Arbetsfördelning i din arrangörsgrupp

eller “vem skulle ta det där, egentligen?”

eller “It takes two to tango but a village to make a larp.”

Så, du ska påbörja arrangerandet av ditt lajv. Din vision är klar (typ) och tavlan på Pinterest av full av inspirationsbilder. Kanske är också hemsidan färdig.

Nu kommer biten som många arrangörer inte tänker på. Att allt behöver göras typ samtidigt. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg så är en lajvarrangör inte en övernaturlig varelse som kan vara överallt samtidigt. En lajvarrangör är en människa med en väldigt bra idé som nu ska förverkligas. Men det där med förverkligande är knepigt, för vet någon annan hur det ska göras lika bra som du? Förstår någon annan detaljerna som du kommit på? Kan någon annan planera maten lika bra som du?

Det korta svaret? JA. Det här blogginlägget kommer att föreslå några överordnade principer och ett antal konkreta checklistor till ert första arrangörsmöte.

Fortsätt läsa Arbetsfördelning i din arrangörsgrupp

5 tips för effektiva arrangörsgrupper

Här är några av tips som kan göra det enklare att komma igång med ett projekt och bli en effektiv arrangörsgrupp!

  1. Kom överens om spelregler.
    Vem kan, vill och orkar hur mycket? Spelregler som är öppna och accepterade av gruppen kommer att göra det lättare för er att hitta samspelet i gruppen.
    Tips på spelregler.
  2. Använd verktyg för samarbete
    Några exempel på verktyg:
    Google Drive/Docs (tutorial) – dela dokument och foldrar
    Skype – distansmöten. Skype ger möjlighet till skärmdelning så att du kan visa andra vad du skriver på din skärm, till exempel
    Doodle, ett verktyg för att hitta tider när alla i gruppen kan sestrello
    Chatverktyg – det finns många! Användbart både för roligt struntprat och för att göra gruppen uppmärksam på akut och viktig information.
    Trello – visuell planering och arbetsfördelning
  3. Visualisera arbetsuppgifter och vem som gör vad. vaxdukskanban
    Märk uppgifterna som kommande, pågående och färdiga.  Trello är ett favoritverktyg, tillsammans med vanliga hederliga postits på t ex en gammal vaxduk, när internet inte finns tillhands och många personer ska involveras.
  4. Baklängesplanera
    Utgå från när något måste vara färdigt och räkna baklänges för att veta när andra saker måste vara färdiga eller behöver påbörjas. Då blir det tydligt redan från början vilka förutsättningar gruppen har för att nå målet. Är vårt mål alldeles orimligt? Eller går det, om vi bara börjar i tid? Vad måste göras tidigt och vad kan vänta till senare? Är det någon person som kommer att bli flaskhals och bromsa de andra?
    Här är ett exempel.
  5. Lär känna varandra bättre
    Lägg tid på att skratta och tramsa tillsammans. Lär känna varandra på ett personligt sätt. En grupp där medlemmarna bryr sig om varandra på riktigt och litar på varandra presterar bättre. Till exempel kan man använda kortspelet Icebreaker som ett roligt sätt att lära känna nya sidor hos varandra.

(Eva Meunier har skrivit tipsen som både baserar sig på erfarenheterna från lajvet Ulvprovet (Krigshjärta 7.4) och från andra projekt.)

Tips på spelregler

Att komma överens om spelregler för hur man jobbar redan när man startar har besparat mig många problem och konflikter. Här är exempel på spelregler som jag tycker är bra.  (Exemplet är framtaget av Eva Meunier).

  • Gör enkla saker direkt för att slippa lägga energi på tjat.
  • Tala om ifall ni inte orkar/hinner. Ibland orkar man mer, ibland mindre. Det är viktigt att övriga i gruppen får chansen att stötta så att målet inte påverkas.
  • Börja och sluta möten i tid. Båda tidpunkterna är lika viktiga. Dokumentera enkelt, framförallt vem som ska göra vad till när och viktiga principbeslut.
  • Transparens. Alla ska ha tillgång till information om vilka aktiviteter som på går, vem som gör dem och när de ska vara klara. OK att bereda frågor i mindre grupp men övriga ska tas med på tåget sedan.
  • Det är OK att arbetsbelastningen i gruppen är olika. Någon kanske har mer tid eller ork än någon annan. Om det är så, se till att gruppen vet vem som man kan förvänta sig vad av.

Baklängesplanering – ett exempel

I en baklängesplanering börjar man vid lajvtillfället och räknar bakåt. ”När måste områdesdepositionen vara inne?””När måste deltagarna har fått sina intriger?” etc.

Här är ett exempel på en baklängesplanering för ett helglajv. Exemplet är gjort av Eva Meunier och Susanne Vejdemo.

T=0: Lajvet!
T-1 vecka: Meny, körschema för logistik, detaljschema för när vad händer, klara.
T-4 veckor: Deposition för lokalen ska betalas: alla pengar från deltagare måste vara inne. Personliga intriger skickas ut.
T-5 veckor: Sista betalningsdag.
T-6 veckor: Sista anmälningsdag
T-12 veckor: Lajvet launchar! Reklam på facebook, twitter, lajvkalendarium.
T-13 veckor: Alla hemsidestexterna klara för korrläsning.
T-16 veckor: Andra arrmötet.
T-18 veckor: Första arrmötet.
För lite tid? För mycket tid? Olika arrgrupper gillar att ha olika mycket luft i sitt schema. I vilket fall så är det bra att räkna baklänges. Då upptäcker man lättare om arrangemangets planering är alldeles orimlig.

Photo-shoot

Med hjälp av modeller, fotografer och stora mängder lånad utrustning fick vi ihop galet många galet bra bilder.
Med hjälp av modeller, fotografer och stora mängder lånad utrustning fick vi ihop galet många galet bra bilder.

Vad vi gjorde
Arrangörsgruppen inledde året med att samla ett gäng fantastiska människor och en massa rekvisita för att ta ett gäng (det blev ca 1000st) bilder till vårt kommande arrangemang Last Will. Vi tre i arrangörsgruppen började med att käka lunch ihop och prata lite om dagens plan. Sedan mötte vi upp våra två fotografer Staffan och Niclas, samt My som hjälpte till som sminkös och modell. Tillsammans preppade vi den danslokal vi lånat av Studiefrämjandet till att bli en tillfällig fotostudio med sminkhörna, rekvisitaställ och fikabord. En timma senare kom våra modeller med ytterligare rekvisita och sig själva till låns. Baserat på vilka modeller som behövde gå lite tidigare samt vilka bilder som behövde mer eller mindre smink och fejkblod så gjorde vi en scen-ordning och började sminka, preppa och fota som på löpande band. Alla scener blev klara på minde än 5 timmar. Jag var sjukt  imponerad av hur duktiga, tålmodiga och peppiga alla var!

Varför vi ville göra detta
Vårt arrangemang Last Will kommer att vara satt i en möjlig, inte alltför avlägsen men mycket dyster framtid. Känslan och stämningen i lajvet är väldigt viktig för att detta ska bli ett lyckat arrangemang, därför har det för oss känts väldigt viktigt att försöka förmedla dessa till våra deltagare. Den visuella visionen är starkt länkad till den känsla och stämning vi vill frammana. Men om vi bara skulle googla fram bilder på kläder och stilar som vi tycker skulle passa så är risken stor att det ändå skulle ge väldigt stort utrymme för tolkning. För ett lyckat lajv är det viktigt att alla strävar åt samma mål, arrangörer som deltagare. Med tydliga riktlinjer så ges möjlighet för alla att bidra till helheten. (Läs mer om visuella visoner i ett tidigare blogginlägg).

Arrangemang som är satta i en tid som inte redan passerat har svårare att hjälpa sina deltagare att hitta/göra rätt. Är det t.ex. ett vikingalajv så finns det en uppsjö av material för deltagarna att gräva i och arrangörerna att referera till. I andra fall kanske man har en film eller bok som stark inspiration till sitt arrangemang och då kan det också vara lätt att ge tydliga riktlinjer till sina deltagare. Men i vårt fall har vi inget att referera till, och för att undvika att några kommer på lajvet inspirerade av Mad Max och andra av Gattaca så kände vi oss starkt motiverade att lägga arbete på att förmedla just den unika stil och stämning vi är ute efter.

Modeller och fotografer arbetar med en stämningsscen.
Modeller och fotografer arbetar med en stämningsscen.

Hur vi planerade det
Till vårt lajv kommer vi att ha skrivna roller och alla rollerna kommer att ha en arbetsuppgift att utföra under lajvets gång. En del av de scener vi tog bilder på har som huvudsyfte att sätta stämning till den arbetsuppgiften och visa på hur en roll som har det arbetet kan vara klädd. De bilderna är lite mer konkreta och kommer troligtvis att användas främst i samband med texter som pratar om det arbetet eller de rollerna.Andra scener är mer till för att beskriva hur något förhåller sig i denna tid och plats och är lite mer abstrakta och ytterligare några är mer ikoniska och sätter stämningen mer än de visar på något som faktiskt kommer förekomma på lajvet.

Vi planerade 11 scener som vi ville fota och varje scen fotades i lite olika versioner för att se till att vi skulle få något som funkade. Medan en scen fotades så preppade vi inför nästa med smink, kläder och rekvisita. Vi gav fotografer och modeller en kort brief om vad det var vi var ute efter när en ny scen startades och oftast höll en av oss ett öga på hur det gick, men i övrigt lämnade vi stor frihet till fotografer och modeller att prova sig fram till något som funkade.

Nöjd arrangör håller ordning på modellerna med järnhand.
Nöjd arrangör håller ordning på modellerna med järnhand.

Lajvare är awesome!
Att vi alls kunde göra allt detta var helt och hållet tack vare fantastiska vänner och bekanta som ställde upp och hjälpte till utan annan betalning än fika, kramar och vår tacksamhet. Lajvsverige går runt och utvecklas tack vare alla helt awesome människor som finns inom hobbyn. Får arrangörsgruppen vill vi ropa ut ett stort tack till alla som kom och hjälpte oss med detta, resultatet ser ut att kunna bli enastående!

Ögonblicksbild i juletid

Här kommer ett litet snitt ur den kakan som är vårt arrangerande, vad händer just nu:

Vi försöker sätta ett datum som passar för att träffa representant för Studiefrämjandet, så att vi kan prata om olika möjligheter och vägar för att få stöd (pengar eller annat) till vårt arrangerande av Last Will i sommar. Kanske blir det också en studiecirkel av vårt lajvarrangerande – det behövs tre personer för att det ska kunna räknas som en cirkel = voilá.

Vi har en lokal vi vill använda och ett datum då den går att hyra. Nu ska vi bara besluta om kostnaden funkar med vår budget, och om den inte gör det – kan vi ändra i budgeten eller måste vi leta ny lokal?

Vi planerar inför vårt photoshoot som är planerat till strax efter nyår. Lokal, utrustning, modeller, smink, kläder, rekvisita… det är en del som behöver klaffa. Dessutom är det bra att ha en halvtydlig plan för vilka bilder man vill ta, fotograferingar brukar ta lååång tid även om de flyter på och är effektiva.

Till fotograferingen vore det bra om vi hade vissa tydliga rekvisita färdiga… så de måste hittas, beställas, utvärderas och säkert modifieras. Hittils är de hittade och beställda och vi hoppas tomten ser till att vi får dem innan jul så vi hinner fixa och utvärdera dem innan fotograferingen.

Två hemsidor är på gång. En till lajvet såklart, det är till denna vi fotograferar. Den andra är till föreningen. Det kan vara väldigt praktiskt att ha en snygg men inte så ymnig hemsida som man kan hänvisa till i alla officiella ärenden; när man pratar med t.ex. företag om att få hyra deras lokal eller fonder om att få ta del av deras pengar så kan man hänvisa dem till hemsidan där de kan se föreningens ”meritlista”.

Till hemsidan har det börjat producerats texter, och snart är vi inne i en produktionsfas där det gäller att få ner alla bra tankar på ett enkelt och tillgängligt sätt för presumptiva deltagare att läsa och ta till sig. Visionstext och lite om lajvets bakgrund är i dag mer eller mindre färdiga.

Och till sist så är det ju bloggen!

Vi har några gästbloggare på ingång med rejäla och fantastiskt intressanta inlägg – en hel serie faktiskt! Först ut är Anna Westerling som skriver om olika sätt att få in pengar till sitt projekt. Det blir totalt tre delar om detta intressanta ämne, den första kommer dan före dan föredopparedan, den 22:a december. Så ni kommer ha tillgång till rejält med matnyttig läsning under julledigheten att läsa framför brasan, med en kopp glögg och lussekatt som tilltugg (hoppas vi, men i avsaknad av brasa, glögg och katt går annan mysig ställning också an). Glad advent på er.

Image
Vid den här brasan planerar Anonym Bäver att fira jul. Med tossor och god bok. Och te och skinkmacka.

Och ungen ska heta?

Att döpa sitt lajv är inte alltid så lätt som man kan tro. En gång i tiden kunde man bara sätta ihop två häftiga ord för att namnge sitt fantasylajv… Mörker + ögon = Ögon i mörkret, Natt + silver = Silvernatt, Dolk + blod = Blodsdolken! Och det bästa var att ingen förväntade sig varken blodsdolkar eller månsken på de där lajven, alla visste att det bara var ett coolt namn. Men så kom 2000-talet och heeelt plötsligt måste namnet ha någon slags… Relevans. Poäng.

Alltså. Första kriteriet för ett bra namn på ditt lajv är att det ska säga – lagom mycket – om lajvet. Genom namnet ska man få en känsla för vad det är för slags tema på lajvet utan att namnet blir för beskrivande av själva handlingen, för då kan det skapa onödiga ramar som spelarna känner att de bör hålla sig inom (om inte lajvet har en spårvagnsintrig eller tillomed ett manus så klart, då är det kanske bara bra). Att utgå från själva huvudpoängen eller temat med lajvet och utifrån det bli poetisk är nog min metod, men det finns säkert många.

Andra saker att tänka på är t.ex. att namnet bör vara lätt att uttala (eller åtminstone inte skitsvårt), inte för långt (tänk isåfall på hur det kommer se ut som förkortning, för då kommer folk börja använda den istället, oavsett vad du tycker om det) Och om lajvet kanske kommer omnämns i internationella sammanhang, finns det risk att det låter märkligt, har det en massa å-ä- och ö, eller är det kanske lika bra att döpa det på engelska redan från början?

När vi skulle döpa vårt kommande arrangemang så använde vi oss av arrangörers viktigaste verktyg; post-its! Det är något med post-its snabbhet som liksom hjälper en att tänka fritt och brett. Man kan skriva vilken fånighet som helst på en post-it eftersom man inte tänker sig att den någonsin kommer läsas av utomstående eller sparas. Man plockar ner den mentala barriären som prestationskrav alltid ställer på oss och det där som lät fånigt i ens huvud kanske blir värsta bra idén!

postits
Ja ja… ”Debt” är felstavat, det är en del av charmen

Alla tre fick en egen hög med post-its och under en lagom lång stund skrev vi ner alla namnförslag som dök upp i huvudet och satte fast dem på bordet mellan oss. Sen stod vi och strök våra imaginära skägg en stund medan vi satte stjärnor på de lappar vi gillade och kommenterade ibland hur vi tänkt med något eller varför vi tyckte som vi tyckte. Tillslut hade vi sållat bort de som vi inte gillade och vi hade två lappar med tre stjärnor vardera, ett för vårt minilajv och ett för det stora lajvet nästa år.

Ett tips är att sen gå och ”idissla” namnen ett tag innan man går ut med dem till allmänheten. Något som låter asfräckt en sen kväll efter några glas rosé kanske framstår som idiotiskt när morgonens bleka ljus träffar det.

Vårt minilajv kommer heta Debt and Deliverance. Det är ett namn som står för balansgången mellan hopp och förtvivlan som scenariot kommer kretsa kring, där skillnaden mellan skuldfällan och friheten är enorm och ändå aldrig långt ifrån varandra. Dessutom är det klatschigt med allitterationer! Det låter också lite som titeln på ett tv-program i stil med Lyxfällan, eller hur? Vilket var precis det vi var ute efter 🙂

Vårt stora lajv har döpts till Last Will. Scenariot utspelar sig i en tid då människor erbjuds att ”frivilligt” skriva under papper som begränsar eller helt fråntar dem deras fria vilja i utbyte mot säkerhet, mat och husrum. Avtalet blir deras sista handling som fria men också något som kan komma att påverka demokratin i stort, därav kopplingen till ett testamente – vad vi lämnar efter oss till nästa generation.

Middag och mini-lajvs design

Jag vill bara börja med att påpeka att om man gör det med rätt personer, så kan lajv-arrangerande vara ett helt underbart sätt att umgås med bra vänner. Man ser till att ses regelbundet, man pratar om sånt man tycker är intressant och man får utlopp för kreativitet och idéer. Fler borde ägna sig åt det!

Hur som helst så var det denna gång en fredagkväll med middag, vin och dags att dyka djupare in i våra tankar om ett mindre scenario satt i samma värld och fiktion som det större lajv vi planerar. Idéen att skriva ett sådant parallelt med vårt större arrangemang verkar ha uppstått i flera hjärnor samtidigt, så det måste ju onekligen vara en bra idé. Vi tänker oss att ett mindre scenario kan användas på flera sätt. Dels är det ett bra sätt att sprida ordet om vad vi planerar och skapa förtroende för oss som arrangörer. Det är också ett format som gör det lättare att spela flera gånger och även gör det lätt för andra arrangörer att sätta upp. Allt detta är positivt för oss eftersom vi tycker att det underliggande temat för både det mindre och större arrangemanget är väldigt viktigt och värt att diskutera; i vårt fall slaveri.

Med hjälp av Post-its och god mat lyckades vi komma på bra namn till både vårt större och mindre arrangemang, hurra!
Med hjälp av Post-its och god mat lyckades vi komma på bra namn till både vårt större och mindre arrangemang, hurra!

Här är några bra frågor att diskutera utifrån när ni börjar designa erat eget mini-lajv/scenario:
* Vad är temat?
* Vad vill vi att spelarna ska uppleva?
* Hur tror vi att vi kan framkalla den upplevelsen?
* Vad är settingen?
* Hur får vi spelarna att utveckla meningsfulla relationer till varandra?
* Hur många spelare borde det minst/max vara för att lyckas med ovanstående?
* Finns det några tekniker eller knep vi kan använda oss av för att driva på spelet?
* Passar det bäst med färdigskrivna roller och relationer till detta scenario, eller kan det bli intressantare om rollerna skapas på plats i samarbete mellan spelare och arangörer? (till minilajv är det ovanligt att spelarna skriver sina egna roller i förväg som annars är vanligt, men visst är det möjligt även här)
* Hur lång tid ska själva lajvet vara och hur lång tid ska man schemalägga för hela arrangemanget, med inledande workshops och eftersnack?
* Kräver detta scenario något speciellt i form av lokal, teknik eller rekvisita?
* Hur ska scenariot börja och avslutas?
* Vad för sorts workshops och övningar skulle kunna hjälpa och förbereda spelarna på ett bra sätt?

I vårt fall blir svaren såhär:
Temat för vårt scenario är modernt slaveri. För att diskutera det har vi satt scenariot i en möjlig, ganska snar framtid där en stor del av befolkningen föds in i ekonomisk skuld. Det stora lavjet utspelar sig i en tid där systemet är i full gång, medan minilajvet blir i tiden innan, precis i början av utvecklingen till slaveriet. Vi vill pressa spelarna in i utsatta situationer där deras roller på kort tid får sina öden bestämda, ofta till följd av andra eller sin egens rolls prestationer men ibland också av ren slump och otur.
Settingen är en lagtävling på TV där deltagarna tävlar i olika grenar, dock utspelar sig själva lajvet bara i de scener som sker mellan tävlingsmomenten och spelarna får själva bestämma detaljerna kring hur det gick när det egna laget vann/förlorade. Vinnarna i tävlingen får sina skulder avskrivna, förlorarna får ta över vinnarnas skulder men får också erbjudanden från de sponsrande företagen att skriva livstidskontrakt och jobba av sina skulder.
TV settingen ger oss möjlighet att baka in meta-tekniker till att bli en naturlig del av spelet med bl.a tidshopp och scenbyte. För att öka på den obehagliga känslan har vi tänkt använda oss av ljudeffekter så som applåder, bu-anden och andra publik-ljud.
Uppdelningen i lag skapar genast vi/dem relationer och de prestationer eller misslyckanden som rollerna går igenom under tävlingarna bygger ansträngda relationer inom lagen. “Direkt efter matchen”-intervjuer gör det lätt för oss arrangörer att rikta rampljus och pusha spelare.
Vi har tänkt ut en avslutningscen som både funkar som en reflektion av upplevelsen med lite besk eftersmak, men samtidigt blir en avrollningsövning.
Vi tänker att rollerna skapas på plats genom övningar innan lajvet. Vi kommer också att skriva alla texter och instruktioner till lajvet på engelska för att lättare kunna sätta upp det utanför Sverige.

Vår plan är nu att skriva scenariot så att vi kan sätta upp det med till exempel Lajvfabriken, på Prolog och kanske rentav på Grenselandet i Norge.

Hoppas ni kommer och lajvar med oss när det är dags!

Om anonyma djur och kommunikation.

Ett arrangörskolletkiv behöver ha ett catchy namn. På terminens första möte hände det sig att denna arrangörsgrupp hittade sitt namn, och det tack vare teknikens under och googles outgrundliga vishet. Möt sålunda arrangörskollektivet Uttern, Bävern och Orangutangen. Hej.

Det föll sig nämligen att vi satt och redigerade en tidsplan – helt klart en brahagrej för arrangemang – i förut prisade google docs då nedanstående information om vilka det var som redigerade kom upp:

Tre identiteter; Anonymous Beaver, Anonymous Otter och Anonymous Orangutang. Vem som var vem var liksom givet. Så det är tydligen vi.
Tre identiteter; Anonymous Beaver, Anonymous Otter och Anonymous Orangutang. Vem som var vem var liksom givet. Så det är tydligen vi.

Att sätta upp en tidsplan gör att en massa andra saker kommer upp. Till exempel det här med hemsida, vilket föranledde en bra diskussion om kommunikationsstrategi för lajvet. Det finns så många kanaler att välja på, utom hemsida och så givetvis en mailadress kan man ha ett forum, en FB-sida, eller grupp, eller ett event, och så dessa eviga google docs. Visa av erfarenhet vet vi numera att mer kanaler inte alls alltid är bättre. I arrangemanget UnderStockholm körde vi på epost, hemsida, wiki, FB-grupp och småningom ett FB-event, och därtill google docs, där somlig info också låg i dokument på FB-gruppen (men inte i eventet) – och här någonstans inser den kloke läsaren att det kan bli lite svåröverskådligt. Så, hur ska man göra? De olika medierna har sina olika fördelar och nackdelar och användningsområden. Låt oss spalta upp lite:

En hemsida är ett mycket bra ställe att samla information på och hänvisa till. Informationen finns kvar (förutsatt att inget kraschar) och det går att föra till ny information efter hand. Man kan använda den till att dela sin estetiska vision med hjälp av layout och bilder. Det gäller att klura lite på upplägget på hemsidan så att det går lätt och logiskt att surfa sig fram till den info man vill ha. Däremot är en hemsida inte interaktiv utan ganska mycket programmeringsjobb. Den ger alltså oftast möjlighet till envägskommunikation, från arrangörer till läsare (vilket i och för sig kan vara något bra). En hemsida ska vi skaffa och numera står det med på vår tidsplan när den ska lanseras. Ni lär bli varse!

Epost måste man såklart ha. Här finns information kvar och är sökbar, men inte transparent; dvs andra deltagare får inte automatiskt del av den informationen som skrivs här. Bra, och kanske också lite dåligt.

Facebook är bra för att det är där folk ändå är, inga andra registreringar och inloggningar krävs. Det är däremot dåligt för att man kan försvinna i det allmänna bruset, och även inne på en viss FB-sida försvinner information neråt i feeden. Det är alltså lämpligt för korta meddelanden som kan länka vidare till information, till exempel att berätta att en hemsida är uppdaterad eller att det är hög tid att anmäla sig. Det är också bra till kommunikation mellan arrangörer och deltagare och deltagare emellan. Det är transparent och alla kan se vilka tidigare diskussioner som förts, förutsatt att man scrollar ner i feeden. Det går också att dela bilder och dokument. Ska man då ha ett event eller en grupp eller en sida? En sida valde vi bort ganska fort, den har sämre möjligheten till interaktion och vi ska ju ändå ha en riktig hemsida. En grupp är bra för att den är lätt att hitta i FB-menyn på vänsterkanten och man kan se där om det har hänt något nytt i gruppen, om än inte vad. Man kan också samla dokument, även om jag personligen tycker det är svåråtkomligt. Ett event är bra för att det hamnar i kalendern och för att man kan få någon sorts hum om vilka som tänker komma (å andra sidan vet alla att ett FB-ja inte är ett riktigt ja). Det är också svårare att se om det hänt något nytt på sidan. Vi beslutade oss till sist för att börja med en grupp och vid behov göra ett event också.

Förr var forum en vanlig metod för interaktiv kommunikation. Det är mer strukturerat än FB och det finns en möjlighet att söka ibland inläggen och att göra olika trådar tillgängliga för olika människor. Däremot finns det en stor risk för pepp-död när man loggar in på ett helt tomt och tyst forum, och motsatsen kan också bli ett problem med folk som inte orkar hänga med när det skrivs hundra inlägg om dagen. Dessutom kräver det lite jobb att sätta upp. Vi kommer att använda oss av FB istället, trots dess brister, men vid längre projekt och kampanjer kan forum vara bra.

Det här med google docs är jag inte säker på som kommunikationsstrategi. Det borde gå bra för deltagarmedskapande med arrangörsövervakning till exempel gentemot grupper av deltagare, där alla gruppdeltagarna har tillgång till dokumentet och kan skapa innehållet tillsammans.

Wiki är ett annat sätt att ha deltagarmedskapande och fungerar fantastiskt för det på ett mycket inspirerande sätt. Däremot kan det bli svåröverskådligt, och kräver att arrangörerna håller lite koll på det som deltagarmedskapas, så att det stämmer med visionen.

Utskick är en gammal hederlig metod för informationsspridning. Återigen envägskommunikation, men väldigt tydlig och lätt att ta till sig i och med att den är samlad. Utmärkt för både pepp och praktisk info, men man bör nog inte spamma sina deltagare med för många. Vi tror på tre, ett med pepp för att bekräfta din anmälan, ett med mythosinfo och lite praktiskt och slutligen nära inpå lajvet ett med ren praktisk info.

En annan sak som kom upp under mötet är hur man ska skapa och förmedla roller, men det får bli ett ämne för en framtida blogpost. Utöver allt detta fortsatte vi diskutera samarbeten, lokaler och möjliga pengakällor. Vi delade upp de tre områdena mellan oss, i alla fall för två veckor framöver; uttern på bidragsansökningar, bävern på samarbetspartners och orangutangen på lokalfrågan, så kan vi byta uppgifter sedan då vi börjar känna frustration eller leda. Mitt i detta kom vi på en episk idé till nordiskt samarbete, hoppas våra nordiska vänner är pepp!

Vi diskuterade också om man ska dricka champagne ur skor och isåfall när. Så kan det vara när uttrar, bävrar och orangutanger möts. Hopperligen är vi bättre lekkamrater än dessa uttrar och bävrar:

vid pennan,
er anonyma utter

PS. Vi vill också passa på att flagga för att på söndag får vi äran att publicera ett gästblogginlägg från arrangörerna till Suffragett, som berättar om hur de lyckades med stordådet att få hålla lajvet på Hallwylska. Hur coolt är inte det!

Möte i semestertid

Lite senare under sommaren hände det sig att två av arrangörerna befanns sig i en muromgärdad stad på en ö i Östersjön. Den tredje var tyvärr på ett flyg från Finland, men ibland får man försöka vara kreativ på två. Det gick ganska bra, både Frida och jag var lite semestersega i huvudet av värmen men kämpade på tappert ändå.

Man får göra det man kan med det man har.
Man får göra det man kan med det man har.

Den här gången handlade mötet om möjliga samarbetspartners och om att formulera en säljtext som kan förklara det vi vill göra för dem. Jag hade veckan innan mötet fått göra syn för sägen och leva upp till mitt prat om att kunna producera fluff-text, och med detta fluffiga dokument som bas arbetade vi vidare. Det fungerar ofta bra att göra så, att producera textmängderna på egen hand, i ett gemensamt google-dokument så att alla kan få fatt på dem och sedan låta nya ögon granska formuleringarna. Flera stycken stod faktiskt pall för Fridas argusögon.

Det är viktigt och svårt att formulera de tankar och visioner man har på ett sätt som kan tilltala även människor som inte blir intresserade vid blotta omnämnandet av lajv utan kanske snarare drar öronen åt sig. I ansökningsprocessen för UnderStockholm lärde vi oss att tala om deltagarkultur och medskapande. För oss lajvare är det underförstått, det är ju så man gör lajv, men de som inte varit med kan ha helt andra bilder av det vi gör – bildgoogla lite och fundera på om du skulle vilja sätta din organisations namn och dina kulturstödspengar bakom det som dyker upp. Kanske inte, för det som inte syns så bra på de där bilderna är deltagarnas kreativa engagemang, den djuplodande upplevelsen och det holistiska lärandet – och nånstans där börjar floskelbingon som man behöver argusögon för att rensa i efteråt. Sånt ägnade vi oss åt.

Vi klurade också på vilka vi vill samarbeta med och vad vi faktiskt vill ha av dem. I vissa fall är det enkelt, som att från företag X skulle vi kanske kunna få mat och/eller prylar mot att vi berättar hur bra de är. I andra fall lurigare, troligen vill ingen organisation höra att vi egentligen bara vill ha deras tuffa namn på våra ansökningar så vi har större chans att få pengar. Förmodligen finns det dessutom en anledning till att vi tycker de har ett tufft namn, och troligen beror det på att de har något mer att komma med i frågan. Sen gäller det att kommunicera tydligt vad det är, det vi vill ha, och hur det skulle göra stor skillnad för projektet. Tänkta samarbetspartners behöver veta vad de kan bidra med, på vilket sätt det skulle göra projektet bättre, och vad de kan få ut av det hela. Där ska man nog också tänka vitt och brett och våga tala om vad vi faktiskt kan ge som lajvare och i våra nyskapande, lärandeintensiva och deltagarengagerande projekt. Just nu funderar vi på om vårt spel kan skrivas om när vi kört det till att passa i en mer utbildade form. Vem skulle inte vilja ha ett sånt i utbyte mot sitt tuffa namn?

Semestertidsmöte i vacker miljö.
Semestertidsmöte i vacker miljö.