Last Will innifrån, en resa i bilder

Ja, hur ser det faktiskt ut från ett arrangörsperspektiv att arrangera ett lajv? Det här är själva lajvdygnet i bilder…

06:55 Annica tar en snabb dusch, jag tar en kopp morgonte vid diskbänken. Knappt vaken.
06:55 Annica tar en snabb dusch, jag tar en kopp morgonte vid diskbänken. Knappt vaken.
07.35 Två udda bagladies åker tunnelbana mot Stora Mossen. Ja, man måste prioritera att få på sig kläderna, så sminka sig får man göra på tuben.
07.35 Två udda bagladies åker tunnelbana mot Stora Mossen. Ja, man måste prioritera att få på sig kläderna, så sminka sig får man göra på tuben.
08.05 Frukostmöte. Ha koll är bra. Snart dyker dom upp, lajvarna. Gameface on!
08.05 Frukostmöte. Ha koll är bra. Snart dyker dom upp, lajvarna. Gameface on!
09.45 Titta, lajvare! De sitter och har förberedande workshops, bäst att inte störa för mycket.
09.45 Titta, lajvare! De sitter och har förberedande workshops, bäst att inte störa för mycket.
10.30 En workshop går ut på att tvätta sina underkläder. Ger också lite hemma-feeling till lokalen
10.30 En workshop går ut på att tvätta sina underkläder. Ger också lite hemma-feeling till lokalen
10.45 Snart är det lajv! Folk spelar coola, eller så är det bara vi som är nervvrak inombords?
10.45 Snart är det lajv! Folk spelar coola, eller så är det bara vi som är nervvrak inombords?
11.20 LAJV! Lajvet är igång en trappa ner och vi har kort freak-out i offlajvrummet
11.20 LAJV! Lajvet är igång en trappa ner och vi har kort freak-out i offlajvrummet
Lajvet igång, inget annat att göra än en liten glädjedans.
Lajvet igång, inget annat att göra än en liten glädjedans.
11.45 Shit, snart kommer det folk som ska sminkas. Bäst att öva på varandra
11.45 Shit, snart kommer det folk som ska sminkas. Bäst att öva på varandra
11.55 Hysterin har lagt sig lite. Vi tar en fika med hembakta lussebullar (sju russin hade min) och skriver inhandlingslista.
11.55 Hysterin har lagt sig lite. Vi tar en fika med hembakta lussebullar (sju russin hade min) och skriver inhandlingslista.
2015-01-03 13.02.27
Fikat består också av choklad som vi fick av vår deltagare My. Hurra! Hon vinner lajvet. 🙂
14.10 Första av våra fighters är uppe för att få sminkning medan själva fighten sänds på radio för deltagarna en trappa ner
14.10 Första av våra fighters är uppe för att få sminkning medan själva fighten sänds på radio för deltagarna en trappa ner
17.15 Ibland smyger vi ner för att spionera på våra lajvare. Och ta kort på dem. Ha!
17.15 Ibland smyger vi ner för att spionera på våra lajvare. Och ta kort på dem. Ha!
Middagen är uppäten. Omnom.
17.30 Middagen är uppäten. Omnom.
18.45 Det var en sax inblandad i lajvet. Det var inte planerat... men så länge lajvarna har kul så...
18.45 Det var en sax inblandad i lajvet. Det var inte planerat… men så länge lajvarna har kul så…
22.35 Då och då dräller det in fighters. De sminkas, sprutas ner med vatten och fotograferas. Och så får de lite te att dricka.
22.35 Då och då dräller det in fighters. De sminkas, sprutas ner med vatten och fotograferas. Och så får de lite te att dricka.
Våra fina funkisar får klä upp sig till ägare för en kortare sen innan andra sovtiden.
23.30 Våra fina funkisar får klä upp sig till ägare för en kortare scen innan andra sovtiden.
22.45 Sista omgången fighters har preppats med smink. Fejkblod överallt. Vi diskar och förbereder oss för att sova några timmar
23.45 Sista omgången fighters har preppats med smink. Fejkblod överallt. Vi diskar och förbereder oss för att sova några timmar
06.45 Alldeles strax ska vi tända ljuset för att väcka våra deltagare och servera denna finfina frukost. "Slemmigt men mättande" är devisen.
06.45 Alldeles strax ska vi tända ljuset för att väcka våra deltagare och servera denna finfina frukost. ”Slemmigt men mättande” är devisen.
09.35 Vi gör finfrukost som ska serveras efter lajvet avbrutits och går igenom gången på debriefen.
09.35 Vi gör riktig finfrukost som ska serveras efter lajvet avbrutits och går igenom debriefen.
10.40 Arr steker våfflor och lyssnar på deltagarnas historier. Vissa deltagare verkar lite... slitna
10.40 Arr steker våfflor och lyssnar på deltagarnas historier. Vissa deltagare verkar lite… slitna
12.00 En låda för att samla in props.
12.00 En låda för att samla in props.
12.20 Massa lappar med städuppgifter. Om man städar får man choklad. Fast man får choklad även om man inte städar faktiskt...
12.20 Massa lappar med städuppgifter. Om man städar får man choklad. Fast man får choklad även om man inte städar faktiskt…
12.41 Vad ÄR klockan egentligen? Ställer tillbaka alla klockor till normal tid från inlajvtiden.
12.41 Vad ÄR klockan egentligen? Ställer tillbaka alla klockor till normal tid från inlajvtiden.
12.50 Fejkblodet. Det är överallt.. ÖVERALLT
12.50 Fejkblodet. Det är överallt… ÖVERALLT
13.15 Städa, prata, gråta, städa, prata, kramas, städa.
13.15 Städa, prata, gråta, städa, prata, kramas, städa.
14.30 Koffein, fett och kolhydrater. Awesome!
14.30 Koffein, fett och kolhydrater. Awesome!
17.15 En trött men nöjd arrangör tar en selfie inne på toa. Allt är färdigt. Nu åker vi hem.
17.15 En trött men nöjd arrangör tar en selfie inne på toa. Allt är färdigt. Nu åker vi hem.
Annonser

Practice makes perfect

We normally write this blog in swedish, but as the larp Last Will was an international larp we want to make this information accessible to all our participants.

This is a breakdown of the changes between the first and second run of Last Will. It will include changes in the sign-up procedure, design, information to the players, workshops and also situational changes that greatly affected the outcome, for the players and for us organisers.

Sign-up procedure
For the first run we had the rule of “first come, first serve”, meaning that what got you a spot at the larp was a quickly completed sign-up form. When both the sign-up and payment system failed at setting the correct limit of participants the timestamp on the form was what decided if you were in or out. Because of the failing technical solutions we had to return the money and explain to ten persons that even though they had managed to send in a form and complete the payment procedure they did not get a spot on the larp. Several of those we had to give these news were our friends and the situation really sucked. It was an extremely stressful and demoralising experience for us, even if we were happy about the big interest in the project.

When it was time for the second run we really didn’t want to go through that experience again, so instead we kept the sign-up open for 48 hours and after that gathered to draw lots for the spots. We also drew lots for a reserve list of 14 people. This so that those high up on that list could know that they had fairly good chances of getting a spot anyway and if you were low on the list or not on it at all, your chances were fairly slim and then you would most likely choose to plan something else for that weekend. For us the experience of drawing lots was a lot less stressful and it was also better for our participants who had plenty of time to fill in their sign-up form and think about their replies. This had the added bonus of making the casting procedure a lot easier, as people had had the time to write more about what kind of experience they were after (more on the casting procedure in a separate post later).

A surprising difference was also that we had more drop-outs for the second run, several in the following week when they got the message that they had gotten a spot and we now expected payment. We are still a bit perplexed about why this was so, but with our reserve-list we managed to fill those spots without too much hassle, if still some extra work.

Casting in process
Casting in process

Design
The design changes between the two runs were actually very few, but for some at least, perhaps quite significant.

One change was the sleeping times, for the first run we had divided them to be a first slot of 3 hours and a second slot of 4 hours. When we announced this to our participants we got some quite strong and negative reactions, some even considered dropping out because of this. As organisers we were quite surprised about this; we had stated in out vision, one of the first text available on our website that: “As a player you can expect a physically and mentally quite demanding larp. In the design of vulnerability, you might need to sleep rough (but you will get to sleep), eating nasty food (but you will not go hungry)…” But I guess thats just one of several examples that you can never be clear enough in your information to your players. The reactions after the first run was mixed about this particular thing, but I think slightly more negative than positive, so we did decide to adjust it for the second run. Instead of 3 + 4 hours of sleep the players got 2 + 6 hours, so one more hour in total and also one period that was longer, which probably did a lot for those who needed some time falling asleep. But the division of sleep still helped with the things we wanted; to let the players feel a loss of control over their own lives and to loose some perspective of time. It was also good for us organisers to get some more sleep. If not six, then at least 4-5 hours. It helped a lot when it was time for the de-brief and cleaning.

We changed the safe words from ”cut” and “brems” to “green” = ok, “yellow” = this, but not further/ cool down a tad bit, “red” = break the game, I am not ok and “black” = please increase. To have an increase word was requested during the first run, so we added it for the second run. However, I don’t know if it was ever used during the game. Green could also be used as a question if you wanted to check if everyone in a scene were ok.

For the second run we wrote down in-game rules for Jericho, to make it clear what rules to follow and break and what could happen if you did. We did this as there had been confusion during the first run as to what was status quo and what was outside of the everyday life in Jericho. We also created some soft whips that could be used for punishment during the second game, and they seemed to be used quite vigorously.

Another detail that we changed for the second run was that we added Organizer Comments to the order slips that went out to the players during the game. Through those comments we could clarify the purpose with the order, define if it was essential to start a plot or if it was optional and should only be carried out if there was time and interest in that play.

We also added a character for the second run, a fourth security guard. This as we had seen that the security guards had quite an intense time during the first run, and not only in a positive way, but so much that they had little time for their own story arcs and role play and spent a majority of their time creating play for others. We hoped to get a bit more balance within that group by adding a character, making them four and thereby able to work in shifts. Without having a complete analysis of this, the initial impression is that it did indeed work better for the second run. This addition also enabled us to split the administration, now being 12 instead of 11, into three working teams and make them prepare routine and a history before the larp. This hopefully gave tighter relationships and play for the admin team in the second run.

solin ring

Information to players
This area is for me personally the one that I feel like I learned the most from. I think, and can also confirm by looking at our mail history, that we almost doubled the amount of information we sent out to the players before the larp between the first and second run. While a lot of the information might have been available at the website or something we would talk about during the workshops, it really helped that we had pushed the information to our players more than once. Naturally, knowing better what we would need to tell our participants before the second run made it easier for us to structure the information and repeat information that we considered crucial or easily missed. And apart from just pure information I also think the regular emails helped managing the expectations ahead of the game. My impression is that the players for the second run felt safer, already when they showed up for the workshop-day and that they had spent more time talking to each-other, preparing their relationships and team-play. While we did tell our players to do this ahead of the game for the first run as well, and many of them definitely did, we pushed this a lot more for the second run. We also gave them more tools for it in the form of questions about their different working relationships that we wanted them to sort out prior to the game. I think and hope that this is a learning that I can bring with me to any other larp I organize in the future.

Workshops and debrief
For the second run we did some changes in the workshop schedule, listed below:

  • We made sure to introduce ourselves better and talk a bit more about the theme of the larp initially.
  • The Ars Mandi workshop was shortened by 15min to be a total of about one hour.
  • Slightly longer lunch, spent talking with the team
  • The Ars Marte workshop was divided into two parts. 45min with everyone and then another 45 min for fighters and trainers while the others talked in their professions groups.
  • By request from the first run we added a 30min oppression workshop.
  • By request from the first run we also talked through what was status quo in Jerico, what the rules where and what could happen if you break them.

So the difference in content was not huge, but I do think that some of the information and exercises we added did a big difference. But perhaps an even more significant difference could be gained from the fact that we got started at 11.00 instead of 16.00 for the second run. So while it was almost the exact amount of time spent doing workshops, we and the players seemed a lot more rested for the second run. And perhaps it was that we were more rested, or because we had already done it all once before, but it felt like the workshops for the second run worked better. We felt safer and calmer and those feelings seemed to pass on well to our players. We ended the workshop-day for the second run on a very good note. I can’t really say for sure anymore about the general feeling that day for the first run, I think it was quite good as well, but we organisers were a great deal more exhausted that time.

The debrief was quite similar for the two runs, the general difference was again that the organisers (and perhaps a majority of the players as well) were more rested and therefore more focused, patient and calm. We had also realised that despite being less exhausted, we would probably still not be able to take in feedback on the game then and there, and told our participants. Instead we asked them to give us their stories but wait a few days with any feedback. We did another clever thing in setting ourselves to make waffles to our players and asking them to tell us some of what they had experienced while they waited for their waffle (we served a luxurious breakfast during the debrief as the food served during the game had not been plentiful and in some cases hard to stomach). This meant that for the second run we got a much better idea of the state of our players and got to hear some of what had happened during the game. This was really great and important for us. After the first game we felt in the dark, and in many ways still do, as to the sum of experiences and emotions that our players went through.

lastwill_vofflor_lisaHEkbom
Photo: Lisa H Ekbom

 

Situational
The first run was held on the 15-17 of August, two weeks after the medieval week in Visby and 1-2 weeks after we organisers had our summer vacations during which we had been traveling, or spending most of our time out in the sun rather than in front of a computer. This meant that there was a lot of small and big things left that needed to be done in the days just prior to the larp. So by the time it was time to meet the participants, we organisers were already exhausted.

The second run was held 2-4 of January, this meant that we organisers had had a full week of rest and good food during the Christmas holiday before we had to start preparing for the larp. And naturally, we had less to prepare as many of the props could be re-used. So while the week leading up to the larp was spent on preparations, it was done in a sane manner with time to spare and plenty of sleep. This made a world of a difference for the energy and patience we could meet our participants with, and I do think it affected the net result.

Group Dynamic
One gut feeling I have of the difference between the two runs is that during the second run more players seemed to go all in when it came to oppressing each other and I think did the whole difference for many players in getting the experience they wanted. As an organiser I feel a responsibility to try and create a safe atmosphere and trust among the players for them to dare to go all the way. And because of many of the changes mentioned in this blogpost I think we managed that better for the second than the first run. However, once the game starts it’s pretty much out of our hands and up to the players to create the experience for each other.

lastwill_abandon hope

Expectations
Another personal theory based on nothing else than my gut feeling is this; it is my impression that while not all, still a good portion of our players for the first run entered the game and workshops with very high expectations based on the hype that preceded this larp. And while the hype helped us secure some awesome players even when we had very late drop-offs, it did not give us more time or money to help us make this larp all that it could be. Rather I think it made us feel very pressured to try to excel beyond people’s expectations. And then made us feel very down when we felt that we hadn’t. We did our best, we did quite a lot, and yet it didn’t really feel enough. The three of us felt quite down after the first run, to the extent that we almost didn’t set up the second one.

We did though, and I am very glad for it now. I think both the players and organisers entered into it with more sane expectations on ourselves and each other. That combined with the experiences and improvements meant that the second run really seemed to hit the spot for a majority of our players. And the love and appreciation we have received afterwards have made us feel like it was all worth it, those 18 months of work.

Of course there were players who seemed to have a great experience at the first run also, that told us so and shared their love and appreciation. And most likely there will be those at the second run who perhaps didn’t really get the experience that they wished for. I don’t think you can ever get 100% player satisfaction for any larp. But the truth is that love and appreciation is the fuel that makes an organiser able to work on and set up a new larp. And at least I now feel that, given a time of rest first, will be able and willing to do it all again.

Love and misery
/Annica

lastwill_cheers

Dagen efter – själsligt bakfull

Andra uppsättning av lajvet har just gått av stapeln. Projektet som varit både min bebis och min värsta fiende under mer än ett år går mot sitt slut.

Jag spenderar nästan två hela dagar i soffan med en filt över mina knän. En dator, en tekanna och en låda kokosbollar blir mina verktyg för att ta mig igenom det här. Jag älskar att ha min familj nära, min sambo, mina katter och min hund, men jag kan inte riktigt förklara det som pågår i mig för dem just nu.

Jag läser allt som skrivs på nätet om mitt lajv med nästan pervers iver. Alla statusuppdateringar, alla kommentarer, tittar på alla bilder. Vissa om och om igen. Jag vill veta hur mina deltagare mår, vad de känner och vad de tänker.

Det här lajvet var inte som något annat lajv jag arrangerat. Det här lajvet handlade om våld, missbruk, utsatthet, desperation, svek, död, rädsla, instängdhet… Allt det dåliga hos mänskligheten inklämt på 23 timmar. De få ljusglimtar som fanns i form av vänskap och kärlek gjorde bara mörkret så mycket mer kompakt. Och såhär efter lajvet måste man hantera det faktum att allt detta mörker, all denna ondska, är något som vi arrangörer skapat. Visst var det just det som deltagarna ville ha och därför de skrev upp sig för att delta och spela ut berättelserna, men det är ändå vi som ligger bakom upplevelsen.

Någon beskriver ett hemskt minne från lajvet och jag grinar. På något annat ställe stöttar folk varandra och ger kärlek i överflöd. Då grinar jag också. Hela jag är som ett öppet sår. Fysiskt är jag rätt ok (förutom ömma fötter, träningsvärk i ben och rygg, nariga läppar och trötta käkar efter att ha bitit ihop ganska konstant i ett par dagar), men själsligen behöver jag hitta tillbaka till vem jag är. Alla hemskheter jag utsatt deltagarna för måste jämkas in med min självbild. Mörkret i visionen som en gång föddes i min hjärna måste plockas fram, analyseras, och ges namn för att jag ska kunna få perspektiv på den. Det är smärtsamt. Det är jobbigt att behöva möta sin egen förmåga till ondska, lika jobbigt är det att möta det destruktiva i sin skapelse. Jag har producerat ett scenario som får folk att gråta, ha mardrömmar, ångestkänslor… Det faktum att min lajvidé skakar om folk är något jag måste kunna förhålla mig till och kunna stå för.

Den jag en gång var, är jag inte längre. Det är egentligen sant varje morgon när vi vaknar upp, för vi förändras av alla våra upplevelser, erfarenheter och nya tankar. Men ibland är det djupare förändring än vanligt. Det låter säkert väldigt drastiskt och hemskt, men det är det egentligen inte. Vi växer som människor av att öppna oss själva för nya insikter och inkorporera dem i hur vi ser oss själva. Det är något vi gör hela tiden utan att tänka på det. Men ibland händer större kliv på en gång och då kan marken under våra fötter börja skälva. Som en ålderskris, eller att förlora jobbet, eller få ett handikapp. För förändring är läskigt. Men jag har förändrats av den här upplevelsen. Och jag är ändå alltid mig själv. Jag har fått massor av nya erfarenheter genom det här projektet, lärt mig nya saker, förkastat vissa sanningar och upptäckt nya. Men framförallt har jag vuxit som människa genom att se mina deltagare i ögonen. Jag har mött mitt eget inre mörker, för jag har sett det speglas i deras ögon när de berättat om våldtäkter, misshandel, förnedring och sorg som de upplevt.  Och det är jobbigt. Som fan. Men jag skulle aldrig vilja ha det ogjort.

Blev det en pojke eller flicka?

Arrangörskolletivet Uttern, Bävern och Orangutangen har kommit till en del av arrangerandet som åtminstone er undertecknande Utter tycker är bland det roligaste. Att skriva rollerna. Man börjar med postitlappar och får efter några månader se livsödena gestaltas i kött och blod och svett och tårar och det är magiskt. Det går att skriva hyllmeter om rollskriverier, och vi har berört ämnet förr och lär göra det igen. Men idag vill jag blogga om en särskild aspekt av att skriva roller. Nämligen kön.

Gender-Balloons-636
Boy or girl or all and nothing of the above?

Till Last Will vill vi göra alla roller spelbara för alla kön, så långt det är möjligt. Därför känns det också viktigt att skriva rollerna könlösa. Det här kan man lösa ganska enkelt genom att skriva rollen i du-form. “Du är en person som gillar att framstå som bättre än alla andra.” Lätt och tydligt. Men, hur göra med andra som omnämns? Särskilt andra spelade karaktärer måste benämnas med ett könsneutralt pronomen, men jag tycker också det känns viktigt att inte specificera könet  på till exempel en partner om det inte verkligen behövs för berättelsen.

På svenska låter det här sig lyckligtvis göras ganska lätt med det nya och underbara pronomet hen. Det funkar också bra i böjningsformer som hens och henom. Jag gillar det skarpt, både för att texten flyter bättre än när man ska läsa hon/han vid varje pronomen och för att hen inte ens är binärt utan helt könsneutralt.

Men rollerna till Last Will ska skrivas på engelska. Och här hopar sig problemen. Det finns minst två olika Wikipediatabeller om olika engelska könsneutrala pronomen. Djungel. Vad göra. Jag rådfrågade FB, och blev tyvärr inte klokare för det. Få verkar gilla de nyuppfunna pronomena som ze, hir och herm. De flesta verkar tycka att they är bra, och själv gillar jag det också. Problemet uppstår nog framförallt för folk som inte har engelska som modersmål och/eller inte så stor vana att läsa they som singularis. Det blir förvirrande, man tror att they syftar på fler än en och undrar vilka de skulle vara. Och om ett pronomen hindrar läsningen och förståelsen av texten är det förstås inte ett bra ordval. Samtidigt vill jag inte köna våra roller.

 FB - a never-ending source of wisdom.
FB – a never-ending source of wisdom.

Vi har för närvarande bestämt oss för att prova använda they trots tveksamheter.  Förslag på hur vi bäst kan lösa dessa problem mottages tacksamt.

Sockpuppets!

Vi har inte bloggat på ett tag, det beror på att vi jobbar hårt med lajvet som fått otroligt många intresseanmälningar vilket är jättekul men också lite lite skrämmande…

Snart kommer det något mer substantiellt inlägg, tills dess vill vi bara dela med oss av ett litet stycke visdom:

Allt blir bättre med sockpuppets. T.ex. om man ska hålla en budgetgenomgång, förklara arkiveringsregler eller som här, gå igenom veckans olika motgångar och framsteg i att bygga anmälningsformulär.

sockpuppet

 

Upptackten till det hela lät såhär på Fb chatten:

….chat chat chat….
Annica Strand: ah ok. Gör som känns bäst. annars får jag berätta om hela anmälningsformulärs-äventyret jag haft denna vecka en annan gång för dig
Sofia Stenler: ooh, jag längtar!
Sofia Stenler: det låter som en rafflande historia.
Annica Strand: haha
Frida Gamero: anmälningsraffel – aldrig hört talas om mer spännande fredagsmys!
Annica Strand: ni är fina ni. Förvänta er en arg rant med ett något lyckligare slut
Frida Gamero: kan du berätta det med sockpuppets?
Frida Gamero: snääääla?
Annica Strand: I alla fall delvis kan jag helt klart göra det.
Sofia Stenler: ooh, jaaa!

Och så blev det!

Presentationer, del 3: Frida

EDIT: I slutet av 2016 övergick Arrtankar från att skötas av Annica, Sofia och Frida till att bli en communityblog.

Kort om mig

Frida heter jag och är sist ut av arrangörstriaden till att presentera mig här på bloggen. Firade i dagarna min 30-årsdag! Dras med en utdragen utbildning i teologi vid Uppsala Universitet med den framtida planen att bli präst i Svenska kyrkan och jobbar lite extra som bl.a. ledsagare och sömmerska. Bor ihop med min sambo Johan, som är en väldigt förstående typ vilket är ett måste när man lägger så mycket tid och engagemang på olika projekt som jag. I familjen ingår också katterna Fröken Evert och Katten samt en irländsk varghund vid namn Boudica. Utöver lajvande lägger jag en del fritid på pilgrimsvandringar, reenactment, utflykter i 40-talsmundering och så tittar jag väldigt mycket på film.399252_10150559033394458_240094376_n

Har sysslat med lajv sen jag var 12 år, vilket är… herregud… helt sjukt länge. Gillar episk fantasy, intrigtunga lajv som vampyrlajv eller politiska möten samt smuts, blod och knutna nävar i någon postapokalyptisk värld. Jag är inte helt övertygad om blackbox-lajv, metatunga tejplajv och dylikt MEN har insett att jag inte måste arrangera sådana lajv jag själv skulle åka på. Kanske är det tillomed bättre att arrangera för en annan målgrupp? Mer om det en annan gång.

Vad jag arrangerat och vad jag lärt mig därav

Annica hade ju den tveksamma smaken att nämna våra tidiga lajv i Gävle, något jag hoppades blivit preskriberat vid det här laget… Vi hade, ska man väl erkänna, rätt kul men som arrangemang räknat var de där lajven kanske inte så speciellt bra. Sen dess har man insett att lajv behöver någon slags innehåll.

Mitt första mer seriösa lajvarrangemang var inom Thulekampanjen, där jag arrangerade ett lajv vid namn Maktens Allianser 2005 tillsammans med Linda Kjell och Jessica Ström. Där fick jag utlopp för min fäbless för blandningen mellan politik och relationer – jag gillar hur små personliga möten kan komma att påverka stora nationella beslut. Det blev på det stora hela ett rätt bra lajv i linje med vår vision. Att arrangera inom en kampanj som Thule, som pågått länge och har enormt mycket bakgrundsmaterial, är både till fördel och nackdel. Fördelen är att man inte måste börja från grunden med allt material men nackdelen är att man inte är helt fri att skapa vad som helst. Till just Maktens Allianser gick det väldigt bra eftersom vi hade ett bra samarbete med huvudarrangörerna som gav det stöd och information vi efterfrågade men överlag gav oss rätt fria tyglar. Långt sämre på just den punkten var det inför mitt andra arrangemang, Teres Ödesval, som arrangerades i Gyllene Hjortens kampanjevärld tillsammans med Karin Fonnaland och Emma Jansson Hjerdt. Där fanns en hel del bakgrundshistoria inte att tillgå och när vi skapade nytt i dess ställe fick vi kritik.. Aja. Vi sket i det och arrade ändå. Skrivna roller, intrigtätt och mycket politik vilket var min hemarena men ett väldigt annorlunda koncept för den kampanjevärlden. Det blev ett rätt bra lajv det med, men sen dess är jag alltid lite skeptisk till att gå in och försöka bygga vidare på andras skapelser.

Året efter satt jag tillsammans med Karin Fonnaland på ett café och vi beklagade oss över att det inte arrangerades några vampyrlajvskampanjer vi gillade. Där yttrades de ödesdigra orden ”Seriöst, hur svårt kan det va?” som blev startskottet för ett flerårigt lajvprojekt som kom att kallas Nox Fera. Jag ångrar inte för en stund att jag gjorde det, det blev bra och jag lärde mig mycket men det var ett enormt stort arbete som blev lite väl stort efter att min kumpan nedkom med sitt första barn och inte kunde lägga lika mycket tid på arrangerandet. I många vampyrkampanjer rullar det mesta på efter att arrangörerna satt igång kampanjen men vi ville att varje lajv skulle ha en egen stämning, handling och syfte – vilket gjorde att man mer eller mindre arrangerade ett nytt lajv varannan månad. Gnuh!

Nu senast har jag arrangerat tre mindre lajv ihop med Sara Engström och Johan Dahlberg. Under våren har vi satt upp lajv med inriktning på olika existentiella frågor i Uppsala domkyrka. Projektet har varit väldigt givande, både samarbetet med Domkyrkoförsamlingen, att arbeta med livsfrågor och de annorlunda formaten med korta, enkla lajv kändes uppfriskande och gav mersmak! Men nu tror jag att jag vill arrangera något lite större…

Mina styrkor som arrangör

Jag tror att min största styrka som arrangör är att jag är väldigt serviceinriktad. Jag arrangerar inte för att jag själv vill gå på lajven och jag arrangerar inte för att få bada i andras lovprisningar. Visst är det roligt med beröm men fokus ska ligga på att lajvaren är en kund som investerat tid och pengar för att kunna vara med på mitt lajv, om jag inte gör mitt bästa för att kunden får valuta för investeringen sviker jag det förtroende de gett mig. Jag jobbar visserligen ideellt men proffessionalitet och bra bemötande är ändå ledord jag följer.

Dessutom är jag noggrann, allt kan planeras och gärna ha en plan B och C! Jag är rak i kommunikationen med mina kollegor och driven på att starta och genomföra projekt.

Mina svagheter som arrangör

Vad jag ständigt blir påmind om är att jag är väldigt oteknisk. Allt från att bygga hemsidor till att koppla ihop apparater och få program att funka är sådant jag med varm och ivrig hand överlämnar till andra. Jag är både dålig på det och ointresserad av att lära mig! Jag inser hur användbart det är och visst, pö om pö lär jag mig vissa saker men det är inte utan tandagnissel. Allra helst står jag och pekar med hela handen hur jag vill att det ska bli i slutändan – och så utför någon snäll och kunnig människa detta!

Min andra stora nackdel är att jag är lättpåverkad periodare. Jag kan jobba intensivt och engagerat på något projekt rätt länge och sen plötsligt kommer det ett jobbigt hinder, en negativ kommentar på fel ställe, en dålig dag eller helt enkelt ett annat projekt som ligger o glänser och plötsligt tappar jag all ork, lust och engagemang för vad jag håller på med. 40_495709

Allt blir skit och jag hatar allt.

Som tur är så är jag nästan lika lätt att få tillbaka på rätt spår igen, men det krävs att det finns andra arrangörer tillgängliga som kan ge mig choklad och vifta med något färgglatt framför ögonen på mig.

Förhoppningen är såklart att även andra arrangörer (ja, typ du) blir inspirerade att tänka över vad man gjort, vad man lärt sig och framförallt vad ens styrkor och svagheter är. Det kan kommande arrangörskollegor behöva veta. Nosce te ipsum!

Presentationer, del 2: Sofia

EDIT: I slutet av 2016 övergick Arrtankar från att skötas av Annica, Sofia och Frida till att bli en communityblog.

Om den andra arrangören i den här trojkan.

Kort om mig
Jag heter Sofia och firade min 33-årsdag i våras. Jag bor och jobbar i Stockholm, är doktorand vid Karolinska Institutet. Det är en utmärkt tillvaro för en arrangör, eftersom arbetstiden handlar mycket om frihet under ansvar och därför är högst flexibel. Utom forskning och lajv ägnar jag mig åt kampsport och segling och mer eller mindre seriösa exursioner i något sorts löst 30-talsstil. När det gäller lajv gillar jag att blanda upp sagotungt spel i till exempel Gyllene Hjorten med blackboxscenarion och framtidslajv. Jag är en sucker för nära och känslosamma relationer, ångestlajvande och gråt.

Image

Bakgrund och erfarenheter som lajvarrangör
Jag kom in på lajv från scouthållet, så jag har med mig en del praktiskt om lägerbyggande och sånt därifrån och det är en god bakgrund. Jag hade alltid en längtan att leva sagan, så när chansen att haka på lajv öppnade sig i gymnasiet var jag mer än pepp. Det första lajv jag sedan själv arrangerade var ett enkvällscenario i Gyllene Hjortens kampanjevärld och utspelade sig på värdshuset Lädervätten. Där lyckades vi bra med att bygga relationsband mellan stamkunderna och en intrigväv tät nog att inte ens vi arrangörer lyckades hålla reda på vart det hemliga föremålet tagit vägen när kvällen var slut. Sedan dröjde det många år tills jag blev arrangör igen, och då hände det i projektet UnderStockholm. I UnderStockholm har vi hittills arrangerat fyra olika lajv, med lite olika konstellationer av arrangörer. Det har varit två gatulajv av spårvagnstyp, ett blackboxlajv som vi nu satt upp tre gånger och så det stora projektet Den Flytande Marknaden. Annica Strand som presenterar sig nedan, var min arrangörskumpan i två av dessa fyra lajv tillsammans med utmärkta Annika Lykta som inte är del av den här bloggande arrangörstriaden.

Det var väldigt roligt och lärorikt att skapa lajv av så olika typer, och särskilt Den Flytande Marknaden var ett projekt av för mig tidigare helt okända proportioner. I slutänden hade vi dryga 130 deltagare som engagerade sig oerhört i att både skapa sina egna grupper och material till världen UnderStockholm via vår wiki. Vi hade samarbeten med Stockholms Stadsbibliotek och med Stockholms Universitet via en forskningsgrupp i Mobile Life och deras projekt Codename:Heroes. Vi hyrde en helt fantastiskt lokal av Subtopia i Alby och genom att hålla till ute hos dem fick vi möjlighet att sambarbeta med RättBuss och Maskmakare Oskar Hejll. För att ha råd med lokalen och med att bygga upp UnderStockholm däri sökte vi pengar från Allmänna Arvsfonden, Sverok, Kulturbryggan, Innovativ Kultur och Stockholm Stads Kulturfond, och fick finansiering av Sverok och Stockholm Stad. Att arrangera något av den här skala var helt nytt för mig och otroligt lärorikt. Framförallt lärde jag mig hur otroligt viktigt det är att ha bra folk omkring sig i projektet. Arrangörskolletivet Sten, Strand och Lykta är pärlor till människor som både gör stordåd och tar väl hand om varandra under gång.

Mina styrkor som arrangör
Min främsta styrka ligger i att skapa text och skapa saga. Att skriva roller och visioner och världens innehåll och berättelser som får folk att ryckas med förhoppnignsvis känna det jag önskar. Jag är bra på att skriva karaktärer och relationsnät, att låta mitt huvud fyllas av en rolls historia och perspektiv. Jag har en god förmåga att ta en idé och brodera ut den, fylla den med innehåll och infallsvinklar. Jag är dessutom otroligt ihärdig och ger inte upp ett projekt i första taget, och är därtill en ganska omhändertagande människa vilket hopperligen är bra för arrangörsgruppens mentala hälsa.

Mina svagheter som arrangör
Tidsplanering, projektplaner och ekonomi. Jag är analfabet när det gäller sånt, att gissa hur lång tid saker och ting tar och att skapa en rimlig budget. Lyckligtvis är det saker som går att lära sig, både av bra människor och genom kurser. I höst ska jag till exempel läsa en projektkledningskurs på Stockholms Universitet – i huvudsak för att jag tänker mig att det är något som är bra att kunna när man ska driva forskningsprojekt men det är säkert också nyttigt i lajvarrangörssammanhang.

Dessutom kan jag bli en riktig bitch när jag är stressad och hungrig, och har då inte tålamod med folk som ställer dumma frågor eller inte begriper hur jag tycker saker skall göras. Hic sunt dracones, kära medarrangörer.

Image