Det svåra samtalet – eller ”Du är bannad!”

Från whiteboard på Utvecklingsforumet på Prolog 2017

Den här texten baserar sig på material och diskussioner i samband med ett utvecklingsforum om ”det svåra samtalet” för lajvarrangörer, som hölls på Prolog 2017. Janusz Maxe och Eva Meunier arrangerade punkten, och de har även sammanfattat den här texten.

Hur gör man? – form, förberedelse och dokumentation

  • Öva på “vanliga samtal” i förväg
  • Ha en plan för hur man ska agera i olika situationer
  • Bestäm HUR samtalen ska ske: text, telefon, eller ansikte mot ansikte
  • Deltagarkontrakt och/eller värdegrundsdokument som stöd i samtal, ha något att “peka” på
  • Trygghetsvärdar med mandat, att agera “buffert” mellan arr och deltagare
  • Var transparent med vilka som är anmälda och reserver, så att de som är intresserade kan se om det finns någon deltagare de inte är bekväma med. Då kan de välja att antingen avstå från att delta eller kontakta arrangören som kan ta samtal i god tid innan
  • Bestäm form för samtal innan (i en krisplan)

 

  • Googla “konflikthantering” – det finns många bra verktyg
  • I förväg punkta ner vad samtalet ska handla om. Inte svar eller försvar utan områden. Ta med lista till möte.
  • Preppa “försvar” på egen hand. Tänk igenom!
  • Viktigt att inte låta den andra parten dra ut på samtalsprocessen oavsett form så att tid för beslut försvinner. Gäller även om konflikten är inom en arrangörsgrupp.
  • Om samtal ansikte mot ansikte: gemensam dokumentation som båda parter är överens om innan de skiljs åt.
  • Om utbränd/utmattad arrangör, låt trygghetsvärdar ta in synpunkter efteråt för att sedan förmedla till arr.
  • Byt av varandra i emotionella situationer så att man inte är ensam och kan vara professionell mot den andra parten.

Skriftligt:

  • Fördel – allt dokumenterat, argument kan smältas i lugn och ro och svar kan tänkas igenom noggrant.
  • Nackdel – text kan lätt misstolkas och riskerar att ge konflikt pga “avhumanisering”/opersonligt/avstånd

Muntligt:

  • Fördel – lättare att samtala, lättare att se människan för båda parter
  • Nackdel – man blir lättare känslopåverkad eller manipulerad av den andra, svårare med dokumentation.
  • Lätt att försäga sig och avslöja saker, som att arrangörsgruppen inte är enig, eller vem som t ex varnat arrangören för en viss deltagare.

Vilka samtal MÅSTE man ta?

  • Deltagare som måste avvisas (innan/under)
  • Under pågående lajv (Deltagare som är full på lajvet? Pågående shitstorm i sociala media?)
  • Allt som blir sämre om man väntar med att ta det. (Många samtal kan gå bra att skjuta upp)
  • Socialt ansvarstagande – stoppa en person som är en “missing stair” (“Missing stair” innebär alltså att personen har ett känt problematiskt beteende som omgivningen väljer att inte hantera utan bara undviker problemet istället, vilket utgör en risk för varje ny person som inte känner till det problematiska beteendet – här finns mer bakgrund om begreppet ”Missing stair” för den som vill veta mer.).

Situationen – Varför behövs samtalet?

Det är lätt att börja diskutera policyfrågor och handlingsplan utifrån en bild av en Ond Förövare, som en arrangör självklart vill banna, men i verkligheten är situationer ofta mer komplicerade och inte så svartvita. Det kan vara många olika slags situationer som tvingar fram ett svårt samtal. Här är några exempel:

  • Deltagare som är socialt knepig – uppfattas som obehaglig men gör inte direkt “fel”, avskräcker andra deltagare
  • Vision eller spelstil skiljer sig från arrangörernas önskemål
  • Deltagare som äter arrangörernas energi
  • Känd förövare/portad av kampanjledning och liknande

Blandade tips

Tänk på att många samtal kan undvikas helt och hållet, men ibland blir en konfrontation till slut oundviklig. Ha en plan klar även för samtal som du hoppas slippa.

Vissa frågor kan man som arrangör be att få skjuta upp: “Det går inte att ta det nu, det är för sent”. Kanske kan man ha ett uppföljande samtal senare om det behövs.

Var saklig – inte “Du är tråkig”, utan “Vi har inte samma spelstil”, “Vi kan inte ta höjd för dina önskemål att spela xyz på det här lajvet”

Många frågor är enklare att lösa innan lajvet, men jobbiga att hantera under lajvet.

En vanlig reaktion när en deltagare kommer och berättar att något har hänt, är att börja söka efter fakta eller utreda en situation.  “Har det verkligen hänt? Vad är det som har hänt?”.

MEN: Är det viktigt om “det verkligen har hänt”? Nej (inte alltid) – det är upplevelsen av vad som har hänt som räknas. Om någon känner sig otrygg är det inte relevant att diskutera om hen “har rätt” att känna så.

Fråga en deltagare som kommer med ett bekymmer “Vad behöver du?” En speedad arrangör kan börja försöka lösa saker som inte behöver lösas – behovet kanske bara var att tala om för arrangören vad som hänt och be att någon mer är uppmärksam på hur en situation utvecklar sig.

Villkorat deltagande – att “banna” en deltagare är inte alltid nödvändigt. Till exempel: “Du är välkommen, men vi vill inte att du spelar en beväpnad roll.” – eller: “Välkommen som menig soldat. Tyvärr finns ingen roll som högre befäl till dig.”

Bakgrund

Bakgrundsmaterialet till den här texten kommer från ett utvecklingsforum som hölls av Janusz Maxe och Eva Meunier på Prolog 2017.

Många av de ca 20 deltagarna hade erfarenhet av ämnet, antingen som lajvarrangörer eller som deltagare, eller både/och.

Varför valde vi att ta upp just det här ämnet?

Eva: Ibland tycker jag att det är helt orimligt hur höga krav som ställs på lajvarrangörer, som förväntas kunna leverera allt möjligt på en professionell nivå. Det gäller inte bara dasslogistik, anmälningssystem, roliga intriger, marknadsföring och projektledning utan arrangörer förväntas även kunna hantera riktigt tuffa samtal på ett nära nog yrkesmässigt sätt. Inte kränka, vara tydlig och inte väcka en shitstorm, men samtidigt vara sina ideal trogen och en god medmänniska och kamrat. Att hålla svåra samtal är ju…svårt. Det är det även för en erfaren lajvarrangör med utbildning i att hålla svåra samtal. Kan vi göra något för att hjälpa arrangörer att hålla bättre samtal och vara lite tryggare i hur man gör det?

Janusz: Vi ställer allt högre krav på våra arrangörer, men lajvmiljön tillhandahåller få råd och tips för något av det lurigaste som finns, att få “det svåra samtalet” att bli något konstruktivt och meningsfullt. Det blir lätt en konfrontation eller ett käbbel som inte leder någon vart och som skapar frustration för bägge parter. Därför kändes ämnet viktigt att börja arbeta med.

Hur skulle du vilja få beskedet om att du inte får delta på ett arrangemang?

I anslutning till att ämnet “Det svåra samtalet” togs upp, ställdes en fråga i några olika grupper på facebook.

Se nedan en avidentifierad sammanfattning av svaren, som ändå speglar hur diskussionen rört sig i lajv-Sverige.

Larp Men Unite International: Runt 10 svarande, med klar tonvikt på “man vill ju veta vad man gjort så man kan förändra sig”, men en uttalad förståelse för att det inte alltid är möjligt med hänsyn till uppgiftslämnarens anonymitet. Det påtalades hur jobbigt det skulle vara att inte alls veta vad man gjort.

Larp Women Unite International: Ett måttligt antal svarande med något olika perspektiv. Tonvikt på att acceptera arrangörernas besked, en önskan att förstå vad som är tokigt för att kunna förändra sig till det bättre, men respekt för att detaljer inte alltid kan ges.

Vi som lajvar: Mer splittrad bild, med både argument som “Man har rätt att få veta!”, “söka efter fakta” och “vill veta per telefon” alternativt “vill INTE veta per telefon”.

Utan att göra en mer grundlig sammanfattning av tråden är det lätt att konstatera att önskemålen är många och olika, och att det är en utmaning för alla lajvarrangörer att hantera svåra samtal på ett tillräckligt bra sätt.

Annonser

Vampyrlajv för den oinvigde

I ett vampyrlajv lajvar du karaktärerna i en den sortens TV-såpa där säsongerna rullar på utan ett planerat slut. Relationer, makt, rikedom och status är allt. Om du vill har du huggtänder; ibland dricker du mörkröd saft, angstandes över vilket monster du har blivit. Karaktärer kommer, föds, dör, återkommer. Förväxlingar sker, vänner hugger varandra i ryggen, viktiga samtal avlyssnas, alla blir ihop med alla och onda tvillingar saboterar. Ett begravet lik i första säsongen får enorma konsekvenser femte säsongen. Intriger återcyklas i lätt ommålad form. En såpa går inte att vinna. Det går bara att överleva till nästa säsong.

av Kari Hyll Fortsätt läsa Vampyrlajv för den oinvigde

System för lajvanmälan: lottning, casting, viktning…

envelope-1829488_1280

Som arrangör är det bättre att ha lyxproblem än jobbiga problem, och att ens platser på lajvet fylls inom några minuter från påsläpp är definitivt ett lyxproblem. Men ett lajv med begränsade platser, högt deltagartryck och först-till-kvarn-system för anmälan kan också orsaka rejält med stress, ångest och misspepp hos både arrangör och deltagare, samt potentiellt några ytterligare negativa effekter. Låt oss därför titta lite på alternativ för hur man kan hantera anmälningsförfarande till lajv med begränsade platser.

Fortsätt läsa System för lajvanmälan: lottning, casting, viktning…

Arrangörsteknikaliteter – ett helhetsgrepp på din lajvdesign

2013 höll Anna-Karin Linder och Carolina Dahlberg en föreläsning som filmades på lajvkonventet Prolog, om sin egen metod för lajvdesign, från vision, till att bestämma berättarstil, metatekniker och regler.

Blev det en pojke eller flicka?

Arrangörskolletivet Uttern, Bävern och Orangutangen har kommit till en del av arrangerandet som åtminstone er undertecknande Utter tycker är bland det roligaste. Att skriva rollerna. Man börjar med postitlappar och får efter några månader se livsödena gestaltas i kött och blod och svett och tårar och det är magiskt. Det går att skriva hyllmeter om rollskriverier, och vi har berört ämnet förr och lär göra det igen. Men idag vill jag blogga om en särskild aspekt av att skriva roller. Nämligen kön.

Gender-Balloons-636
Boy or girl or all and nothing of the above?

Till Last Will vill vi göra alla roller spelbara för alla kön, så långt det är möjligt. Därför känns det också viktigt att skriva rollerna könlösa. Det här kan man lösa ganska enkelt genom att skriva rollen i du-form. “Du är en person som gillar att framstå som bättre än alla andra.” Lätt och tydligt. Men, hur göra med andra som omnämns? Särskilt andra spelade karaktärer måste benämnas med ett könsneutralt pronomen, men jag tycker också det känns viktigt att inte specificera könet  på till exempel en partner om det inte verkligen behövs för berättelsen.

På svenska låter det här sig lyckligtvis göras ganska lätt med det nya och underbara pronomet hen. Det funkar också bra i böjningsformer som hens och henom. Jag gillar det skarpt, både för att texten flyter bättre än när man ska läsa hon/han vid varje pronomen och för att hen inte ens är binärt utan helt könsneutralt.

Men rollerna till Last Will ska skrivas på engelska. Och här hopar sig problemen. Det finns minst två olika Wikipediatabeller om olika engelska könsneutrala pronomen. Djungel. Vad göra. Jag rådfrågade FB, och blev tyvärr inte klokare för det. Få verkar gilla de nyuppfunna pronomena som ze, hir och herm. De flesta verkar tycka att they är bra, och själv gillar jag det också. Problemet uppstår nog framförallt för folk som inte har engelska som modersmål och/eller inte så stor vana att läsa they som singularis. Det blir förvirrande, man tror att they syftar på fler än en och undrar vilka de skulle vara. Och om ett pronomen hindrar läsningen och förståelsen av texten är det förstås inte ett bra ordval. Samtidigt vill jag inte köna våra roller.

 FB - a never-ending source of wisdom.
FB – a never-ending source of wisdom.

Vi har för närvarande bestämt oss för att prova använda they trots tveksamheter.  Förslag på hur vi bäst kan lösa dessa problem mottages tacksamt.

Olika typer av rolltillsättning och deras problematik.

Arrangörstrojkan har den stora glädjen att presentera ännu ett klokt gästbloggsinlägg, den här gången är det Siri Sandquist som tänker kring rolltillsättning.

För ett par år sedan var jag med och arrangerade ett litet kvällslajv som kallades Västerbrofallet och som var placerat i Understockholms-världen. Lajvet var skrivet för 5-10 personer och föddes av en idé jag och två andra deltagare på Den flytande marknaden fick. Målet var att vi skulle få leka mer i den världen. Och vi valde att hålla det tyst och bara bjuda in personer som antingen arrangerat Den flytande marknaden eller som vi personligen kände. Så här efteråt kan jag känna att detta inte nödvändigtvis var ett genomtänkt beslut. Lajvet blev väldigt exkluderande, och en del av en elitistisk kultur jag i vanliga fall strängt motsätter mig. Resonemanget gick att det var så få platser, och att vi arrangörer i mångt och mycket gjorde det för att få återvända till en lajv-värld vi tyckte om och roller vi ville utveckla. Pretentionerna var låga, mer av ett sätt att leka ihop en kväll än ett lajv med ett syfte eller en agenda. Hade jag gjort det idag hade jag nog ändå valt att vara öppnare med det, låta alla som ville anmäla sig till de få begränsade platser vi hade. Oddsen är att samma personer hade kommit på lajvet ändå, men vi hade åtminstone öppnat för möjligheten för andra att deltaga.

Idag tillsätts platser på lajv genom flera olika metoder, dessa är oftast beroende på arrangemangens storlek och huruvida rollerna är färdigskrivna eller skapas av deltagarna själva, ibland genom workshops, ibland genom att de skrivs och skickas in till arrangörerna. Castade lajv kan lätt ge ett intryck av att deltagarnas relation till arrangörerna påverkar vilka som castas och en osäkerhet på om det är egna meriter som gör att en släpps in i en tätt knuten cirkel lajvare. Generellt har alla dessa typer av rolltillsättning problem med inkludering, nedan ser ni min subjektiva kurva.

En subjektiv graf över graden av öppenhet i olika rollsättningstekniker.
En subjektiv graf över graden av öppenhet i olika rollsättningstekniker.

Öppen tillsättning: Alla platser tillsätts efter först-till-kvarn principen, rollerna skrivs av deltagarna själva eller skapas genom workshoppande. Detta är den typ av rolltillsättning som var vanligast back-in-ancient-time när jag började lajva, men som fortfarande praktiseras inom flera olika genres.

Fri tillsättning med castade nyckelroller: Först till kvarn-principen gäller och deltagarna skriver sina egna roller, men historiebärande roller som är viktiga för historien castas av arrangörerna. Detta är idag det absolut vanligaste sättet att skapa och tillsätta roller, och har fördelen att arrangörerna kan behålla kontrollen över lajvets utveckling, och känna sig säkra på att nyckelscener sker så som de vill.

Öppen casting: Rollerna är färdigskrivna av arrangörerna och först till kvarn-principen gäller vid tillsättning. Hänsyn tas till deltagarnas önskningar i så stor mån som möjligt. Vanligare för mindre arrangemang av praktiska orsaker, som arrangör blir det oöverskådligt att skriva hur många roller som helst. Färdigskrivna roller ger dock större makt från arrangörernas sida vad gäller att styra intrigspel och ton på lajvet.

Delvis öppen casting: Rollerna är skrivna av arrangörerna, nyckelroller tillsätts av särskilt tillfrågade lajvare och resten av rollerna delas ut efter först till kvarn-principen.

Sluten casting: En relativt ovanlig rolltillsättningsform som började bli vanligare på senare år är att i princip alla roller tillsätts av arrangörerna som bjuder in ett litet antal deltagare, som de ofta känner sedan innan, och ger dem roller baserat på egen erfarenhet om deras lajvstil.

Förhoppningsvis är det inte så här jobbigt att få en roll till lajvet du vill gå på.
Förhoppningsvis är det inte så här jobbigt att få en roll till lajvet du vill gå på.

Kortfattat kan sägas att så fort ett arrangemang har ett begränsat antal platser blir det per definition exkluderande, alla kan ju helt enkelt inte få vara med då det finns en övre gräns för antal deltagare.

Rolltillsättningsmetoden speglar detta genom att öppen rolltillsättning med av deltagarna skrivna karaktärer är mycket vanligare på stora arrangemang, medan mindre arrangemang oftare har färdigskrivna roller. Det är tillsättandet av dessa färdigskrivna roller och även castade nyckelroller som lätt blir exkluderande. Att tillsätta roller med först-till-kvarn-principen är på pappret mest inkluderande, men det är bara sant om arrangörerna bemödat sig om att låta informationen om arrangemanget gå ut till så många som möjligt, annars blir följden att de som inte känner arrangörerna personligen inte ens vet om att arrangemanget existerar.  Dessutom kan det bliu svårare för arrngörerna att styra spelet åt de håll de önskar ifall rollerna är skrivna av deltagarna själva, och  kopplingar mellan olika roller intrigmässigt blir ofta mer generella. Tillsättande av nyckelroller är också knepigt eftersom det om arrangörerna inte är väldigt noga med att designa lajvet runt dessa roller lätt blir ett lajv för nyckelrollerna med ett flertal statister runt om. Ifall där lajv har färdigskrivna roller kommer en inte ifrån att de måste castas på något vis. Det kan dock leda till att arrangörer automatiskt ger intressanta roller till personer de känner personligen eftersom det är lättare att veta vad dessa individer vill få ut av ett lajv, och vad de kan tillföra dramaturgiskt. Detta blir ännu tydligare när nyckelroller castas separat. Möjligheten att få vissa roller baseras då på att en som lajvare har ett visst rykte eller känner arrangörerna personligen. Den absolut mest exkluderande formen av rolltillsättning är sluten casting, det vi använde oss av till Västerbrofallet. Denna typ av rolltillsättning används oftast till mindre arrangemang som ofta har svårare moraliska eller etiska frågor som tema. Detta ger arrangörerna tryggheten i att veta att lajvarna kommer fullfölja lajvet enligt visionen, och att risken för att personers offgränser kränks minskas då de ofta rör sig om deltagare som känner varandra sedan innan. Problemet bör vara uppenbart dock. Det blir lätt exkluderande och intressanta lajv-koncept blir reserverade för en liten skara lajvare.

Oavsett vilken typ av rolltillsättning en väljer att använda sig av som arrangör, är det viktigt att en är tydlig med att motivera varför den metoden valts, och att väga nackdelar och fördelar mot varandra på ett reflekterat vis. Enligt mig är det viktigt att arrangörer har tänkt igenom och kan motivera varför de valt en viss form av rollskapande och rolltillsättning.

Vem är du, vem är jag, levande charader…

Själva grundpremissen för lajv är att vi tar på oss en roll och agerar ut den inom ramen för en bestämd fiktion. Roll och fiktion, alltså. Detta blogginlägg kommer innehålla lite tankar kring hur man skapar roller. Fiktion får vi ta en annan gång.

En roll kommer alltid att vara en spelares tolkning av den information hen har innan lajvet om vem hen ska spela. Denna information kan komma helt och hållet från arrangören, eller helt och hållet från deltagaren, eller arbetas fram tillsammans.

Arrangörsskriven roll

Ibland skapar arrangörerna alla roller till lajvet och skickar ut en färdig roll-text till sina deltagagare. Det här sättet att göra roller har mång fördelar, och vissa nackdelar. En klar fördel är att arrangörerna har överblick över lajvet och genom att skriva rollerna kan koppla ihop dem med varandra och med världen. Det här möjliggör en tätare relationsväv och att arrangörerna kan integrera lajvets tema och stämning i rolltexterna. Det här lämpar sig oftast för mindre lajv, helt enkelt på grund av arbetsbördan.

Nackdelarna kan dels vara att det kan bli mycket text att ta in för deltagaren, dels bygger det på att arrangören lyckas förmedla sin tanke om rollen till deltagaren via text.

Till Nästa Station: Kymlinge, som är ett fyratimmars blackbox-lajv, har vi helt skrivna roller och låter deltagarna fylla ut sina relationer genom workshops. Rollen består av en text på max en halv A4, oftast mindre, som kort berättar rollens bakgrundshistoria och om en viktig relation till en annan roll som också är med på lajvet. Därutöver finns en stämningstext – en dikt, en novell eller ett stycke ur en roman – för att förmedla en stämning vi vill sätta i rollen. De här rollerna brukar fungera väldigt väldigt bra i spel.

Deltagarskriven roll

På vissa, särskilt större, arrangemang har arrangörerna varken tid eller lust att skapa hundratals roller. De lämnar istället över ansvaret till deltagarna och ägnar sig kanske åt att styra på grupp-nivå eller åt att hjälpa till med kontakter mellan olika roller. Det här funkar särdeles bra om man har en bra grupp att bygga rollen med. En risk är emellertid att det blir en himla massa text om rollens bakgrund; vad ens föräldrar och syskon – som inte alls är med på lajvet – hette och hur man vuxit upp och vadför husdjur man hade och en annan hel massa information som handlar om varifrån rollen kommit istället för vem den är. När det viktiga är att fundera ut hur den ser på världen,  hur den reagerar och vad som driver den. För det är det som man kommer spela på. Som arrangör kan man ge tips och råd till rollskrivandet även om spelarna har ganska fria händer. Till exempel sånthär kan vara bra att fokusera på:

Vad hoppas din roll på?

Vad är din roll rädd för?

Vad gör din roll glad?

Vad vill du helst göra och uppleva på lajvet?

Något du helst inte vill göra och uppleva på lajvet?

Drömscen under lajvet?

Hurpass drivande eller utsatt vill du att rollen ska vara?

Hur stora risker kan du tänka dig att utsätta rollen för?

Till Understockholm: Den Flytande Marknaden lät vi deltagarna skapa både mythos, grupper och roller med stor grad av egen frihet (under ansvar). Vi skickade ut rekommenderade workshopspaket och hade förträffar med relationskapande men hade över lag ganska liten kontroll på vad deltagarna kokade ihop. Vi hjälpte till att knyta kontakter mellan grupperna och hade sista ordet i vad som passade in på lajvet. Det här resulterade i en enorm kreativitet; att låta över hundra personer vara med och skapa lajvet på detta sätt byggde en långt mer komplex och fantastisk värld än tre arrangörer kunde ha åstakommit på egen hand. Men det gjorde också att vi inte helt lyckades kommunicera vår vision med lajvet.

mask11 mask10

Rollen som en mask mellan spelaren och scenariot…

b

b

b

b

b

Workshoppad roll

Skapas oftast just innan lajvet av deltagaren genom övningar och info från arrangören. Det kan röra sig om att utgå från fotografier eller stämningsord, att genom olika övningar som till exempel  genom heta-stolen-frågor eller minnes-scener skapa sig en känsla för rolen. Relationerna kan till exempel byggas genom att man drar lappar med relationsinnehåll och vem man ska ha relationen med, eller genom att kasta ett nystan inom gruppen och låta varje tråd representera en relation. Här finns några exempel på bra workshops för att skapa roll och grupp: http://workshophandbook.wordpress.com/category/charactergroup-creation/

Till Debt and Deliverance, som är ett annat av våra fyratimmars blackbox-lajv, använde vi oss i första uppsättningen av mycket lite text och mycket workshop. Deltagarna fick själva välja ord och fotografi att inspirera dem och relationerna lottades fram. Personligen tyckte jag det här var ett läskigt upplägg, att lämna ifrån sig så mycket makt till en deltagare och lita på att man lyckats förmedla vad man vill att den ska göra på ens lajv. Till nästa uppsättning hade vi förskrivna relationer, men jag vet inte om det påvkerkade lajvet till det bättre.

Varför välja…

när det går lika bra att blanda alltihopa. Till Drakens spår gav vi deltagarna ett mycket enkelt rollskelett med ett tema och tre sanningar som de fick skriva sina egna roller utifrån. Skelettet arbetade med lager, vilket ofta ger en intressant roll. Här är ett exempel:

Tema: Längtaren

Sanning 1 (något jag säger till andra): Jag har hittat mitt hem

Sanning 2 (något jag säger mig själv): Jag vill höra till

Sanning 3 (något jag inte vill erkänna ens för mig själv): Jag är rädd att inte passa in

Och även om arrangörerna inte erbjuder någon rollskaparworkshop kan man med fördel göra det själv i sin lajvgrupp. Lätt och roligt!