Att arrangera lajvkampanjer

Theo Axner är lajvarrangörsveteran och en av grundarna till den nu 22-åriga Thulekampanjen.theo_axner

Att arrangera lajv i kampanjformat skiljer sig på många sätt från att arrangera engångslajv, och det finns ungefär hur mycket som helst att säga om det. I den här inledande artikeln tänkte jag nöja mig med att resonera lite kort om själva begreppet kampanjlajv och skrapa lite på ytan av vad det innebär att arrangera i det formatet.

Det här blogginlägget är uppdelat i lite olika delar:

  • Vad är en kampanj, egentligen? Och varför?
  • Arrangera i kampanj kontra engångslajv
  • Olika sätt att driva en kampanj
  • Slutord

Fortsätt läsa Att arrangera lajvkampanjer

Annonser

Arrangörsteknikaliteter – ett helhetsgrepp på din lajvdesign

2013 höll Anna-Karin Linder och Carolina Dahlberg en föreläsning som filmades på lajvkonventet Prolog, om sin egen metod för lajvdesign, från vision, till att bestämma berättarstil, metatekniker och regler.

Krav och löften

Som arrangör vill man gärna försäkra sig om att deltagarna är med på noterna och vet vad de ger sig in på. Vad som förväntas av dem, och vad de kan förvänta sig av arrangörerna. För att konkretisera det kan man göra ett deltagarkontrakt, och kräva att deltagarna läser igenom det innan anmälan. Så mycket mer bindande än så går det väl tyvärr inte att göra, det är väl knappast så att man kan skicka hem en deltagare som sen inte visar sig följa kontraktet, men man har lite mer på fötterna om någon kommer och är upprörd över att man börjat utan dem eller vad det nu vara månde.

Skriv gärna under i blod. Vi kommer göra DNA analys för att försäkra oss om att varje deltagare menar allvar.

Vad kan man tänka sig att skriva in i sitt deltagarkontrakt? Själv måste jag erkänna att jag var frestad att bara ha en lång lista på krav och inte alls komma med några löften. Det vore emellertid att försumma en utmärkt chans att precisera vad det är vi kommer bjuda på, och därigenom också vad som inte ingår. Ingår skrivna roller? Workshops? Mat? Tält? Det här säger något om vad deltagaren behöver och inte behöver förbereda själv. Vad krävs av deltagaren för att arrangemanget ska fungera? Exakta start- och sluttider? Att man läst instuderingsmaterial? Att man pratat ihop sig med gruppmedlemmar? Att man har med sig särskild utrustning? Deltagarkontraktet är ett utmärkt ställe att vara väldigt tydlig med sådant.

Ett utmärkt exempel är Suffragetts exemplariskt tydliga deltagarkontrakt. Här ser vi att arrangörerna berättar vad de tänker leverera samt vad de förväntar sig att deltagarna gör innan lajvet. Det här gör att man som deltagare kan känna sig trygg med att man, om man till exempel har läst allt som heter “obligatorisk läsning” inte har missat någon för spelet väsentlig information. Som synes lovar arrangörerna att lajvet ska hållas i Hallwylska palatset, så när det blev omöjligt för söndagsuppsättningen hörde arrangöererna av sig till alla söndagens anmälda och gav dem möjligheten att hoppa av lajvet och få hela sin avgift tillbaka. Ett mycket snyggt sätt att ta ansvar för kontraktet och brott emot det. (Så vitt jag vet var det endast några få deltagare som valde att hoppa av.)

Överlag gäller att man ska vara försiktig med vad man som arrangör utlovar. Om det finns risk att budgeten inte håller för fancy champagne eller tidsramen inte räcker för 150 handskrivna brev så lova det inte till deltagarna. Låt det istället bli en positiv överraskning om det skulle funka. Roliga överraskningar gör deltagare peppade och nöjda, otrevliga överraskningar kan sänka ett i övrigt kul lajv.

Sen är det som sagt lockande att göra en rigorös lista över krav på deltagarna… Men det kan finnas en poäng i att inte ta i från tårna. Har man 30 sidor världsbeskrivning som man vill att lajvarna ska läsa? Dela upp det i 10 sidor obligatorisk läsning och extramaterial för de som vill. För vissa har inte lust och möjlighet till att förbereda sig i månader innan ett lajv och andra älskar att gotta ner sig i allt man ger dem.

I vårt fall kändes det viktigt att veta att våra deltagare är åtminstone mentalt förberedda på att vi eftersträvar ett lajv med en dehumaniserande stämning. Det här innebär att de behöver vara beredda på att olika övergrepp kan förekomma i spel. Det innebär däremot naturligtvis inte att de måste vara beredda på att utstå övergrepp, utan tvärt om vill vi att de lovar att efter bästa förmåga säger ifrån med hjälp av våra säkerhetsord om något händer som de inte vill vara med om. Det vi är ute efter är vad som brukar kallas för ”informed consent”. I vårt fall, vi meddelar våra deltagare om att lajvet kommer kunna bjuda på ganska obehagliga upplevelser. De som vill ha den sortens upplevelser anmäler sig och kommer mentalt förberedda medan de som inte vill ha den sortens upplevelser kan välja att inte delta. Vi använder också deltagarkontraktet till att klargöra vad som gäller vid anmälan och betalning, när man kan få tillbaka deltagaravgiften och när det inte längre går. Kommentarer som de här får oss att tro att vi lyckats väl i vår avsikt att klargöra vad som gäller för Last Will:

Sånthär gör en arrangör både nöjd och stolt!
Sånt här gör en arrangör både nöjd och stolt!

Blev det en pojke eller flicka?

Arrangörskolletivet Uttern, Bävern och Orangutangen har kommit till en del av arrangerandet som åtminstone er undertecknande Utter tycker är bland det roligaste. Att skriva rollerna. Man börjar med postitlappar och får efter några månader se livsödena gestaltas i kött och blod och svett och tårar och det är magiskt. Det går att skriva hyllmeter om rollskriverier, och vi har berört ämnet förr och lär göra det igen. Men idag vill jag blogga om en särskild aspekt av att skriva roller. Nämligen kön.

Gender-Balloons-636
Boy or girl or all and nothing of the above?

Till Last Will vill vi göra alla roller spelbara för alla kön, så långt det är möjligt. Därför känns det också viktigt att skriva rollerna könlösa. Det här kan man lösa ganska enkelt genom att skriva rollen i du-form. “Du är en person som gillar att framstå som bättre än alla andra.” Lätt och tydligt. Men, hur göra med andra som omnämns? Särskilt andra spelade karaktärer måste benämnas med ett könsneutralt pronomen, men jag tycker också det känns viktigt att inte specificera könet  på till exempel en partner om det inte verkligen behövs för berättelsen.

På svenska låter det här sig lyckligtvis göras ganska lätt med det nya och underbara pronomet hen. Det funkar också bra i böjningsformer som hens och henom. Jag gillar det skarpt, både för att texten flyter bättre än när man ska läsa hon/han vid varje pronomen och för att hen inte ens är binärt utan helt könsneutralt.

Men rollerna till Last Will ska skrivas på engelska. Och här hopar sig problemen. Det finns minst två olika Wikipediatabeller om olika engelska könsneutrala pronomen. Djungel. Vad göra. Jag rådfrågade FB, och blev tyvärr inte klokare för det. Få verkar gilla de nyuppfunna pronomena som ze, hir och herm. De flesta verkar tycka att they är bra, och själv gillar jag det också. Problemet uppstår nog framförallt för folk som inte har engelska som modersmål och/eller inte så stor vana att läsa they som singularis. Det blir förvirrande, man tror att they syftar på fler än en och undrar vilka de skulle vara. Och om ett pronomen hindrar läsningen och förståelsen av texten är det förstås inte ett bra ordval. Samtidigt vill jag inte köna våra roller.

 FB - a never-ending source of wisdom.
FB – a never-ending source of wisdom.

Vi har för närvarande bestämt oss för att prova använda they trots tveksamheter.  Förslag på hur vi bäst kan lösa dessa problem mottages tacksamt.

Misärlajv eller misär på lajv

Misärlajv är ett ganska välanvänt begrepp åtminstone i den lajvsfär där vi rör oss. Det innebär att man på något sätt har ett lajvupplägg som kretsar kring lidande, ett scenario som handlar helt eller delvis om en otrygg, jobbig, hemsk situation för rollerna. Det kan röra sig om ett land i krig, ett kollapsat samhälle, smitta eller bara en ångestinducerad sits för de individuella rollerna på lajvet. Exakt varför folk är villiga att betala pengar för att åka på ett event och bli plågade på ett eller annat sätt får nog en psykolog utreda, men det är ganska vanligt även om långt ifrån alla lajvare gillar s.k. misärlajv. Min teori är att vi lever trygga, trevliga och inrutade liv till vardags och därmed söker vi oss till sådant som kan få oss att känna starka känslor under ordnade former. (Det sägs att misärlajv inte alls är lika poppis i Ryssland, något som kanhända stödjer denna teori.) Vissa tittar på skräckfilm eller läser poesi vid havet, och vissa drar på sig kläder som kliar och åker ut i en lerig skog och fejkgråter. Och älskar det.

Ingen sömn i skyttegravarna, det ser man på den tomma blicken. Från Lajvet Vreden 2004, fotograf okänd.
Ingen sömn i skyttegravarna, det ser man på den tomma blicken. Från Lajvet Vreden 2004, fotograf okänd.

Men det är en ganska viktig linje mellan misärlajv och misär på lajv. Vi vill överlag ha känslan av misär men utan att det går över gränsen och blir verklig misär. Så länge det är en stämning av lidande, med hjälp av fysiska markörer som typ lera och äcklig mat, så hjälper det spelaren att leva sig in i situationen men när det blir ett verkligt fysiskt lidande så är det snarare en distraktion från den illusion och det spel man eftersträvar. Alltså, att sitta på en varm sandstrand och leka misär kan vara svårt, för det kräver mer av fantasin. Men att sitta i strilande regn, vara kissnödig och glupande hungrig kan innebära att man blir för fokuserad på kroppens gnäll att man inte längre lajvar så värst intensivt. Fail.

Som arrangör vill man därför, OM man arrangerar ett misärlajv av något slag, hjälpa till att sätta stämningen, men utan att plåga sina deltagare på riktigt. En god vän, även hon en van arrangör (hon arrangerar just nu lajvet Ófridr, som nog inte kommer bli ett myslajv 😉 ), påpekade något som stämmer alldeles utmärkt: Det viktigaste för att vi ska må bra handlar om värme, mat och sömn. Du kan bråka med en av dem för att få folk att må lagom dåligt, om du kan säkerställa de andra två kommer folk ändå att må tillräckligt bra för att inte börja få problem.

Elände. Lajvet Viljan 2004. Foto Karin Johansson
Elände. Men med mätta och torra deltagare. Lajvet Viljan år 2004. Foto Karin Johansson

Värme: Värme gäller både temperatur och fukt, för den som är fuktig kommer förr eller senare att börja frysa. I svenskt klimat är det ju extremt ovanligt att höga temperaturer blir något allvarligt problem, men visst går det in under samma förutsättningar. Att frysa drar extemt mycket på krafterna och gör folk ointresserade av något annat än strumpor och eld, vilket inte främjar något intressant spel. Däremot klarar de flesta av en hel del minusgrader så länge de får rejält med varm, näringsrik mat och är ordentligt utvilade.

Sömn: Här gäller det att räkna på både kvalitet och kvantitet. De flesta klarar sig utmärkt på bara 4-6 timmars god sömn på en natt, men då gäller det som sagt god sömn. Obekvämt underlag, ljud, ljus och temperatur påverkar sömnkvalitén negativt. Dock så kan man klara sig rätt bra trots dålig sömn under en kortare period, framförallt om man har ordentligt med energi genom mat och inte sliter på kroppens reserver med kyla och fukt.

Mat: Av de tre kan mat räknas som den viktigaste, för utan mat dalar väldigt snabbt den energi som krävs för att hålla igång och interagera. Under sträng kyla behövs mer näring än i varmare temperaturer, i hetta krävs mer vatten och ingen vill äta varm mat. Många upplever dock att de äter mindre på lajv, det är för att kroppen reagerar med stressreaktion på alla yttre påfrestningar och då avstannar matsmältningen och man känner sig inte hungrig. Däremot är det viktigt att ändå få i sig näring, annars blir kroppen efter ett tag slö och sen börjar huvudvärken sätta in…

Du kan alltså störa deltagarnas sömn med orchattacker under natten så länge du vet att de har möjlighet att värma sig och torka strumporna inomhus efteråt samt har en gryta som väntar på dem. Likaså kan du arrangera ett lajv om vintern när det är 20 minus så länge de får äta gott och krypa ner i sköna sängar på kvällen. Vill du dock simulera svält på något sätt, se till så att deltagarna kan gå off och äta mat, så kan de slåss om de smulor som serveras inlajv med desto större kraft och engagemang.

Och vad man än planerar är det såklart smartast att berätta det för deltagarna innan. Då kan de som verkligen gillar lera och ångest komma på lajvet och ha kul, medan de som vet att de inte klarar av blöta fötter eller att inte få 8 timmars obruten sömn kan välja att stanna hemma istället.

Postapolajvetlajvet Felsäkert läge. Så snyggt, så fruktansvärt kallt och fuktigt. Foto: Sebastian Utbult
Postapolajvetlajvet Felsäkert läge. Så snyggt, så fruktansvärt kallt och fuktigt. Foto: Sebastian Utbult

Photo-shoot

Med hjälp av modeller, fotografer och stora mängder lånad utrustning fick vi ihop galet många galet bra bilder.
Med hjälp av modeller, fotografer och stora mängder lånad utrustning fick vi ihop galet många galet bra bilder.

Vad vi gjorde
Arrangörsgruppen inledde året med att samla ett gäng fantastiska människor och en massa rekvisita för att ta ett gäng (det blev ca 1000st) bilder till vårt kommande arrangemang Last Will. Vi tre i arrangörsgruppen började med att käka lunch ihop och prata lite om dagens plan. Sedan mötte vi upp våra två fotografer Staffan och Niclas, samt My som hjälpte till som sminkös och modell. Tillsammans preppade vi den danslokal vi lånat av Studiefrämjandet till att bli en tillfällig fotostudio med sminkhörna, rekvisitaställ och fikabord. En timma senare kom våra modeller med ytterligare rekvisita och sig själva till låns. Baserat på vilka modeller som behövde gå lite tidigare samt vilka bilder som behövde mer eller mindre smink och fejkblod så gjorde vi en scen-ordning och började sminka, preppa och fota som på löpande band. Alla scener blev klara på minde än 5 timmar. Jag var sjukt  imponerad av hur duktiga, tålmodiga och peppiga alla var!

Varför vi ville göra detta
Vårt arrangemang Last Will kommer att vara satt i en möjlig, inte alltför avlägsen men mycket dyster framtid. Känslan och stämningen i lajvet är väldigt viktig för att detta ska bli ett lyckat arrangemang, därför har det för oss känts väldigt viktigt att försöka förmedla dessa till våra deltagare. Den visuella visionen är starkt länkad till den känsla och stämning vi vill frammana. Men om vi bara skulle googla fram bilder på kläder och stilar som vi tycker skulle passa så är risken stor att det ändå skulle ge väldigt stort utrymme för tolkning. För ett lyckat lajv är det viktigt att alla strävar åt samma mål, arrangörer som deltagare. Med tydliga riktlinjer så ges möjlighet för alla att bidra till helheten. (Läs mer om visuella visoner i ett tidigare blogginlägg).

Arrangemang som är satta i en tid som inte redan passerat har svårare att hjälpa sina deltagare att hitta/göra rätt. Är det t.ex. ett vikingalajv så finns det en uppsjö av material för deltagarna att gräva i och arrangörerna att referera till. I andra fall kanske man har en film eller bok som stark inspiration till sitt arrangemang och då kan det också vara lätt att ge tydliga riktlinjer till sina deltagare. Men i vårt fall har vi inget att referera till, och för att undvika att några kommer på lajvet inspirerade av Mad Max och andra av Gattaca så kände vi oss starkt motiverade att lägga arbete på att förmedla just den unika stil och stämning vi är ute efter.

Modeller och fotografer arbetar med en stämningsscen.
Modeller och fotografer arbetar med en stämningsscen.

Hur vi planerade det
Till vårt lajv kommer vi att ha skrivna roller och alla rollerna kommer att ha en arbetsuppgift att utföra under lajvets gång. En del av de scener vi tog bilder på har som huvudsyfte att sätta stämning till den arbetsuppgiften och visa på hur en roll som har det arbetet kan vara klädd. De bilderna är lite mer konkreta och kommer troligtvis att användas främst i samband med texter som pratar om det arbetet eller de rollerna.Andra scener är mer till för att beskriva hur något förhåller sig i denna tid och plats och är lite mer abstrakta och ytterligare några är mer ikoniska och sätter stämningen mer än de visar på något som faktiskt kommer förekomma på lajvet.

Vi planerade 11 scener som vi ville fota och varje scen fotades i lite olika versioner för att se till att vi skulle få något som funkade. Medan en scen fotades så preppade vi inför nästa med smink, kläder och rekvisita. Vi gav fotografer och modeller en kort brief om vad det var vi var ute efter när en ny scen startades och oftast höll en av oss ett öga på hur det gick, men i övrigt lämnade vi stor frihet till fotografer och modeller att prova sig fram till något som funkade.

Nöjd arrangör håller ordning på modellerna med järnhand.
Nöjd arrangör håller ordning på modellerna med järnhand.

Lajvare är awesome!
Att vi alls kunde göra allt detta var helt och hållet tack vare fantastiska vänner och bekanta som ställde upp och hjälpte till utan annan betalning än fika, kramar och vår tacksamhet. Lajvsverige går runt och utvecklas tack vare alla helt awesome människor som finns inom hobbyn. Får arrangörsgruppen vill vi ropa ut ett stort tack till alla som kom och hjälpte oss med detta, resultatet ser ut att kunna bli enastående!