möjlighet att betala lön till dina funkisar, men se över vad annan betalning man kan ge dem. Om de får åka gratis på det lajv där de också är funktionärer, se till så att de faktiskt får lajva och ha kul också, annars är det inte mycket värt. Är det en kampanj eller som i vårat fall ett lajv som sätts upp flera gånger, se till så de har en garanterad gratisplats på ett lajv mot att de är funkisar på det föregående/andra/nästföljande lajvet. Sen betyder små tecken av tacksamhet mycket, funkisar bär upp lajvsverige – och det ska synas och höras. Ge dem speciella tishor, skriv upp dem på tacklista på hemsidan, omnämn dem och applådera dem på efterlajvsamlingen, bjud ut dem på middag…

Vi kan ha pushat våra funkisar lite över kanten sådär... bara lite
Vi kan ha pushat våra funkisar lite över kanten …bara lite

Vårt system är att vi har totalt fyra funktionärer. Två av dem lajvar under första uppsättningen medan de andra två är funkisar på heltid och så byts de av inför andra uppsättningen i januari. På så sätt får de ett helt lajv gratis, inte bara det som blir över när de inte jobbar under arrangemanget. Vi bjöd dem på middag under försommaren, dels för att visa vår uppskattning och dels för att förklara vårt lajv och vad deras uppgifter skulle bestå i. En uppföljande middag planeras under hösten där det första paret funkisar också kan föra vidare sina erfarenheter till kommande paret.

Under första uppsättningen av Last Will var våra funkisar helt fantastiska! De riggade lokal, lagade mat, diskade, tog hand om spelare, gjorde inhoppsroller, sminkade, städade, tömde sopor, handlade (typ 24 vändor till affären?), försökte laga toaletter, gjorde te, informerade, sprang ärenden… och framförallt så höll de vårt humör uppe, sa åt oss på skarpen att gå å sova och matade oss med choklad och syltmunkar (jag lovar att det dök upp en liten tår i ögonvrån när de där sötsakerna bara lades i handen på en).

Ett stort tack från oss arrangörsdjur till Siri och Frida KL

och till Eva ch Staffan som ska göra dessa bragder i januari!

Och till alla andra som ställer upp för att genomföra andras lajv, Tack!

Utan er går lajvsverige på röven! (dvs. obekvämt och långsamt)

Läs även nästa spännande inlägg, från proffsfunktionär Siri som berättar om livet på andra sidan.

We did it!

Den första omgången av lajvet Last Will sattes upp förra helgen!

Det har inte varit så mycket på bloggen på länge av… uppenbara skäl. Men nu har vi ett gäng ämnen vi tänkt skriva om, både som är kopplade till själva lajvet och sånt vi inte haft tid att skriva om.

10551561_10152671098034458_4572310607629758509_o

Om lajvet Last Will

Kort resumé: Alla överlevde, ingen skadades allvarligt, ingen åkte hem i förtid.

Något längre resumé: Arrangörernas praktiska arbete drog igång under onsdagen, då en Utter och en Orangutang tillsammans med våra ypperliga funkisar (mer om dem i ett eget inlägg) skulle förvandla en väldig massa mat till välsmakande geggamojja för deltagarna att äta under lajvet. Tanken var att det skulle se äckligt ut och därigenom ge stämning till lajvet med smaka gott/ok för att ändå kunna hålla våra deltagare på benen. Det verkar ha funkat utmärkt faktiskt 🙂

Under torsdagen tillkom en arrangörsbäver som kom direkt från sitt nattjobb på Gotland… inte helt vältajmat för det var en trött jävla bäver, men hellre en trött bäver än ingen alls. Torsdagen blev stora-flängar-dagen; det var mer matlagande, hämta ett släp, en vända till IKEA, skriva en massa instruktioner, klistra etiketter, printa papper, hämta upp en massagebänk, försöka sortera mat… Och tusen andra små uppdrag på en att-göra-lista som utökades i nästan samma takt som den kryssades av. Det blev ganska sent innan alla djur kom i säng…

Lokalen ska utstråla en blandning av blodigt och våldsamt samt lite själsligt mörker. Mys helt enkelt.
Lokalen ska utstråla en blandning av blod och våld samt lite själsligt mörker. Mys helt enkelt.

Fredag morgon samlades vi i lokalen med våra hjälpdjur för att sätta allt i ordning. Vi hade ca 6 timmar på oss innan vi var tvungna att åka till den andra lokalen för att ha workshops med deltagarna inför lajvet. Som tur var hade vi som sagt också funkisar som kunde stanna kvar och göra färdigt för som vanligt tog det mycket längre tid än man kan tro att fixa lokal. Men lokalen blev färdig och förlajvsworkshopparna rann på ganska smidigt och avslutades i tid. Klockan var bara strax efter midnatt när vi kom i säng.

Lajvdagens morgon grydde och vi var i lokalen vid 8-tiden och en timme senare var folk på plats och vi drog igång lite övningar på förmiddan för att alla skulle komma i rätt stämning och tog lite sista-minuteninfo. Vid 13.00 var det lajvstart och lunch varpå arrangörerna drog sig tillbaka en kort stund för schemalagd freak-out, dvs. vi satt i ett eget rum och helt kort skrek ut lite uppdämd stress och kramade om varandra. Alla deltagare var på plats och igång och det var inte så mycket mer vi kunde göra.

Mitt i natten skickar vi ner dessa sötnosar att förnedra våra deltagare. Helt fantastiskt!
Mitt i natten skickar vi ner dessa sötnosar att förnedra våra deltagare. Helt fantastiskt!

Sen ägnade vi ett knappt dygn åt att servera mat på udda tider, sminka och köra radioinspelningar, fixa avloppet, svara på frågor och ta hand om de spelare som kom upp för att få gråta ut lite. Det var ett väldigt starkt lajv med mycket misär, förtryck, våld och andra hemskheter, så vi hade räknat med möjligheten att en del behövde ta en paus. Dessa klappade vi om, gav dem te och choklad och näsdukar tills de var redo att gå ner till lajvet igen. Det mesta gick som vi hade tänkt och det som inte gjorde det lyckades vi lösa, och vi satt där uppe i vårt rum och undrade – och undrar i viss mån alltjämt – vad som egentligen föregick där nere på lajvgolvet.

Vid 9 på söndagsmorgonen avslutade vi lajvet med att alla deltagare fick ligga ner under en avrollningsövning, sen var det lite debriefsnack och vi visade en TED-talk om ämnet lajvet tangerade för att försöka knyta ihop deltagarnas upplevelse med verkligheten. Därefter städning, folk fick plocka en städuppgift från en lista och när de var klara med den kunde de gå hem eller sätta sig på den närliggande pizzerian för vidare eftersnack. Vi blev kvar för städning och ihopplockning tillsammans med våra pärlor till funkisar och någon fantastisk och hjälpsam deltagare i ytterligare några timmar innan vi kunde ramla hemåt och äntligen sova i kapp alla timmar av förlorad sömn.

Nu har vi efterarbete i form av enkät som deltagarna fått att fylla i samt gå igenom resultatet för att göra upp en plan för vad vi vill förändra, förbättra, ta bort och ha kvar. Sen börjar cirkeln om inom några veckor då vi öppnar anmälan för nästa uppsättning i januari… Och till dess behöver vi en plan för hur vi kan ha en bättre anmälningsprocess som inte resulterar i panik, kaos och besvikelse 😛

En av deltagarna har skrivit en lajv-rapport till webb-magasinet inlajv.se som ni kan läsa om ni är nyfikna på en blick inifrån.

Varför la vi lajvet i augusti?!

Ja nu var det verkligen länge sen det skrevs något på bloggen… Det ligger ett och annat halvfärdigt inlägg bland utkasten men det hjälper ju ingen.

Under senaste månaderna har arrangerandet gått in i sin näst sista fas, även kallad Allt Måste Bli Färdigt! Tusen saker som var för sig inte tar så lång tid lägger sig på hög och bildar små berg som inte verkar bli mindre. ”Några dokument ska skrivas” innebär helt plötsligt 13 a4sidor med text som måste prånglas ut, ”Litet informationsmejl till deltagarna” blir inte ett infomejl utan tre-fyra stycken eftersom man hela tiden kommer på fler saker som deltagarna kanske borde veta om.

Men man ska inte gnälla, även om det är en fas med ganska högt tempo och lite stress börjar kännas i hörnen så är det också fasen då saker börjar falla på plats och helheten börjar synas. Man börjar få en bild av hur lajvet faktiskt kommer se ut och det är väldigt skoj och pirrigt.

Under dessa månader blir det mest Skype-möten eftersom geografiska sommarfenomen lägger sig i mellan och alltid är något djur i England, Västervik, Visby, Skärgården, Portugal, Marocko, Visby igen, Göteborg… Våra möten över Skype tar nu i snitt 2-3 h och det avhandlas runt ett 10-tal punkter kring både praktiska saker och fiktion.

 

Dagar till lajvet: 12

Poster på Att Göra-listan: ca 30

 

Vid pennan

Er nattjobbande Bäfver.

>insert panic<: problem/möjligheter med digitala anmälningsverktyg.

The best laid plans
I torsdags öppnade till slut anmälan för lajvet. Vi hade väntat och förberett och klurat för att få tekniken att stämma och få ut all information till alla presumtiva deltagare så att ingen skulle känna sig förvirrad eller stressad i onödan. Well, låt oss säga att det blev blandat resultat på det där med både förvirring och stress 😛

Strax innan kl. 19, då vi skrivit att anmälan skulle öppna, satt vi och var rejält nervösa. Skulle allt funka? Skulle vi få några anmälningar? Nä, ok, vi visste att det fanns ett gäng som låg på låset och skulle anmäla sig direkt så det kändes inte som vi skulle ha några större problem att fylla platserna, men vad som komma skulle var ändå lite oväntat. Anonym Bäver nämnde någon gång under eftermiddagen ”jag tror det kommer ta kanske en timme eller två innan anmälan är full, det vore rätt tufft”. Dagens Bäver skrattar åt denna naivitet.

Prick kl. 19:00 trycker vår hemside-Orangutang på ”uppdatera” och går in på lajvets FB-sida och meddelar att anmälan är öppen. 19.02 kommer den första anmälan in och en våg av IIIiiIIIhihihiiii går genom rummet. Det verkar funka! Sen kom lavinen… 19.07 inser vi att vi kanske behöver… göra något… ta ner länken när det blivit fullt och skriva något om det? 19.09 utbryter mer seriös panik när vi inser att formuläret vi gjort med bara ett visst antal platser tillgängligt inte funkat som förväntat och helt plötsligt har vi över 50 anmälningar till ett lajv med 43 platser :O

Stopp! Stanna! Ta ner formuläret! Hjääälp! *viftar med armarna*
Stopp! Stanna! Ta ner formuläret! Hjääälp! *viftar med armarna*

Så vad hände egentligen? Vad var det som inte funkade?
Jo, vi hade lagt ner en hel del tid på att researcha, experimentera och utvärdera olika lösningar. Det första vi började med var Google Forms. De har vi använt till mycket annat och var bekanta med. Men vi hade två något speciella krav på vad detta anmälningsformulär skulle klara av. Delvis så ville vi kvotera platserna mellan män och kvinnor och delvis hade vi ett mindre antal subventionerade biljetter. Båda dessa saker krävde att man i formuläret kunde göra frågor där vi kunde säga att endast en viss mängd anmälningar fick välja ett visst svar på dessa två frågor. Det visade sig att varken Google Forms eller flera andra lösningar/program vi tittade på hade en enkel lösning på detta. Och med de begränsade programmeringskunskaperna vi har i vår arrangörsgrupp så ville vi helst hitta just en enkel lösning. Men efter ca 5-7 försök med olika lösningar/program och ungefär lika många timmar research senare så hittade vi den lösning vi sedan kom att använda: JotForm.
De hade en widget för att hantera ”gifts” genom vilken man då kunde begränsa mängden formulärs-svar som kunde välja de fält vi val att definiera som ”gifts”. Toppen, tänkte vi, för en tjänst som används för onlineförsäljning borde ju kunna hantera ca 40 anmälningar utan problem. Men för säkerhets skull satte vi också en gräns för antal biljetter hos Paypal, det är ju ett jätteföretag, de måste verkligen kunna hantera ca 40 anmälningar utan att strula! …Ha ha!
Det visade ju sig att vi var väldigt naiva när det gällde tekniken och vad vi trodde den skulle klara av. Men vi var heller inte bereda på den enorma takt som anmälningarna rullade in. Inget av systemen hanterade alltså att rapportera till deltagarna som anmälde sig att platserna var slut. Helt enkelt för att så många skickade in sina anmälningar och betalningar samtidigt, med knappa sekunders mellanrum. Helt enkelt vet vi inte riktigt vad för system som skulle kunna hantera detta på ett felfritt sätt. Åtminstone inte som är gratis eller billigt nog för vår budget. Troligtvis blir det en mer manuell eller mänsklig spärr nästa gång. Det må kanske inte vara fullt så snyggt, men desto mer tillförlitligt.

-Trojkan jobbade under Torsdagen på den Anonyma orangutangens jobb, fiffigt med whiteboard och mångfärgade post-it's!
Trojkan jobbade under Torsdagen på den Anonyma orangutangens jobb, fiffigt med whiteboard och mångfärgade post-it’s!

Åtta minuter och tretton sekunder tog det att fylla lajvets platser. Det har omnämnts att det kan vara någon slags rekord – vilket ju är helt galet och fantastiskt roligt! Och ganska nervöst…

Resten av kvällen spenderades i någon slags chocktillstånd. Med stirrande ögon och mosiga hjärnor lyckades vi till slut sortera ut vilka som fick plats och vilka som inte gjorde det (vi utgick från timestamp på anmälningarna, det var alltså sekundrar som skilde åt). Sen vi var tvungna att meddela vissa att tyvärr, även om hemsidan sa det så är du inte alls anmäld 😦 Att behöva säga sånt var verkligen inte roligt, det var ju uppenbarligen folk som väldigt gärna ville åka på lajvet eftersom de hängt på låset när vi öppnade anmälan… Återbetalningar av deras avgifter gick ändå ganska smidigt via Paypal och de hamnade på en reservlista som än idag fylls på med nya namn.

Några få har gnällt öppet över att de trodde sig vara anmälda och att vi strulat till det, men de allra flesta har varit förstående för vårt tekniska strul och bara stärkt oss med stöd och pepp via olika kanaler. Lajvare är fantastiska!

Hype is a fickle mistress
Det är verkligen svårt, nästan omöjligt att i förväg säga vilka lajv som kommer bli populära och vilka som kanske till och med måste ställa in för att de inte får tillräckligt med deltagare. Rätt personer vid rätt tillfälle som säger något positivt i en grupp så sprider sig snart engagemanget som löpeld. Men det kan lika gärna utebli, att de där rätta personerna just då känner för något annat, råkar missa att lajvet finns, att lajvet ligger i fel stad, fel årstid, inte riktigt får fram vad det handlar om, har för snävt tema… Tusen små saker påverkar. Har väl hypen kring ett evenemang börjat så sprider det sig sen rätt mycket av sig självt och kan till och med bli en lavin, som i vårt fall, men får man inte igång det så är det inte mycket man kan göra. Satsa mer på marknadsföring än vad man tror behövs, det produceras väldigt många lajv i dag så det gäller att synas och höras på denna fantastiskt färggranna marknad.

Till nästa gång ska vi nog ta en funderare kring olika former av anmälningsprocess. Det ska vara rättvist först och främst, men också öppet, enkelt och fungera utan strul. Den stress som vår variant framkallade är kanske inte jättebra… Ett förslag som låter intressant är att man har anmälan öppen en lagom lång period och sen lottar man bland de anmälda. Kan det kanske vara något för anmälningsproceduren vi ska ha i september inför den andra uppsättningen? Kom gärna med tips och tankar!

When in doubt, insert INTURNET KITTENZ
When in doubt, insert INTURNET KITTENZ

Sockpuppets!

Vi har inte bloggat på ett tag, det beror på att vi jobbar hårt med lajvet som fått otroligt många intresseanmälningar vilket är jättekul men också lite lite skrämmande…

Snart kommer det något mer substantiellt inlägg, tills dess vill vi bara dela med oss av ett litet stycke visdom:

Allt blir bättre med sockpuppets. T.ex. om man ska hålla en budgetgenomgång, förklara arkiveringsregler eller som här, gå igenom veckans olika motgångar och framsteg i att bygga anmälningsformulär.

sockpuppet

 

Upptackten till det hela lät såhär på Fb chatten:

….chat chat chat….
Annica Strand: ah ok. Gör som känns bäst. annars får jag berätta om hela anmälningsformulärs-äventyret jag haft denna vecka en annan gång för dig
Sofia Stenler: ooh, jag längtar!
Sofia Stenler: det låter som en rafflande historia.
Annica Strand: haha
Frida Gamero: anmälningsraffel – aldrig hört talas om mer spännande fredagsmys!
Annica Strand: ni är fina ni. Förvänta er en arg rant med ett något lyckligare slut
Frida Gamero: kan du berätta det med sockpuppets?
Frida Gamero: snääääla?
Annica Strand: I alla fall delvis kan jag helt klart göra det.
Sofia Stenler: ooh, jaaa!

Och så blev det!

”Kan björnen blir 10% mer björnig?”

Denna vecka kommer det ett gästbloggsinlägg från vår illustratör som designat en logga för vår förening! Hela processen med att ta in någon till att utföra ett sånt här jobb har varit väldigt lärorik. Att försöka förmedla en vision för vad man tänker sig och vill ha utan att sätta upp för snäva ramar för en konstnär som ändå behöver få jobba fritt för att det ska bli bra… inte lätt. Det hjälper om man som i vårt fall har en väldigt förstående illustratör som vet vad hobbyn innebär och inte säger upp kontakten efter ett flummigt ”liksom… lekfullt men inte barnsligt, typ”. Vi kände oss ibland som att vi borde kvala in på listan över värsta klienter, men Fredrik höll ut.

.

Jag heter Fredrik Carrasco och tänkte skriva några rader om tankarna och processen bakom Ursula-loggan. Jag har egentligen aldrig jobbat med att teckna men försöker rita så ofta jag hittar inspiration och ro, mitt intresse för bild bottnar i en förkärlek för serier och konceptkonst. Under sommaren 2013 fick jag möjligheten att rita trycket till Battle of Wisbys limited edition-tröja, mot några öl och en betald t-shirt, vilket blev mitt första beställningsjobb. I höstas blev jag kontaktad av Frida som undrade om jag var sugen på att teckna en logga åt föreningen Ursula.Det är något nervöst med att tacka ja till att rita åt någon annan eftersom det innebär förväntningar om att faktiskt bli klar (och nöjd!). Samtidigt känns det utmanande och väldigt bekräftande att få rita på beställning – att få rita åt en väns förening blev ett avslappnat mellanting mellan buisness and pleasure.

.

Till en början diskuterade vi vad loggan skulle uttrycka. Utgångspunkten var att anspela på föreningens namn och dess latinska innebörd – en björnhona, den skulle inte vara allt för seriös men samtidigt inte barnslig, helst skulle jag anspela på föreningens inriktning mot rollspel på något sätt. ”Helvete!” tänkte jag, är det något jag inte fixar så är det djur. Jag är inte särskilt duktig på att teckna naturalistiskt och framförallt inte djurs anatomi. Jag inspireras av tecknarna Becky Cloonan (som ligger bakom senaste Conan barbaren av Darkhorse Comics), Mike Mignola (Hellboy) och bläckkonstnären Nate van Dyke. Jag är alltså mest bekväm i tydliga linjer, noir och starka kontraster i gråskala (jag färglägger sällan digitalt) och nu förväntades jag plötsligt teckna en lättsamt rollspelande björn.

.

Efter några trögstartade veckor där ritandet parerades in mellan plugg, extraknäck och lättja hade jag ett första utkast klart. Jag var inte helt nöjd och till en början försökte jag skjuta på deadlinen för att jag inte kände mig bekväm med resultatet. ”På tok för mycket leksaksbutik” hävdade jag medan föreningen menade att jag absolut kunde tona ner färgerna om jag kände att det inte passade min stil. Ett koncept vi var överens om att fortsätta på var björnens teatermasker: ”de liknar de fina monstren i Spirited away!” påpekade Frida. Busted.

.

björn1
Söt björn! Kanske lite för söt…

Efter att ha mixtrat lite med färgskalorna insåg jag hur svårt det skulle vara att justera bilden i efterhand så att den generella stilen ändrades. Det var lika bra att börja om utifrån de detaljer som kunde behållas och vad som kunde arbetas vidare på. Nästa version blev en sovande björn som var lite slätare och snäppet mörkare i syfte att göra den mer seriös. Teatermaskerna behölls som en detalj i ett av bokomslagen men det kändes fortfarande inte helt ok att lämna ifrån mig något från en färgglad barnreklam. Feedbacken var helt ömsesidigt: en sovande björn (i alla fall den här) är varken intressant eller lockande och för att hitta inspiration började vi titta tillbaka på några av mina tidigare teckningar.

björn2
Björnen sover, tråkig bok?

Jag minns att vi diskuterade en bild på ett rollkoncept (”städaren”) som jag gjorde för ett tag sen, med svarta skuggfält och ett par vitt kontrasterande ögon, som skulle kunna funka som utgångspunkt för att hitta hem till rätt björn. Efter några veckors dvala plockade jag upp projektet igen och började skissa. Jag hade hittat tillbaka till mitt rätta element och det slutliga resultatet blev en mer Mignola-esk variant av den första björnen. Med tydliga kontraster och lättsamma linjer som ger illusionen av ett det nog allt är en björn som gömmer sig där bakom masken med det breda leendet och de stora tomma ögonen…

björn3

 Vi är väldigt nöjda med resultatet, björnen har en tydlig koppling till det teatrala, den är tydligt ”björnig” utan att bli för barnslig och den funkar både nedskalad till 2 cm på ett papper och uppskalad på en enorm banderoll samt inverterad om man behöver ha den på mörk bakgrund. Björnen fick sin slutliga form strax innan föreningens hemsida kom upp, där den nu pryder sin plats. Inför lajvkonventet Prolog tryckte vi också upp linnen till oss tre arrangörer där björnen sitter på framsidan och logon för lajvet över ryggen.

linne