Webbdesign för lajvhemsidor

av Jojjon Hamrén

Inledning

Så du ska arrangera ett lajv? Kul! Och nu behöver du göra en hemsida, för att kunna nå ut till potentiella deltagare och dela information till de som redan är intresserade.

Jag har valt att dela in den här texten i tre huvuddelar, där samtliga är viktiga komponenter för helheten.

  • Design
  • Teknologi
  • Innehåll

Fortsätt läsa Webbdesign för lajvhemsidor

Annonser

Det svåra samtalet – eller ”Du är bannad!”

Från whiteboard på Utvecklingsforumet på Prolog 2017

Den här texten baserar sig på material och diskussioner i samband med ett utvecklingsforum om ”det svåra samtalet” för lajvarrangörer, som hölls på Prolog 2017. Janusz Maxe och Eva Meunier arrangerade punkten, och de har även sammanfattat den här texten.

Hur gör man? – form, förberedelse och dokumentation

  • Öva på “vanliga samtal” i förväg
  • Ha en plan för hur man ska agera i olika situationer
  • Bestäm HUR samtalen ska ske: text, telefon, eller ansikte mot ansikte
  • Deltagarkontrakt och/eller värdegrundsdokument som stöd i samtal, ha något att “peka” på
  • Trygghetsvärdar med mandat, att agera “buffert” mellan arr och deltagare
  • Var transparent med vilka som är anmälda och reserver, så att de som är intresserade kan se om det finns någon deltagare de inte är bekväma med. Då kan de välja att antingen avstå från att delta eller kontakta arrangören som kan ta samtal i god tid innan
  • Bestäm form för samtal innan (i en krisplan)

 

  • Googla “konflikthantering” – det finns många bra verktyg
  • I förväg punkta ner vad samtalet ska handla om. Inte svar eller försvar utan områden. Ta med lista till möte.
  • Preppa “försvar” på egen hand. Tänk igenom!
  • Viktigt att inte låta den andra parten dra ut på samtalsprocessen oavsett form så att tid för beslut försvinner. Gäller även om konflikten är inom en arrangörsgrupp.
  • Om samtal ansikte mot ansikte: gemensam dokumentation som båda parter är överens om innan de skiljs åt.
  • Om utbränd/utmattad arrangör, låt trygghetsvärdar ta in synpunkter efteråt för att sedan förmedla till arr.
  • Byt av varandra i emotionella situationer så att man inte är ensam och kan vara professionell mot den andra parten.

Skriftligt:

  • Fördel – allt dokumenterat, argument kan smältas i lugn och ro och svar kan tänkas igenom noggrant.
  • Nackdel – text kan lätt misstolkas och riskerar att ge konflikt pga “avhumanisering”/opersonligt/avstånd

Muntligt:

  • Fördel – lättare att samtala, lättare att se människan för båda parter
  • Nackdel – man blir lättare känslopåverkad eller manipulerad av den andra, svårare med dokumentation.
  • Lätt att försäga sig och avslöja saker, som att arrangörsgruppen inte är enig, eller vem som t ex varnat arrangören för en viss deltagare.

Vilka samtal MÅSTE man ta?

  • Deltagare som måste avvisas (innan/under)
  • Under pågående lajv (Deltagare som är full på lajvet? Pågående shitstorm i sociala media?)
  • Allt som blir sämre om man väntar med att ta det. (Många samtal kan gå bra att skjuta upp)
  • Socialt ansvarstagande – stoppa en person som är en “missing stair” (“Missing stair” innebär alltså att personen har ett känt problematiskt beteende som omgivningen väljer att inte hantera utan bara undviker problemet istället, vilket utgör en risk för varje ny person som inte känner till det problematiska beteendet – här finns mer bakgrund om begreppet ”Missing stair” för den som vill veta mer.).

Situationen – Varför behövs samtalet?

Det är lätt att börja diskutera policyfrågor och handlingsplan utifrån en bild av en Ond Förövare, som en arrangör självklart vill banna, men i verkligheten är situationer ofta mer komplicerade och inte så svartvita. Det kan vara många olika slags situationer som tvingar fram ett svårt samtal. Här är några exempel:

  • Deltagare som är socialt knepig – uppfattas som obehaglig men gör inte direkt “fel”, avskräcker andra deltagare
  • Vision eller spelstil skiljer sig från arrangörernas önskemål
  • Deltagare som äter arrangörernas energi
  • Känd förövare/portad av kampanjledning och liknande

Blandade tips

Tänk på att många samtal kan undvikas helt och hållet, men ibland blir en konfrontation till slut oundviklig. Ha en plan klar även för samtal som du hoppas slippa.

Vissa frågor kan man som arrangör be att få skjuta upp: “Det går inte att ta det nu, det är för sent”. Kanske kan man ha ett uppföljande samtal senare om det behövs.

Var saklig – inte “Du är tråkig”, utan “Vi har inte samma spelstil”, “Vi kan inte ta höjd för dina önskemål att spela xyz på det här lajvet”

Många frågor är enklare att lösa innan lajvet, men jobbiga att hantera under lajvet.

En vanlig reaktion när en deltagare kommer och berättar att något har hänt, är att börja söka efter fakta eller utreda en situation.  “Har det verkligen hänt? Vad är det som har hänt?”.

MEN: Är det viktigt om “det verkligen har hänt”? Nej (inte alltid) – det är upplevelsen av vad som har hänt som räknas. Om någon känner sig otrygg är det inte relevant att diskutera om hen “har rätt” att känna så.

Fråga en deltagare som kommer med ett bekymmer “Vad behöver du?” En speedad arrangör kan börja försöka lösa saker som inte behöver lösas – behovet kanske bara var att tala om för arrangören vad som hänt och be att någon mer är uppmärksam på hur en situation utvecklar sig.

Villkorat deltagande – att “banna” en deltagare är inte alltid nödvändigt. Till exempel: “Du är välkommen, men vi vill inte att du spelar en beväpnad roll.” – eller: “Välkommen som menig soldat. Tyvärr finns ingen roll som högre befäl till dig.”

Bakgrund

Bakgrundsmaterialet till den här texten kommer från ett utvecklingsforum som hölls av Janusz Maxe och Eva Meunier på Prolog 2017.

Många av de ca 20 deltagarna hade erfarenhet av ämnet, antingen som lajvarrangörer eller som deltagare, eller både/och.

Varför valde vi att ta upp just det här ämnet?

Eva: Ibland tycker jag att det är helt orimligt hur höga krav som ställs på lajvarrangörer, som förväntas kunna leverera allt möjligt på en professionell nivå. Det gäller inte bara dasslogistik, anmälningssystem, roliga intriger, marknadsföring och projektledning utan arrangörer förväntas även kunna hantera riktigt tuffa samtal på ett nära nog yrkesmässigt sätt. Inte kränka, vara tydlig och inte väcka en shitstorm, men samtidigt vara sina ideal trogen och en god medmänniska och kamrat. Att hålla svåra samtal är ju…svårt. Det är det även för en erfaren lajvarrangör med utbildning i att hålla svåra samtal. Kan vi göra något för att hjälpa arrangörer att hålla bättre samtal och vara lite tryggare i hur man gör det?

Janusz: Vi ställer allt högre krav på våra arrangörer, men lajvmiljön tillhandahåller få råd och tips för något av det lurigaste som finns, att få “det svåra samtalet” att bli något konstruktivt och meningsfullt. Det blir lätt en konfrontation eller ett käbbel som inte leder någon vart och som skapar frustration för bägge parter. Därför kändes ämnet viktigt att börja arbeta med.

Hur skulle du vilja få beskedet om att du inte får delta på ett arrangemang?

I anslutning till att ämnet “Det svåra samtalet” togs upp, ställdes en fråga i några olika grupper på facebook.

Se nedan en avidentifierad sammanfattning av svaren, som ändå speglar hur diskussionen rört sig i lajv-Sverige.

Larp Men Unite International: Runt 10 svarande, med klar tonvikt på “man vill ju veta vad man gjort så man kan förändra sig”, men en uttalad förståelse för att det inte alltid är möjligt med hänsyn till uppgiftslämnarens anonymitet. Det påtalades hur jobbigt det skulle vara att inte alls veta vad man gjort.

Larp Women Unite International: Ett måttligt antal svarande med något olika perspektiv. Tonvikt på att acceptera arrangörernas besked, en önskan att förstå vad som är tokigt för att kunna förändra sig till det bättre, men respekt för att detaljer inte alltid kan ges.

Vi som lajvar: Mer splittrad bild, med både argument som “Man har rätt att få veta!”, “söka efter fakta” och “vill veta per telefon” alternativt “vill INTE veta per telefon”.

Utan att göra en mer grundlig sammanfattning av tråden är det lätt att konstatera att önskemålen är många och olika, och att det är en utmaning för alla lajvarrangörer att hantera svåra samtal på ett tillräckligt bra sätt.

System för lajvanmälan: lottning, casting, viktning…

envelope-1829488_1280

Som arrangör är det bättre att ha lyxproblem än jobbiga problem, och att ens platser på lajvet fylls inom några minuter från påsläpp är definitivt ett lyxproblem. Men ett lajv med begränsade platser, högt deltagartryck och först-till-kvarn-system för anmälan kan också orsaka rejält med stress, ångest och misspepp hos både arrangör och deltagare, samt potentiellt några ytterligare negativa effekter. Låt oss därför titta lite på alternativ för hur man kan hantera anmälningsförfarande till lajv med begränsade platser.

Fortsätt läsa System för lajvanmälan: lottning, casting, viktning…

Att arra lajv med utmattningssymptom

…eller ”hur du planerar när du bara har en halv hjärna”…

Jag heter Constance, och jag återhämtar mig efter en utmattning.

Jag arrangerar också lajv.

Det är mycket svårare med den punkten nu än innan min utmattning, och jag har många gånger undrat om det är värt all den energi, alla de skedar, som jag lägger på det. Jag kommer varje gång fram till att, ja det är det.

Det är vetenskapligt bevisat att vid utmattningsdepression och depression skadas de kognitiva färdigheterna. Minnet till exempel. Mitt är som en schweizerost. Jag skriver upp allt, har ständiga påminnelser i mobilkalendern och ber vänner och sambo påminna mig om vi bestämt något till senare. Simultanförmågan påverkas också, och möjligheten att planera och fokusera. Samt det där med att uttrycka sig.

Ingen får korra den här texten. Vanligtvis får någon korra allt jag skriver officiellt. Jag kan nämligen inte uttrycka mig som jag gjorde förut. Tankarna fastnar någonstans mellan hjärnan och fingrarna. Att diskutera på en akademisk nivå är nästintill omöjligt nu. Jag har all den här kunskapen men den kan inte draggas upp från under det där grå islagret som min utmattning skapade. Jag är inte bra på “finliret” som jag uttrycker det. I stället får jag luta mig mot andra egenskaper jag har: empati, moral, humor. Jag gillar vem jag är, men det blir fel när jag ska skriva.

Det är inget fel på min kreativitet. Jag får nya idéer varje dag. När jag får feeling kan jag skriva sidor av stämningstext och jag har full koll på vad som behövs för att fysiskt anordna ett lajv. Lokal? Check. Mat? Check. Vad deltagarna får spelmässigt? Check. Men det tar längre tid för mig, och ibland kommer bara hälften ned i skrift. Vadå, det här vet väl alla, kan jag säga till den vän som korrläser. Ja, men du måste berätta det ändå, säger hen tålmodigt. Då kan jag i stället bli för hård, och lägga ner regler i text med militärisk precision. Vilket är bra när det handlar om trygghetsregler, men kanske inte när man ska skriva vad som gäller i matväg.

Fick jag bara ned hälften nu också? Hänger du med på vad jag menar? Jag kan inte se sånt längre, och det gör så ont. Jag brukade ha full koll och nu ser jag inte ens om min text är förståelig. Det tar stopp, det finns ett filter som hindrar mig från att berätta vad som skapas inom mig. Och ibland finns det inget alls som vill komma ut, och då känner jag mig ledsen och dum. För hur kan jag inte veta vad jag ska säga? Jag brukade alltid veta.

Men vet du? Det är okej. En arrangör är inte ett övernaturligt väsen som måste kunna allt och vara på alla platser samtidigt. Jag kan komma på ramen, så får du korra min text. Någon annan kan planera och laga maten. Den som vill hjälpa till men inte vara inblandad hela tiden kan få köra arr-bilen, och någon annan kan få ha som enskilt ansvar att lägga in alla kvitton i budgeten. Vi hjälps åt, och det gör mig inte mindre till en arrangör. Jag blir bara en arrangör med ett jävligt bra team. Inte så himla bara egentligen. Det är helt jävla awesome att jobba ihop med ett bra team.

Så om du åker på ett av de lajv jag arrangerar kommer jag att göra allt jag kan för att du ska vara trygg. Jag kommer att se till att du har mat och nåde den som beter sig illa mot dig.

 

Men någon annan kommer att ha ansvar för din intrig. Och det är okej.


Jag som skrivit den här artikeln heter Constance Bell-Long och bor i Stockholm. Jag är lajvarrangör, beteendevetare, nördfeminist och tedrickare.

constance

Inkludering på lajv – en checklista för arrangörer!

Vad finns det för normer, regler och riktlinjer som hindrar, exkluderar och begränsar lajvare? Hur kan man tänka som arrangör kring det här?

Använd de här listorna på något av era första arrangörsmöten – vad är relevant för just ert spel?

Listorna har några huvudpunkter – med exempelproblem och förslag på lösningar.

  • Sömn
  • Mat
  • Parfym, hårsprej, cigarettrök och rök från rökmaskiner
  • Fysisk tillgänglighet
  • Spelhinder på grund av OFF-attribut (hudfärg, kön, vikt etc.)
  • Informationsintag
  • Intryckshantering, gruppaktiviteter och social prestation

Fortsätt läsa Inkludering på lajv – en checklista för arrangörer!

Att arrangera lajv för barn

barn-pa-lajvPå Prolog 2016 höll Åsa Nilsson, Eva Meunier och Mia Jormelius en workshop om att arrangera lajv för barn eller arrangera lajv där barn är med. Följande text är en sammanfattning av det som kom fram under diskussionerna mellan deltagarna på workshopen på Prolog. Det är många saker som är värda att tänka på när man arrangerar ett lajv där barn kommer att finnas bland deltagarna.

Både Åsa, Mia och  Eva har åkt med sina barn på lajv under hela deras uppväxt och har stor erfarenhet av att ha med sig allt från bebisar till äldre tonåringar. De tre tillsammans med Kalle Burbeck arrangerade också lajvet Ulvprovet i juni 2016: ett lajv i Krigshjärta-kampanjen, där barn, ungdomar och vuxna lajvade mot varandra på lika villkor.

Med ”barn” menar vi alla människor mellan 0-18 år. Naturligtvis kommer det att skilja sig åt om man arrangerar ett lajv som riktar sig särskilt till barn eller om man arrangerar ett lajv där barn kommer att finnas med bland deltagarna och vilken ålder det är på barnen. Om barnen åker med eller utan föräldrar spelar naturligtvis också roll.

Det här blogginlägget har skrivits av Åsa Nilsson.

Inlägget har flera underrubriker:

Vilka ämnen är svåra?

Monster och skräck

Sex, kön och kropp

Spel på starka känslor och våld

Religioner och ideologier

Droger och psykisk ohälsa

Off-problem

Att bli lämnad ensam

Inkludering i vuxnas intriger

Att tänka på: Checklista före, under och efter lajv

Före lajvet

Under lajvet

Efter lajvet

Fortsätt läsa Att arrangera lajv för barn

Dräktkrav för historiska lajv (Barbaricum, 300-talet e.kr)

Av Robert Östberg – arrangör för kampanjen Barbaricum.

barbaricum

Ett av utmaningarna som vi haft (och har) med kampanjen Barbaricum är att kampanjen utspelar sig i en tidsperiod som har figurerat väldigt sällan på lajv. Så vitt vi vet har det tidigare endast gjorts ett lajv som utspelar sig under antiken; Gränsen (på 90-talet). Och det lajvets utrustningen speglades i den klassiska Asterix/Hollywoodfilmens syn på romare så de flesta av deltagarna hade ändå en viss uppfattning om stilen på utrustning och kläder. Barbaricum utspelar sig några hundra år efter den perioden, och vi får ofta höra frågan ”Men vad kan jag ha på mig?”.

För att underlätta detta gjorde vi flera saker:

  • Dels gjorde vi en rätt/fel-lista med exempel på utrustning och kläder som var godkända respektive ej godkända.
  • Vi gjorde också en fotoserie-guide;  ”Så barbarifierar du dina Lajvien-kläder” för att visa att det i själva verket var ganska lätt att få rätt ”look” även utan att behöva sy upp en helt ny lajvgarderob. Utöver detta la vi på hemsidan också upp sybeskrivningar på ett antal av periodens tidstypiska plagg, med foton, mönster och beskrivningar.
  • Slutligen anordnade vi i samband med våra lajv workshops där vi ordnade lokal, symaskiner, en del tyg och material samt vårt samlade kunnande, så att deltagarna kunde komma och få hjälp med att sy sina kläder till lajvet.


Resultatet blev intressant: det verkar fortfarande finnas en del förvirring om våra dräktriktlinjer bland lajvare som inte varit på våra lajv, medan de som varit på lajven i väldigt många fall har överträffat våra förväntningar nåt oerhört, och gjort vansinnigt vackra dräkter. Det har gjort att vi faktiskt har fått ta upp frågan till diskussion: finns det en risk med att lägga upp bilder på FÖR vackra dräkter? Dvs finns det en risk att skrämma bort folk istället för att – som vi hoppades – inspirera och visa att det är väldigt lätt både att nå grundnivån av dräktkraven och att nå överkursen.