Vad är det här för blogg?

Edit: I december 2016 gick Arrtankar från att främst förvaltas av arrangörskollektivet Uttern, Bävern och Orangutangen, som då och då hade gästbloggare, till att bli en communityblogg där fokus låg på att få in så många olika röster och erfarenheter som möjligt. Den här bloggposten beskriver den gamla bloggens ursprungliga syfte.

Det här är en blogg om att arrangera lajv. Inte egentligen om just –det här lajvet- utan snarare om processen som leder fram till ett lajv, vilket som helst. Den kommer handla om vad vi gör, hur och varför. Många pusselbitar ska passa ihop för att kunna bli ett färdigt event så inläggen kommer ta upp allt från vision, skriva texter till logistik, kommunikation m.m.

Bloggen är inte tänkt som en how-to rakt av, men vi hoppas det kan bli en givande insikt i arbetet bakom ett lajv, både som inspiration till blivande arrangörer, som tips och idéer till andra i branschen och som upplysning för de som kanske åker på lajv men aldrig reflekterat över skapandeprocessen bakom.

Just det här lajvprojektet började med en fix idé. Vilket antagligen är grunden till många lajv… ”Alla har en bok inom sig” brukar det heta, men i lajvarsvängen är det kanske snarare ”alla har ett lajv inom sig”. En berättelse som behöver berättas, som vill komma ut och gå från tanke till upplevelse. Vissa visioner kan vara väldigt luddiga, andra väldigt djupt utarbetade, men de sätter sig fast och vill bli verklighet. Jag vill uppmana till att hitta den berättelsen och bejaka den, det är viktigt både för dig själv att få berätta den, men den kommer också att berika andra som får ta del av den. (När man väl har gjort det en gång inser man att det finns fler, ack så många fler berättelser där inne… Jag kan sluta när jag vill… bara en till…)

Jag hade en idé kring en miljö snarare än en handlingsdriven berättelse. Så är det ofta för mig, jag hamnar lätt i den simulationistiska hörnan av GNS. Andra tänker annorlunda och det är inget sätt som är fel men det är bra att vara medveten om hur man tänker och hur man helst spelar för att kunna prata om sin vision på ett rakt och ärligt sätt. Så väldigt många sunkiga lajvupplevelser beror på att man förväntat sig något annat än det man fått vilket är, som ungdomarna säger, ”fett ovärt”.

Jag hade lyxen att redan innan idén föddes sett ut vilka jag ville arrangera med. Sofia och Annica känner jag sedan lä(ääää)nge och under deras arbete med lajvet Understockholm fick jag lite insyn i deras arbete och kände starkt att ”jag vill arrangera lajv med de här två”.

När det gäller arrangörsgruppen så är det något av det viktigaste beslutet i hela processen (no preassure!). Här gäller det inte bara vem man trivs att umgås med, utan framförallt vem man kan jobba ihop med och vem man kan ta konflikter med utan att hela projektet faller i småbitar. Det finns gott om folk jag gillar och gärna hänger med, men inte kan tänka mig att arrangera lajv ihop med! Kanske för att man har olika syn på lajv, vad som är viktigt, man flamsar väldigt mycket när man träffas eller man har väldigt olika schema. Det är mycket som kan fela. Det är ju ett klart plus om man också kan umgås och ha roligt ihop, det blir ett lättare jobb då, men många har gått i fällan att välja sin partner bara utifrån hur skoj man har när man träffas.

Hur många man är i en arrangörsgrupp är såklart beroende på lajvets form och storlek, men rådet är att vara fler än två – så att om en faller bort pg.a. sjukdom, flytt eller whatnot så blir det inte en ensam kvar utan minst två som kan stötta varandra och dela på arbetsuppgifterna som blev över. Var inte för många heller, det blir rörigt, svårt att hålla en samlad vision och skitjobbigt att försöka få till träffar. Ha hellre ett mindre kärngäng med underordnade hjälparrangörer/gruppledare/områdesansvariga.

Annonser