Det svåra samtalet – eller ”Du är bannad!”

Från whiteboard på Utvecklingsforumet på Prolog 2017

Den här texten baserar sig på material och diskussioner i samband med ett utvecklingsforum om ”det svåra samtalet” för lajvarrangörer, som hölls på Prolog 2017. Janusz Maxe och Eva Meunier arrangerade punkten, och de har även sammanfattat den här texten.

Hur gör man? – form, förberedelse och dokumentation

• Öva på “vanliga samtal” i förväg
• Ha en plan för hur man ska agera i olika situationer
• Bestäm HUR samtalen ska ske: text, telefon, eller ansikte mot ansikte
• Deltagarkontrakt och/eller värdegrundsdokument som stöd i samtal, ha något att “peka” på
• Trygghetsvärdar med mandat, att agera “buffert” mellan arr och deltagare
• Var transparent med vilka som är anmälda och reserver, så att de som är intresserade kan se om det finns någon deltagare de inte är bekväma med. Då kan de välja att antingen avstå från att delta eller kontakta arrangören som kan ta samtal i god tid innan
• Bestäm form för samtal innan (i en krisplan)

 

• Googla “konflikthantering” – det finns många bra verktyg
• I förväg punkta ner vad samtalet ska handla om. Inte svar eller försvar utan områden. Ta med lista till möte.
• Preppa “försvar” på egen hand. Tänk igenom!
• Viktigt att inte låta den andra parten dra ut på samtalsprocessen oavsett form så att tid för beslut försvinner. Gäller även om konflikten är inom en arrangörsgrupp.
• Om samtal ansikte mot ansikte: gemensam dokumentation som båda parter är överens om innan de skiljs åt.
• Om utbränd/utmattad arrangör, låt trygghetsvärdar ta in synpunkter efteråt för att sedan förmedla till arr.
• Byt av varandra i emotionella situationer så att man inte är ensam och kan vara professionell mot den andra parten.

Skriftligt:

• Fördel – allt dokumenterat, argument kan smältas i lugn och ro och svar kan tänkas igenom noggrant.
• Nackdel – text kan lätt misstolkas och riskerar att ge konflikt pga “avhumanisering”/opersonligt/avstånd

Muntligt:

• Fördel – lättare att samtala, lättare att se människan för båda parter
• Nackdel – man blir lättare känslopåverkad eller manipulerad av den andra, svårare med dokumentation.
• Lätt att försäga sig och avslöja saker, som att arrangörsgruppen inte är enig, eller vem som t ex varnat arrangören för en viss deltagare.

Vilka samtal MÅSTE man ta?

• Deltagare som måste avvisas (innan/under)
• Under pågående lajv (Deltagare som är full på lajvet? Pågående shitstorm i sociala media?)
• Allt som blir sämre om man väntar med att ta det. (Många samtal kan gå bra att skjuta upp)
• Socialt ansvarstagande – stoppa en person som är en “missing stair” (“Missing stair” innebär alltså att personen har ett känt problematiskt beteende som omgivningen väljer att inte hantera utan bara undviker problemet istället, vilket utgör en risk för varje ny person som inte känner till det problematiska beteendet – här finns mer bakgrund om begreppet ”Missing stair” för den som vill veta mer.).

Situationen – Varför behövs samtalet?

Det är lätt att börja diskutera policyfrågor och handlingsplan utifrån en bild av en Ond Förövare, som en arrangör självklart vill banna, men i verkligheten är situationer ofta mer komplicerade och inte så svartvita. Det kan vara många olika slags situationer som tvingar fram ett svårt samtal. Här är några exempel:

• Deltagare som är socialt knepig – uppfattas som obehaglig men gör inte direkt “fel”, avskräcker andra deltagare
• Vision eller spelstil skiljer sig från arrangörernas önskemål
• Deltagare som äter arrangörernas energi
• Känd förövare/portad av kampanjledning och liknande

Blandade tips

Tänk på att många samtal kan undvikas helt och hållet, men ibland blir en konfrontation till slut oundviklig. Ha en plan klar även för samtal som du hoppas slippa.

Vissa frågor kan man som arrangör be att få skjuta upp: “Det går inte att ta det nu, det är för sent”. Kanske kan man ha ett uppföljande samtal senare om det behövs.

Var saklig – inte “Du är tråkig”, utan “Vi har inte samma spelstil”, “Vi kan inte ta höjd för dina önskemål att spela xyz på det här lajvet”

Många frågor är enklare att lösa innan lajvet, men jobbiga att hantera under lajvet.

En vanlig reaktion när en deltagare kommer och berättar att något har hänt, är att börja söka efter fakta eller utreda en situation.  “Har det verkligen hänt? Vad är det som har hänt?”.

MEN: Är det viktigt om “det verkligen har hänt”? Nej (inte alltid) – det är upplevelsen av vad som har hänt som räknas. Om någon känner sig otrygg är det inte relevant att diskutera om hen “har rätt” att känna så.

Fråga en deltagare som kommer med ett bekymmer “Vad behöver du?” En speedad arrangör kan börja försöka lösa saker som inte behöver lösas – behovet kanske bara var att tala om för arrangören vad som hänt och be att någon mer är uppmärksam på hur en situation utvecklar sig.

Villkorat deltagande – att “banna” en deltagare är inte alltid nödvändigt. Till exempel: “Du är välkommen, men vi vill inte att du spelar en beväpnad roll.” – eller: “Välkommen som menig soldat. Tyvärr finns ingen roll som högre befäl till dig.”

Bakgrund

Bakgrundsmaterialet till den här texten kommer från ett utvecklingsforum som hölls av Janusz Maxe och Eva Meunier på Prolog 2017.

Många av de ca 20 deltagarna hade erfarenhet av ämnet, antingen som lajvarrangörer eller som deltagare, eller både/och.

Varför valde vi att ta upp just det här ämnet?

Eva: Ibland tycker jag att det är helt orimligt hur höga krav som ställs på lajvarrangörer, som förväntas kunna leverera allt möjligt på en professionell nivå. Det gäller inte bara dasslogistik, anmälningssystem, roliga intriger, marknadsföring och projektledning utan arrangörer förväntas även kunna hantera riktigt tuffa samtal på ett nära nog yrkesmässigt sätt. Inte kränka, vara tydlig och inte väcka en shitstorm, men samtidigt vara sina ideal trogen och en god medmänniska och kamrat. Att hålla svåra samtal är ju…svårt. Det är det även för en erfaren lajvarrangör med utbildning i att hålla svåra samtal. Kan vi göra något för att hjälpa arrangörer att hålla bättre samtal och vara lite tryggare i hur man gör det?

Janusz: Vi ställer allt högre krav på våra arrangörer, men lajvmiljön tillhandahåller få råd och tips för något av det lurigaste som finns, att få “det svåra samtalet” att bli något konstruktivt och meningsfullt. Det blir lätt en konfrontation eller ett käbbel som inte leder någon vart och som skapar frustration för bägge parter. Därför kändes ämnet viktigt att börja arbeta med.

Hur skulle du vilja få beskedet om att du inte får delta på ett arrangemang?

I anslutning till att ämnet “Det svåra samtalet” togs upp, ställdes en fråga i några olika grupper på facebook.

Se nedan en avidentifierad sammanfattning av svaren, som ändå speglar hur diskussionen rört sig i lajv-Sverige.

Larp Men Unite International: Runt 10 svarande, med klar tonvikt på “man vill ju veta vad man gjort så man kan förändra sig”, men en uttalad förståelse för att det inte alltid är möjligt med hänsyn till uppgiftslämnarens anonymitet. Det påtalades hur jobbigt det skulle vara att inte alls veta vad man gjort.

Larp Women Unite International: Ett måttligt antal svarande med något olika perspektiv. Tonvikt på att acceptera arrangörernas besked, en önskan att förstå vad som är tokigt för att kunna förändra sig till det bättre, men respekt för att detaljer inte alltid kan ges.

Vi som lajvar: Mer splittrad bild, med både argument som “Man har rätt att få veta!”, “söka efter fakta” och “vill veta per telefon” alternativt “vill INTE veta per telefon”.

Utan att göra en mer grundlig sammanfattning av tråden är det lätt att konstatera att önskemålen är många och olika, och att det är en utmaning för alla lajvarrangörer att hantera svåra samtal på ett tillräckligt bra sätt.