Samåkningsguide för lajv

När man ska iväg på lajv så är det vanligt att man samåker med andra som ska på samma lajv. Samåkning är bra för plånboken, miljön och kan ofta vara riktigt trevligt, men för att samåkning ska funka bra finns det en del att tänka på. Den här guiden ger tips på hur man kan tänka om planering, ekonomi, packning och själva resan.

Planering

Första steget för att samåka till ett lajv är planeringen. Det vill säga när man kommer överens om vilken bil man ska åka med, med vilka människor, från var och när bilen ska åka, ekonomin samt när och hur man ska åka tillbaka.

Tydlighet
Var tydlig i när du annonserar om samåkning. Om du postar i en deltagargrupp om att du letar någon att samåka med, skriv varifrån du vill åka, från vilken tid du kan åka, om du har en tid då du senast måste vara tillbaka och om du har körkort eller inte. Om du har bil och letar medpassagerare, skriv också hur många personer plus packning du är villig att ta i bilen och hur du tänker kring ersättning.

Om du svarar i en samåkningstråd var lika tydlig. Skriv varifrån du kan åka, från vilken tid du kan åka, om du har en tid då du senast måste vara tillbaka och om du har körkort eller inte.

Klara besked
Ge folk klara besked. Skriv inte att någon kanske kan åka med i bilen eller att du kanske vill åka med. Det skapar osäkerhet för alla och kan ställa till med rejäla problem. Det är naturligt att man ibland inte kan ge definitiva besked på en gång, och då är det är helt okej att svara något i stil med “Jag vill eventuellt åka med men vet inte säkert förrän på på onsdag då jag får mitt schema. Är det okej om jag ger dig ett definitivt svar på onsdag?” Då är du tydlig, även om den definitiva svaret kanske dröjer något. Men i övrigt är luddiga svar om att man kanske vill åka med eller kanske får plats i bilen ett big no no.

Red ut detaljerna
Efter att man gett svar om att man vill samåka är det dags att reda ut detaljerna. Hör av dig till de du ska samåka med att bekräfta att de verkligen sett ditt svar och har uppfattat att du var intresserad av att samåka.

Gör upp i detalj vart och när folk ska hämtas och vilken tid ni ska fara från lajvområdet. Diskutera packning, om ni ska stanna efter vägen och äta, eller om någon har en luftburen allergi som är bra att känna till inför färden.

Kommunicera kring hur och när ersättningen ska ske. Kontant, swish eller kontobetalning? Innan eller efter lajvet? Om någon hoppar av i sista sekund, ska de fortfarande stå för sin del av kostnaden? Göra upp sånt i förväg så att ingen drabbas av någon obehaglig ekonomisk överraskning.

Ekonomi

Att komma överens om hur man ska dela på kostnaderna vid samåkning är viktigt. Sköts det dåligt så kan det orsaka både bråk och ekonomiska problem. Här kommer ett par tips på hur man kan tänka.

Milersättning
Ett bra tal att utgå från är den statliga milersättningen. Milersättningen är en uppskattning från skatteverket på vad det ungefär kostar egentligen att köra en bil en mil. Milersättningen inkluderar både priset för bränsle och slitage på bilen med mera och ligger i underkant. 2018 ligger milersättningen på 18,5 kr/mil. Eftersom den är lågt satt om man vill ha matten enklare är ett alternativt att avrunda upp till 20 kr/milen. (Summan uppdateras ibland så läser du det här i framtiden kolla upp vad milersättning är på skatteverkets hemsida.)

Enklaste sättet att räkna ut vad var och en ska betala är att ta:

[Milersättningen] * [Sträckan till lajvet tur och retur] / [Antalet passagerare] = [Summan var och en ska betala]

Exempel: Om det är en förare och tre passagerare i bilen det är 50 mil tur och retur till lajvet och milersättningen  är 18,5 kr/milen ska varje person stå för 231 kr. Den som äger bilen och består för bensinen kommer stå för 231 kr, lika mycket som alla andra, men eftersom den betalar till sig själv så överför den inga pengar. Resten överför pengar 231 kr till den som kommer stå för bensin och äger bilen. Eftersom 18,5*50/4=231 kr.

Åker någon bara med en del av vägen vara rättvist att denna person inte betalar lika mycket som alla andra. Till exempel om de flesta i bilen åker 50 mil, men att  en passagerare som bor på vägen bara åker med den sista 10 milen. I det fallet kan man beräkna hur mycket alla ska betala genom att räkna med 3 ⅕ dels passagerare, de vill säga 3,2 passagerare. Då blir beräkningen 18,5*50/3,2=289 kr. Varav den som åker med en femtedel av vägen betalar 298*0,2=60 kr.

Bränslekostnad
Ett annat sätt att räkna är att bara dela på bränslekostnaden. Då är den som äger bilen snäll och räknar inte med risken och slitaget. Denna summa är alltså mycket lägre än milersättningen.

För att beräkna hur man ska dela upp bränslekostnaden kan man använda denna formel:

[Hur mycket bränsle bilen drar per mil] * [Bensinpriset] * [Sträckan till lajvet tur och retur] / [Antalet passagerare] = [Summan var och en ska betala]

Kom ihåg att en bil som är fullastad med folk och packning kommer dra mer bränsle än när man åker ensam i bilen. Uppskatta alltså hur mycket bränsle bilen förbrukar per mil till snäppet högre än vad den normalt gör.

Exempel om det är 4 personer i bilen, det är 50 mil tur och retur till lajvet bilden uppskattas dra 0,7 liter/mil och bensinpriset är 15.50 kr/liter så ska var och en betala 136 kr till den som tankade. Eftersom 0,7*15,5*50/4=135.62

Full tank metoden
Ett annat sätt att beräkna bränslekostnaden i efterhand är att man börjar resan med full bränsletank, och tankar fullt igen det sista man gör på resan, och delar på summan på kvittot. Reser man väldigt långt kan man behöva tanka mer än en gång och då sparar man dom kvittona med. Nackdelen är då att den som tankar måste lägga ut alla bensinpengar och sedan få igen dom i efterhand, samt att man inte vet hur mycket det kommer gå på i förväg.

Ska föraren betala lika mycket?
När man är flera som har körkort och turas om att köra kvittar det här. Men när man har en enda förare som får lägga kanske fem timmar på att köra till och från lajvet, samt ytterligare en timme på hämta och lämna av folk, plus att städa ur bilen, då innebär det att den föraren får jobba ner väldigt många timmar jobb. Då kan man diskutera om det schyssta är att föraren ska slippa betala utan de andra står för förarens andel. Ett annat alternativ är att bjuda föraren på mat eller fika.

Försäkringar
Tänk på att vissa försäkringsbolag kan ha andra regler eller högre självrisker ifall en person under en viss ålder kör bilen. Kolla upp vad för säkringar som gäller innan du annonserar.

Hyrbil
Att hyra bil innebär både mer risker och kostnader, och den hyrbilen står på riskerar att åka på en rejäl ekonomisk smäll om något händer. Det kan också innebära extra kostnader man kan behöva diskutera. Till exempel kan företagen ibland ta ut en extra avgift om man vill ha fler än en förare. Man behöver också diskutera frågor kring försäkringar och vem som betalar självrisken, så att den vars namn står på hyresavtalet inte ensam inte behöver hamna i ekonomisk knipa om något händer. Har man en förening så kan man se om föreningen kan stå för eventuell självrisk om något händer.

Packning

När man åker tillsammans finns det en hel del grejer man ska tänka på kring packning. Mängd, hur man bäst får in allting och hur man ska tänka kring stora otympliga grejer.

Hur mycket packning kan du ha med?
Bilar har begränsat med packutrymme och det finns bara så mycket man kan klämma in i en bil om man vill åka trafiksäkert. Samåkning innebär alltså att man måste begränsa hur mycket man tar med sig, samt packa det så att det går att lasta så effektivt som möjligt i bilen.

Som passagerare så utgå från att du har en ganska liten del av bagageutrymmet. Är det fyra personer i bilen så har du ¼ baklucka samt en liten påse du kan ha mellan benen. 

Ta inte med mer. Argumentet att du kan ha det i ditt knä håller inte. För det första är det inte trafiksäkert och det är inte säkert att föraren eller dina medpassagerare är bekväma med att ha massa lös packning i kupén. För det andra det så är det den som äger bilen som har första tjing på eventuellt extra utrymme eftersom hen äger bilen, inte du. För det tredje kan föraren inte ha någon liten väska nere vid fötterna så det av förarens packning som inte ryms i bagaget måste få plats någonstans.

Tänk på att den som sitter bakom ratten (inte bilens ägare i baksätet) är ansvarig om packningen inte är tillräckligt förankrad vid en eventuell olycka eller poliskontroll. Kör bara om du själv är bekväm med hur sakerna lastas.

Specialpackning
Det finns en del saker man kan ha inne i kupén på trafiksäkert sätt. Till exempel filtar. Man kan sitta på en filt, eller lägga ut en filt nere vid fotutrymmet.. Man kan självklart inte sitta på hur många lager filtar som helst, men en ellet två filtar brukar funka. Detta trick har räddat många fantasylajvare. Men är filten smutsig och blöt så bör man inte lägga den på sätet.

Om du har något som är extra skrymmande, till exempel långa spjut, rustning eller en gigantisk luftmadrass så fråga innan om det ryms och du kan ta med dig det. Utgå inte från att det magiskt kommer få plats.

Har du sköra grejer som man inte kan lägga tunga saker på ha dom packade på sånt sätt att de går lätt att identifiera och lägga överst.

Minimera din övriga packning om du tar med dig något stort. Behöver du en jättestor luftmadrass av medicinska skäl ska den självklart med, men då måste resten av packningen vara minimalt. (Behöver du inte en extremt stor luftmadrass är det en bra ide att lämna den hemma eller skaffa egen bil.)

Packa smart
Att packa en lajvbil är som att spela tetris. Det gäller att kunna packa allt så tätt som möjligt. Packa saker i väskor man kan stapla på varandra. Mellanstora väskor är ofta bäst. Detta eftersom flera stora väskor är ofta svåra att packa tätt och med massor av små väskor så blir det rörigt och svårt att stapla saker.

Korgar och andra tjusiga grejer är dålig samåkningpackning, då de oftast är sköra och svåra att stapla. En korg per bil kan man kanske få med sig men om alla i bilen har packat så blir det omöjlig att få in allt.

Har du inte bra väskor utan måste packa saker i påsar så snör ihop filtar kläder och annat i tighta buntar som hålls ihop av spännband eller snöre så att de inte blir skrymmande. Har du smågrejer eller hårda grejer så snör in dom i en av buntarna, så att de inte faller ut påsarna.

Packa i tid
Ha packningen klar i god tid innan du ska åka. De mesta kan man packa redan dagen före avresan när man ska till lajvet. Ha packningen klar. Du får inte springa fram och tillbaka från bilen och sista minuten packa när folk kommer och hämta dig. Det skapar massa förseningar och frustration och i 90% av fallen kommer det också innebära att du glömmer något viktigt hemma. Det här gäller även på hemresan från lajvområdet.

Själva resan

Den här delen av texten handlar om vad man bör tänka på under själva resan, både till och från lajvet, och hur du är en bra samåkare under resan

Håll tiden
Kom i tid till upphämtningsplatsen eller var redo att fara den tid ni kommit överens om. Ska man hämta upp 3-4 personer på olika ställen blir 5-15 minuters försening på varje person väldigt mycket försening i slutändan, även om just din försening “inte var så farlig”. Så kom i tid.

Men shit happens, ibland händer något man inte kunnat förutse och man blir sen. Kontakta dom andra så fort det sker, gärna på ett sätt så att du säker på att dom får meddelandet, till exempel genom att ringa. Blir du väldigt försenad så respektera om de kanske måste fara iväg utan dig.

Det är minst lika viktigt att föraren är i tid. Om det är möjligt bör man kolla bilen dagen innan så att den inte behöver tankas akut, spolarvätskan är slut eller något annat som kan ställa till det.

Respektera det gemensamma utrymmet
Ska man sitta instängda tillsammans i bil flera timmar är det viktigt att man håller en god stämning. På väg till lajvet brukar alla vara förväntansfulla och gott humör, men på vägen hem från lajvet är folk trötta, slitna och ibland emotionellt sköra eller besvikna. Då är det extra viktigt att tänkta på hur man beter sig. Man kan få ventilera något jobbigt om de andra är okej med det, men gnäll inte och var inte otrevlig. Försök få de andra att trivas och må bra under resan.

Tänk på att inkludera alla i bilen. Prata så att alla hör och kan vara med i samtalet om de vill, och väl att prata om ämnen som alla som vill kan vara med och diskutera.

Respektera allergiker och astmatiker under resan. Har någon en svår allergi, exempelvis mot nötter, så ät inte nötter i bilen eller är någon allergisk mot häst, ta inte med dig kläder du haft i stallet. Bilen är ett litet slutet utrymme där både risken för kontamination och luftburna allergier är stora. Har någon astma så ha inte stark parfym eller kom in alldeles nyrökt i bilen. Det finns nikotinprodukter att använda vid längre resor. Astmatikers behov av att andas utan problem går före rökares behov av att inte känna ett nikotinsug.

Om du har en allergi-astma eller annat hälsotillstånd som kan påverka färden berätta om det under planeringsfasen. Var konkret och beskriv vad som kan orsaka problem och vad folk kan göra för att undvika det.

Problemet med lukter gäller också personlig hygien: duscha före och stink inte svett, tack. Tänker du ta av dig skorna se till att ha rena strumpor och skor som inte är så ingrodda av fotsvett att man kan behöva utrymma bilen. Samma sak gäller mat och annat som kan lukta illa.

Mat, bensträckare och kisspauser
Om resan är lång kan man behöva stanna och äta längs vägen. Det kan vara bra att kolla upp ett ställe att stanna redan i förväg så att man hittar ett ställe som är öppet, har vettiga priser, ligger längs vägen och har mat som alla kan äta. Är du petig med maten eller har specialkost som du vet kan vara svårt att hitta längs vägen så kan det vara bäst att ta med egen matsäck.

Är du en person som blir grinig och otrevlig när blodsockret sjunker, så är det ditt ansvar att ha med dig snacks så att det inte händer. Vet du att du är sån, säg till, så att de andra har lite koll och förståelse och kan säga till om du börjar låta lite grining.

Fråga bilägaren om det är okej äta i bilen, och vad som är okej. Många bilägare är okej med kladdfria godisar och dricka, som Ahlgrens bilar och mineralvatten, men inte okej med läsk och choklad som lätt ger fläckar på sätena.

Ta kisspauser och bensträckare även om ni inte stannar för mat. Att köra nonstop i sex timmar är ingen dygd, utan bara drygt och obehagligt. Hör efter då och då om föraren vill ha avlösning om ni är flera i bilen med körkort.

Det kan vara känsligt att säga att man behöver stanna om man åker med en grupp människor man inte känner så bra. Så stanna då och då vid rastplatser och ge folk en chans att gå ut sträcka på benen och kanske gå på toa.

Föraren
Att köra bil är koncentrationskrävande. Detta innebär att den som kör får bestämma temperaturen och musiken så att hen kan koncentrera sig. Som passagerare köper man förarens val utan protester. Såvida om man inte har rent medicinska skäl att att invända, som till exempel migrän eller illamående då är det okej att säga till.

Kör inte som en blådåre. Håll hastighetsgränserna, speciellt med en fullastad och tung bil som kommer ha längre bromssträcka än vanligt. Dels av trafiksäkerhetsskäl men också av respekt för dina medpassagerare. Det är fruktansvärt obehagligt sitta som passagerare i bil utan möjlighet att påverka om föraren kör alldeles för fort.

Shotgun
Den som sitter bredvid föraren, shotgun, assisterar föraren. Behöver föraren någon att prata med för att hålla sig pigg och koncentrerad så är det shotguns jobb att prata på. Shotgun har även ett ansvar att assistera föraren till exempel med att skruva upp flaskor, räcka över godis, svara telefon om bilen inte har handsfree, kolla karta och/eller internet, eller byta låt.  Shotgun kan också hjälpa till hålla ett öga på trafiken och eventuella överrasknings-älgar. Det är speciellt viktigt efter lajvet, när folk är trötta.

För att kunna assistera föraren måste man alltså vara vaken. Så ta plats i ett baksäte om du vill sova. Inget sovande i framsätet om inte föraren sagt att det är okej.

Om någon på grund av åksjuka eller av andra skäl måste sitta fram så gäller fortfarande samma shotgunansvar som vanligt. Har ni flera åksjuka prioritera så att reservförare får sitta fram, då det är extra viktigt att den är skick att köra sen.

Efter resan
När du stiger ut bilen så ta vara på allt ditt skräp.Flaskor, godispapper och allt som kan tänkas börja bli dåligt, mögla och lukta illa som exempelvis bananskal.  Det här gäller både när ni kommer till lajvområdet och efter hemresan. Bilägaren ska inte behöva städa efter dig.

När du stiger av efter lajvet så packa ur bilen och säg hejdå snabbt och effektivt. Tänk på att föraren oftast är den som kommer hem allra sist efter ha släppt av alla andra. Tar det massor av tid vid varje stopp drar det ut på tiden.

Annonser

Vad säger lagen om… ansvar för skadeförhindring och skadebegränsning och lajv?

Citerat, med tillstånd, från sektion 3.1.5 i Liljeroth, Peder. 2012. Arrangemangssäkerhet – En studie av beroenden och risker under lajv. Report 5376. Brandteknik och Riskhantering, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet: Lund. Tillgänglig för nedladdning här: https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/4157445

Om inga internlänkar finns i blogginlägget, så får du titta i orginalkällan för att hitta referenser (exv. “Bengtsson 2004”, eller “sektion 4.1″).

 

3.1.5 Skadeförhindrande och skadebegränsande åtgärder

Den enskilde, vare sig det är en fysisk eller juridisk person, har ett primärt ansvar för att skydda liv och egendom och att inte orsaka olyckor. Begreppet den enskilde omfattar allt från en enskild medborgare till företag, föreningar och organisationer (Bengtsson, 2010). I första hand är det den enskilde som ska vidta och bekosta åtgärder som syftar till att förhindra olyckor och begränsa konsekvenserna av de olyckor som inträffar (Proposition 2002/3:119, s. 35 f). Ingripandeskyldigheten för stat och kommun infaller först när den enskilde inte själv klarar av att skydda sig (SOU 2002:10 s. 152 f.). Med andra ord är det den enskilde som bär det primära ansvaret för att förebygga och hantera olyckor. Det är enbart när den enskilde inte kan hantera olyckan som det allmännas ansvar för att bedriva räddningstjänst träder in, vilket i sig inte fråntar den enskilde dess ansvar för dess egendom (Bengtsson, 2010).

Eftersläckning vid till exempel en skogsbrand räknas normalt inte som räddningstjänst, vilket innebär att kostnaderna som uppstår vid eftersläckning ska belasta ägaren eller dennes försäkringsbolag. Fullföljer inte ägaren sina förpliktelser kan räddningsledaren besluta om att räddningstjänsten ska genomföra eftersläckningen på ägarens bekostnad, utan ägarens uttryckliga beställning eller godkännande (Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, 3 kap. 9 §)(Bengtsson, 2010).

Byggnader på lajv är ofta av en kulissartad natur och kan många gånger monteras ner och upp igen utan större besvär. Många områden har emellertid byggt upp fasta byggnationer. Då kan också högre krav komma att ställas på ägarna eller nyttjanderättshavarna. I Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, 2 kap. 2 § står det att ”ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar skall, i skälig omfattning, hålla utrustning för släckning av brand och livräddning vid brand eller annan olycka”. Till exempel brandsläckare och brandvarnare. Denne ska också ”vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand”.

Med nyttjanderättshavare menas inte den tillfälliga deltagaren/besökaren utan det syftar på den som i egenskap av arrendator, hyresgäst eller annars innehar egendom med nyttjanderätt (Proposition 2002/03:119, s. 51 samt Proposition 1985/86:170, s. 84). Med andra ord arrangören eller områdesansvarige. Begreppet ”annan anläggning” skulle kunna tolkas som ett arrangemangsområde. Det är därför troligt att krav kan ställas på ett lajvarrangemang att det ska finnas utrustning för ”släckning av brand och livräddning vid brand eller annan olycka”, då det ställs sådana krav på anordnade campingplatser (SRVFS 2004:12).

Som tidigare nämnts så ställs det även krav på att ett arrangemang ska se till att ”förebygga brand och hindra skador eller begränsa skador till följd av brand” viket borde betyda att krav kan ställas på ett arrangemang att till exempel eldstäder måste kontrolleras som ett led i det förebyggande arbe tet. I Statens räddningsverks författningssamling (SRVFS 2004:3) tolkas det att ett skäligt brandskydd innebär att man bör bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete (Systematiskt brandskyddsarbete (SBA) = Kan ses som ett sätt att ha ordning och reda i sitt brandskydd. Dokumentationen av brandskyddet bör anpassas efter verksamheten och vara tillräcklig för att säkerställa underhåll och att skäliga brandskyddsåtgärder, både tekniska och organisatoriska, vidtas (MSB, 2011). )

Tillfällig camping i till exempel skog eller äng omfattas dock inte av anläggningsbegrepp ovan (SRVF 2004:12). Säkerheten bör emellertid prioriteras och arrangören bör se till att det även här finns utrustning att tillgå och att ett aktivt arbete bedrivs för att förebygga olyckor.

 

Ur juridisk synpunkt är det den som står som ansvarig i polistillståndet (om sådant finns) som är ytterst ansvarig för säkerheten på ett arrangemang (Säterhed red. 2008). Om säkerhetsansvaret delegeras till någon annan bör detta skriftligt dokumenteras, tillsammans med en arbetsbeskrivning där det framgår vilket ansvar och vilka befogenheter som överlåtits.

Vad säger lagen om… eldningsförbud?

Citerat, med tillstånd, från sektion 3.1.3 i Liljeroth, Peder. 2012. Arrangemangssäkerhet – En studie av beroenden och risker under lajv. Report 5376. Brandteknik och Riskhantering, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet: Lund. Tillgänglig för nedladdning här: https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/4157445

Om inga internlänkar finns i blogginlägget, så får du titta i orginalkällan för att hitta referenser (exv. “Bengtsson 2004”, eller “sektion 4.1).

 

3.1.4 Eldningsförbud

Enligt Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor, 2 kap. 7 § får en länsstyrelse och en kommun meddela föreskrifter om helt eller delvist förbud mot eldning utomhus, samt om liknande förebyggande åtgärder inom sitt geografiska område. Föreskriftsrätten kan delegeras till räddningschefen eller något annat befäl inom räddningstjänsten för att denne ska kunna fatta snabba beslut inom kommunen (Kommunallag (1991:900), 6 kap. 33 §). Detta gör att den instans som fattar beslut om eldningsförbud kan variera i landet (DinSäkerhet.se, 2011).

Förbudet kan meddelas efter behov eller som ett permanent förbud som gäller under vissa förutsättningar, till exempel när SMHI:s brandriskprognos är stor brandrisk eller mycket stor brandrisk (Bengtsson, 2010). Eldningsförbud kan också utlysas om det finns andra orsaker som bidrar till en situation där eldningsförbud kan vara befogad. Till exempel vid evenemang där eldning är en naturlig del eller under vissa högtider på året (Sandahl, 2004). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud mot eldning utomhus kan dömas till böter (Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, 10 kap. 3 §).

Riktlinjer över vad som är tillåtet att göra och vad som inte är tillåtet, under rådande eldningsförbud, varierar i landet. Det är därför svårt att ge några generella riktlinjer (MSB, e-post den 20 juli 2011). Arrangemanget bör därför vända sig till den lokala räddningstjänsten eller kommunen för att kolla upp vad som gäller inom kommunens gränser samt om man kan göra avsteg från dessa.

Om det kommer råda eldningsförbud eller inte, påverkar ett arrangemang avsevärt då eld används till matlagning, värme och ljus. Arrangören kan ta hjälp av SMHI:s brandriskkartor (https://www.msb.se/sv/kunskapsbank/Kartor/Brandriskkartor) för att bilda sig en egen uppfattning om det är hög eller låg risk för att eldningsförbud kommer att utlysas och planera utefter detta. Viktigt att betona är att det fortfarande är kommunen eller räddningstjänsten som beslutar om eldningsförbud ska råda eller inte. Enstaka regnskurar behöver inte betyda att brandrisken minskar tillräckligt för att eldningsförbud ska hävas (Sandahl, 2004).

Därför ska ett eventuellt eldningsförbud alltid kontrolleras innan och under arrangemanget med räddningstjänsten eller kommunen och informationen spridas till deltagarna.

Vad säger lagen om… att dirigera om trafik.

Citerat, med tillstånd, från sektion 3.1.10 i Liljeroth, Peder. 2012. Arrangemangssäkerhet – En studie av beroenden och risker under lajv. Report 5376. Brandteknik och Riskhantering, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet: Lund. Tillgänglig för nedladdning här: https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/4157445

Om inga internlänkar finns i blogginlägget, så får du titta i orginalkällan för att hitta referenser (exv. “Bengtsson 2004”, eller “sektion 4.1).

 

3.1.10 Dirigering av trafik

Enligt Vägmärkesförordningen (2007:90) får endast polisen, bilinspektör, vägtransportledare eller någon som har förordnats att övervaka trafik, dirigera trafik. Att dirigera trafik utan förordnande är straffbart. Tillstånd från polisen krävs för att få dirigera trafik (Säterhed red. 2008). Informella anvisningar av trafik, utan rätt att kräva trafikantens lydnad, är dock acceptabelt enligt Transportstyrelsen22.

Skyltar eller liknande får inte sättas upp på vägmärken eller dess stolpar enligt Vägmärkesförordningen (2007:90), 1 kap. 5 §. Reklamskyltar eller liknande får heller inte placeras närmare än 50 meter från ett vägområde enligt Väglagen (1971:948) 46§. Länsstyrelsen och kommun kan ge tillstånd att sätta upp egna skyltar genom bygglov (Fotnot: 23). Väghållaren, Trafikverket eller kommunen, kan ge tillstånd till fast vägvisning i form av svart varselgemen text på vit bakgrund. Vid tillfälliga större arrangemang kan väghållaren ge tillstånd till grön/vit vägvisning (Fotnot: 24). Väglagen gäller inte enskild väg, men vid enskild väg inom ett detaljplanerat område gäller Plan och bygglagens (2010:900) krav på bygglov för skyltar (Fotnot: 25).

Enligt Lag (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning §5, får inte skyltar sättas upp som avvisar allmänheten från ett visst område, som är av betydelse för frilufslivet, utan tillstånd av kommunal myndighet. Tillståndet behövs dock inte om det är uppenbart att allmänheten inte får färdas fritt inom området eller att skylten är behörig av något annat skäl.

Om ett arrangemang är i behov av att spärra av, sänka hastigheten eller skylta på vägar kring arrangemangsområdet, bör kommunens trafiksamordnare kontaktas. Denne vet troligen vad som gäller, vem väghållaren är samt var man bör vända sig (Säterhed red. 2008). Alla som berörs i närområdet bör dessutom informeras om vad det är som händer och om den belastning som kommer att vara på vägen samt de restriktioner som tillfälligt sätts upp.

FOTNÖTTER

22 Transportstyrelsen, e-post den 29 juli 2011.

23 Transportstyrelsen, e-post den 20 juli 2011.

24 Transportstyrelsen, e-post den 20 juli 2011.

25 Transportstyrelsen, e-post den 20 juli 2011.

Vad säger lagen om… djur på lajv?

Citerat, med tillstånd, från sektion 3.1.9 i Liljeroth, Peder. 2012. Arrangemangssäkerhet – En studie av beroenden och risker under lajv. Report 5376. Brandteknik och Riskhantering, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet: Lund. Tillgänglig för nedladdning här: https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/4157445

Om inga internlänkar finns i blogginlägget, så får du titta i orginalkällan för att hitta referenser (exv. “Bengtsson 2004”, eller “sektion 4.1).

 

3.1.9 Djur

Ibland önskar deltagare ta med djur på lajv. Om djur tillåts på arrangemanget bör arrangören ha planerat för hur dessa djur ska kunna vistas på området utan att de medför ökad risk för övriga deltagare. Detta kan behövas göras genom att reglera var djuren får vistas eller vad personer i djurens närhet får göra. Till exempel kan en ryttare till häst bli skadad om hästen blir skrämd under ett rövaröverfall eller så kan en hund attackera rövarna om denne uppfattar dem som hotfulla.

Vid val av lajvområde bör arrangemanget även ha i åtanke de vilda djur som finns i området och om dessa kan utgöra en fara för tamdjuren eller deltagarna.

3.1.9.1 Hundar

I Lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, 16 §, går det att läsa att: ”Under tiden den 1 mars till 20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt”. Detta är samma bestämmelser som tidigare ingick i jaktlag (1987:259), 6 §. Orsakar hunden skada blir ägaren ersättningsskyldig enligt lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, 19 §.

3.1.9.2 Hästar

Användandet av hästar får inte medföra nämnvärd skada eller olägenhet för markägaren (Agria, 2010). Då hästen ofta sliter hårdare på marken än vad människor gör, bör arrangemanget föra en dialog med markägaren om dennes syn på detta. Efter begäran från markägaren kan kommun eller länsstyrelse besluta att ridning ska förbjudas på vissa vägar (Bengtsson, 2004).

3.1.9.3 Jakt

Jakt förekommer i större eller mindre omfattning på all mark där jakt kan bedrivas. Varje markägare har jakträtten på sin mark oavsett om marken är stor eller liten. Om markägaren inte själv vill jaga kan denne helt eller delvis upplåta jakträtten till någon annan (Svenska jägareförbundet, 2010a). Jaktsäsongen i Sverige omfattar i huvudsak hösten samt vintern (aug-feb) och det är regeringen som fastställer jakttiderna som ses över vart tredje år. Jakttidens start och längd för en viss viltart kan variera avsevärt inom olika delar av Sverige (Svenska jägareförbundet, 2010b). Arrangören gör därför klokt i att ta kontakt med jakträttsinnehavaren på lajvområdet för att säkerställa att ingen jakt kommer äga rum samtidigt som arrangemanget. Även angränsande markers jakträttsinnehavare kan behöva kontaktas om det finns risk för att deltagarna söker sig in i dessa områden.

Vad säger lagen om… gasolhantering

Citerat, med tillstånd, från sektion 3.1.8 i Liljeroth, Peder. 2012. Arrangemangssäkerhet – En studie av beroenden och risker under lajv. Report 5376. Brandteknik och Riskhantering, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet: Lund. Tillgänglig för nedladdning här: https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/4157445

Om inga internlänkar finns i blogginlägget, så får du titta i orginalkällan för att hitta referenser (exv. “Bengtsson 2004”, eller “sektion 4.1).

3.1.8 Gasolhantering

Vid yrkesmässig användning eller hantering av större mängder gasol, 60 liter utomhus och noll liter inomhus, krävs tillstånd från kommunen enligt Lag (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, 16 §. Undantag från detta tillståndskrav finns dock för publik verksamhet som pågår kortare tid än två månader, vilket de flesta lajvarrangemang brukar göra (SÄIFS 1995:3). Därför krävs det oftast inte tillstånd för gasolhantering. Däremot krävs då i stället att användaren i förväg, gör en anmälan till räddningstjänsten i kommunen (SÄIFS 1995:3).

Vid varje tillståndspliktigt förbrukningsställe, ska det finnas minst en person som är föreståndare för gasolen. Denna person ska anmälas till tillståndsmyndigheten och är ansvarig att gasolhanteringen sker enligt alla föreskrivna regler (Lag (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, 9 §).

Vid yrkesmässig hantering med större mängd än 30 liter inomhus eller 250 liter utomhus krävs förbuds och varningsskyltar för gasol (SÄIFS 1998:7). Större gasoltuber än 5 liter som ansluts med slang utan reducerventil ska vara skyddade mot gasutströmning vid slangbrott genom till exempel slangbrottsventil eller stålarmerad slang (SÄIFS 1998:7).

Brandsläckare av typ BE eller ABE (kolsyra/koldioxid eller pulver) bör vara tillgängligt på varje plats där gasol används enligt SÄIFS 1995:3, bilaga D.

Vad säger lagen om… byggregler för lajvhus?

Citerat, med tillstånd, från sektion 3.1.7 i Liljeroth, Peder. 2012. Arrangemangssäkerhet – En studie av beroenden och risker under lajv. Report 5376. Brandteknik och Riskhantering, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet: Lund. Tillgänglig för nedladdning här: https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/4157445

Om inga internlänkar finns i blogginlägget, så får du titta i orginalkällan för att hitta referenser (exv. “Bengtsson 2004”, eller “sektion 4.1).

 

3.1.7 Byggregler

Byggnader ska utformas med sådant brandskydd att brandsäkerheten blir tillfredsställande. Utformningen av brandskyddet ska förutsätta att brand kan uppkomma (BBR, 2012). Två typer av byggnader har studerats från det grovstuderade arrangemanget. Ett värdshus i verksamhetsklass 2A och ett bostadshus i verksamhetsklass 3, se Figur 6 och 7.

lilje-figur-6

 

lilje-figur-7

3.1.7.1 Värdshus

Ett värdshus på ett lajv kan anses vara en samlingslokal. Begreppet samlingslokal kan delas in i tre underkategorier:

Verksamhetsklass 2A avser en lokal för högst 150 personer.

Verksamhetsklass 2B avser en samlingslokal för fler än 150 personer.

Verksamhetsklass 2C avser en samlingslokal som är avsedd för fler än 150 personer och där alkohol serveras i mer än begränsad omfattning.

Det ställs högre krav på byggnader i verksamhetsklass 2B och 2C än det gör på 2A. Bland annat så ska samlingslokaler i verksamhetsklass 2B och 2C uppföras som Br2 byggnader (BBR, 2012, avsnitt 5:22) samt ha nödbelysning (Fotnot: 8) och utrymningslarm (Fotnot: 9) (BBR, 2012, avsnitt 5:352). De brandtekniska krav som ställs på 2B och 2C gör att en samlingslokal på lajv sällan kan uppföras i annat än verksamhetsklass 2A. Vilket innebär att det max får vistas 150 personer inne i byggnaden.

En byggnad i verksamhetsklass 2A kan uppföras som en Br3 (Fotnot: 10) byggnad förutsatt att golvarean inte överstiger 200 m (Fotnot: 2) (BBR, 2012, avsnitt 5:22). Detta innebär att tak- och väggytor bör ha lägst brandteknisk klass (Fotnot: 11) D-s2,d0. Om tältbyggnader används med ett enkelt skikt dukmaterial bör tak- och väggytor ha ytskikt av lägst brandteknisk klass E (BBR, 2012, avsnitt 5:521). Gångavståndet (Fotnot: 12) får inte överstiga 30 meter till närmaste utgång (gångavstånd x 2, vid sammanfallande gångväg) (BBR, 2012, avsnitt 5:331).

Samlingslokaler som tillhör verksamhetsklass 2A ska förses med vägledande markeringar (Fotnot: 13). Mindre lokaler får dock utformas utan krav på vägledande markering förutsatt att gångavståndet inte överstiger 15 meter och utrymningsvägarna är synliga från huvuddelen av lokalen (BBR, 2012, avsnitt 5:351). Gångavståndet till utrymningsväg som anges här ovan får beräknas utan hänsyn till eventuell sammanfallande gångväg (Bengtson red. 2012).

En brandvarnare med tillräcklig snabb aktiveringstid, bör placeras i taket på varje plan som innehåller utrymmen där folk vistas mer än tillfälligt. Om det finns sovande personer i lokalen bör en brandvarnare placeras i, eller utanför, varje rum (BBR, 2012, avsnitt 5:2513). Förekommer trappor bör brandvarnare även placeras i utrymmen direkt ovanför trappan.

3.1.7.2 Bostadshus

Ett bostadshus på lajv kan antas ha verksamhetsklass 3 och behöver därigenom endast uppföras som byggnadsklass Br3. Gångavståndet till närmaste utgång får inte överstiga 45 meter till närmaste utgång (gångavstånd x 1,5, vid sammanfallande gångväg).

Varje bostad ska förses med anordningar för tidig upptäckt och varning vid brand. Förslagsvis en brandvarnare. Signalen ska kunna uppfattas i de utrymmen där personer vistas mer än tillfälligt (BBR, 2012, avsnitt 5:353).

3.1.7.3 Utrymning

Utrymningsvägar (Fotnot: 14) bör ha en fri bredd på minst 0,90 meter och ha en fri höjd om 2,00 meter. Räcken och liknande får inskränka med högst 0,10 meter per sida i utrymningsvägen. Dörröppningar bör ha en fri bredd på minst 0,80 meter (BBR, 2012, avsnitt 5:334). Dörrar som ska användas för utrymning ska vara utåtgående i utrymningsriktningen och lätta att identifiera som utgångar. De bör dessutom kunna öppnas utan större kunskap om hur detta ska ske. Inåtgående dörrar får endast användas om köbildning inte kan förväntas uppstå framför dörren. Andra varianter på dörrar får användas om de kan ge en motsvarande säkerhet som slagdörrar (Fotnot: 15) (BBR, 2012, avsnitt 5:335).

Köbildning förväntas inte uppstå i:

  • bostäder i verksamhetsklass 3.
  • en lokal för maximalt 30 personer.

Utrymmen där personer vistas mer än tillfälligt ska i regel utformas med tillgång till minst två av varandra oberoende utrymningsvägar. Om bostaden eller lokalen har fler än ett plan ska det finnas minst en utrymningsväg från varje plan. Mindre entresolplan (Fotnot: 16) får dock utformas utan utgång till utrymningsväg från entresolplanet under förutsättning att utrymningen ändå kan ske på ett tillfredsställande sätt (BBR, 2012, avsnitt 5:321).

Endast en utrymningsväg i form av en dörr direkt till säker plats, får finnas i bostäder och samlingslokaler i markplan som är lätt överblickbara och där personantalet inte överstiger 30 individer. Detta förutsatt att gångavståndet inte överstiger 15 meter till utrymningsvägen (BBR, 2012, avsnitt 5:322). Gångavståndet till utrymningsväg som anges här ovan får beräknas utan hänsyn till eventuell sammanfallande gångväg (Bengtson red. 2012).

Om fönster ska användas vid utrymning bör summan av bredden och höjden minst vara 1,50 meter. Öppningens underkant bör ligga högst 1,2 meter över golvet. Fönsterutrymning får ersätta en av utrymningsvägarna i bostäder förutsatt att fönstrets underkant inte överstiger 2,0 meter över marknivån utanför. Varje fönster som är avsett för utrymning bör räknas som utrymningsväg för högst 30 personer. (BBR, 2012, avsnitt 5:323). Maximalt 50 personer per brandcell, får ha fönster som sekundär utrymningsväg (Bengtson red. 2012).

Det saknas svenska regler och riktlinjer för staketinhägnade områden vad gäller storlek, placering och antal utrymningsvägar (Säterhed red. 2011). Vid uppförande av palissader bör dock arrangören ta hänsyn till att eventuell utrymning av byggnaderna och området inom palissaden kan behöva genomföras.

 

3.1.7.4 Brandspridning

Byggnader ska utformas med tillfredställande skydd mot brandspridning mellan byggnader. Detta kan åstakommas på tre sätt. Antingen via avstånd på 8 meter eller via skydd, alternativt en kombination av de båda (BBR, 2012, avsnitt 5:611).

lilje-tabell3

Tabell 3 gäller även för byggnader med högst två våningsplan och som endast innehåller verksamhetsklass 1 eller 3. Det vill säga bostad, industri, kontor eller liknande (BBR, 2012, avsnitt 5:611). Föreskrifterna i Tabell 3 gäller dock inte för komplementbyggnader som har en byggnadsarea på högst 15 m (Fotnot: 2) (BBR, 2012, avsnitt 5:6) och behöver således inte följas i dessa fallen. Dock bör avståndet inte understiga fyra meter (>Se kap. 4.4.4.4 Avstånd mellan tält<)

Taktäckningen på byggnader ska utformas så att antändning försvåras av exempelvis flygbränder eller gnistor. Brandspridning ska begränsas och tacktäckningen ska endast ge ett begränsat bidrag till branden (BBR, 2012, avsnitt 5:62). Detta kan åstakommas på främst två sätt:

Material av klass A2-s1,d0 alternativt med material av lägst klass BROOF (t2) på underliggande material av klass A2-s1,d0.

Brännbar taktäckning, i lägst klass BROOF (t2), kan användas på brännbart underlag på byggnader som är belägna minst 8 m från varandra eller på småhus.

De flesta taktäckningsmaterial som plåt, tegel och takpapp uppfyller BROOF (t2) kravet. Underlagspapp och halm uppfyller inte kravet. (Brandskyddsföreningen, 2010)

På småhus kan material av lägst klass E användas som taktäckning på tak över uteplats, skärmtak eller liknande (BBR, 2012, avsnitt 5:62).

 

3.1.7.5 Dokumentation

Vid nybyggnad och ändringar av byggnader ska en brandskyddsdokumentation uppföras enligt avsnitt 5:12 i Boverkets byggregler (BBR, 2012). Av dokumentationen ska det framgå vilket brandskydd byggnaden har samt de förutsättningar för brandskyddets utförande och brandskyddets utformning, som finns. Bland annat bör byggnadens brandcellsindelning (Fotnot: 20) och brandtekniska klasser redovisas, samt utrymningsstrategi (Boverket, 2012b) Dokumentationen bör också beskriva sådana förutsättningar som kan innebära begränsningar för hur byggnaden används. Exempelvis antalet personer och den brandbelastning (Fotnot: 21) byggnadens brandskydd är dimensionerat för (BBR, 2012, avsnitt 5:12).

Enligt Lag (2003:778) om skydd mot olyckor är de flesta verksamheter skyldiga att dokumentera sitt brandskydd. Detta har inget med brandskyddsdokumentationen vid nybyggnad att göra utan är två helt skilda system utifrån två olika lagar. Brandskyddsdokumentationen som tagits fram vid nybyggnad bör dock kunna utgöra ett utmärkt underlag för arbetet med att dokumentera sitt brandskydd enligt lag (2003:778) om skydd mot olyckor (Boverket, 2012b).

 

 

3.1.7.6 Kamin och eldstäder

I Boverkets byggregler (BBR, 2012) avsnitt 5:4 finns allmänna krav på skydd mot uppkomst av brand, till exempel maximal temperatur på brännbart material, täthet, eldstadsplan framför kaminen etcetera. Det finns dessutom krav på hur eldstäder inne i byggnad bör utföras. Vid nyinstallation ska en bygganmälan göras till byggnadsnämnden i kommunen (Boverket, 2012c).

 

FOTNÖTTER

8 Nödbelysning = Ljusarmatur som ska kunna ge belysning under minst 60 min vid strömbortfall enligt vissa krav enligt BBR (2012) avsnitt 5:343.

9 Utrymningslarm = Ett larm som varnar personer som finns i en byggnad och få dem att utrymma. Det består normalt av sirener eller talade utrymningsmeddelanden (Boverket, 2012a).

10 Br3 = Byggnadsklass 3 = Byggnader med litet skyddsbehov.

11 Brandteknisk klass = Se Bilaga 6.

12 Gångavstånd = Ett mått hur långt det är till närmaste utrymningsväg eller till annan brandcell (>Se Bilaga 5<).

13 Vägledande markeringar = Skyltar eller liknande som vid utrymning ger vägledning så att utrymningen inte hindras av svårigheter att orientera sig i byggnaden (BBR, 2012, avsnitt 5:341).

14 Utrymningsväg = Förbindelse genom vilken personer kan förflytta sig vid brand till en säker plats. Detta kan vara en trappa eller korridor som leder till en dörr eller fönster direkt till det fria eller annan brandcell.

15 Slagdörr = Dörr vars dörrblad är vridbart fäst vid ena karmsidstycket (Rikstermbanken, 2011a). Till detta räknas en ”vanlig” ytterdörr eller dörr inomhus.

16 Entresolplan = Halvplan eller mellanvåning. Oftast med lägre våningshöjd än de övriga i byggnaden. (Rikstermbanken, 2011b).

20 Brandcell = Utrymme som är avskilt på sådant sätt att en brand hindras från att spridas till annat utrymme, under en viss tid (BBR, 2012).

21 Brandbelastning [MJ/m2] = Total potentiell utvecklad värmeenergi under ett fullständigt brandförlopp per kvadratmeter ytenhet. Ytenheten kan vara antingen omslutningsarea eller markarea (Boverket, 2008).